Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

På återseende lördag, 28 mars, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:32 e m

Analyserande är inte min starka sida.

Korrektion: att analysera är något jag gjort till en konstform tillika min största fiende.

Därav har jag fattat följande beslut: inget mer analyserande för Å. Bara känsla. I alla fall för ett tag.

Det är lättare sagt än gjort. Särskilt med tanke på att bloggen är min ventil för det mesta analyserandet jag gör. Så, bloggen måste förändras.

Jag kommer inte skriva något mer om Kollegan. Inte förrän jag vet vad vi är eller inte är. Ord svärtar bara ner, och tvingar mig att analysera vad som pågår, och det ställer bara till det för mig. Det leder ingenstans. Jag blir inte klokare. Alltså slutar jag.

Förhoppningsvis finna det andra ämnen än kärleksproblem att skriva om för mig. Men tills dess jag kommer på några, så kommer jag vara tyst.  

Och jag kommer åka på semester. Bort från bloggen, bort från Sverige, bort från mig själv.

På återseende.

 

Bara vara, vara *odefinierad relation* torsdag, 26 mars, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 9:03 e m

Vi har sagt att vi inte ska sätta in oss i några fack, och att vi inte har några regler. Det blir som det blir, en dag i taget.

Just nu innebär det att vi imorgon ska gå på bio, att han ska bjuda mig på middag nästa fredag och att han igår ringde mig på kvällen för att ”prata lite” på väg hem från en biljardkväll med jobbet.

Vi kanske kan konstatera att jag har lite svårt att dra några klockrena analyser utifrån hans beteende.

 

Så vad gjorde jag? måndag, 23 mars, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:56 e m

Jag ringde upp honom, sa ”nu kommer du hit så att vi får prata” och det gjorde han. Sedan pratade och pratade och pratade vi. Och kramades. Och pussades. Men ingen av oss grät.

Inte kom vi fram till så mycket heller. Eller jo, att han behöver vara ensam, men att han inte vill sluta träffa mig, men att han är rädd för att han slösar bort min tid. Kort och gott, han var väldigt förvirrad samtidigt som han var väldigt klar.

Det enda jag vet med alla säkerhet är att det här inte var slutet. Jag bara vet det. Så jag är inte ledsen. Faktiskt inte. Åtminstone inte idag.

Det känns som att det blir som det blir helt enkelt. Jag ska försöka att inte hoppas, men jag tänker inte tvinga bort honom ur mitt liv för att det är det bästa enligt teorin. För jag tror inte att det är det. Inte i det här fallet.

Det var nog allt. Nu ska jag gå och lägga mig.

 

Det kom ett mail

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:50 e m

Subject: Hej Å!

Hej!
Jag tror att du redan vet vad jag kommer att säga., för du brukar kunna läsa mig som ingen annan. Men efter allt vi gått igenom är jag ändå skyldig dig någon typ av ”förklaring”. Det är lättare för mig att skriva det än att ringa, så därför väljer jag det.

Jag ska inte gömma mig bakom att det nyss tagit slut med A och att jag inte vet vad jag känner osv. Saken är att jag inte känner tillräckligt mycket för dig för att kunna gå vidare med det. Jag kan inte förklara varför jag inte gör det. Jag känner något för dig, det vet jag helt säkert – och det vet du också. Men jag har inte de känslor jag borde ha. Jag har uppskattat dina komplimanger (alltid så extremt träffande), din humor och ditt sätt att vara; våra diskussioner (där vi långt ifrån alltid är överens), dina läppar och dina ögon.
Det borde kanske räcka. Men jag känner ändå att det är något som saknas. Jag vet dock inte längre vad jag letar efter – då jag aldrig tycks aldrig finna det.
Jag vet att du inte vill att jag ska känna dåligt samvete för det här, men det gör jag. Det känns som att jag utnyttjat dig och dina känslor för att kunna bryta mig loss från A. Jag vill att du ska veta att det aldrig var medvetet från min sida. All tid med dig – både på chatten och irl – har gett mig så otroligt mycket. Jag kommer alltid att uppskatta den här tiden men jag måste vara ärlig mot dig – och även mot mig.

Jag skulle ge jättemycket för att ha dig som vän, men jag vet hur du känner och jag tror inte att du vill ha det så. ”Allt eller inget”- som du uttryckt det. Hur jag än känner nu så kommer jag sörja dig länge, Å. Från min sida är dörren alltid öppen för vänskap – om det så är nu eller om ett år.
Vill du prata istället kan du ringa, jag är hemma hela kvällen.

/Kram xxx

 

Domen

Filed under: Uncategorized — Å @ 8:05 e m

Så pratade vi lite idag via den interna chatten. Han sa en massa saker som fick mig att få panik. Tex att hur det här än slutar ¨så är det viktigt att vi beter oss som vuxna”. Och när jag sa att man ibland måste våga för att vinna så fick jag till svar att det inte handlade om det längre, utan att ”det handlade om huruvida hans känslor för mig var starka nog eller inte”.

Till sist frågade jag rätt ut om han redan hade landat i ett beslut, och det sa han att han hade. Så jag sa att det är lika bra att få reda på det nu i så fall, istället för att dra ut på det. Fick till svar att det var fel läge att göra det över en chat, varpå jag sa att jag skulle vara hemma efter sju.

Klockan är nu 19:02. Jag antar att jag får reda på hur det blir ikväll. Och det känns tyvärr negativt, även om jag hoppas.

För nu är borde det vara min tur. Det borde det. Och jag kan inte förstå hur han på åtta dagar ska ha kunnat tvärvända, även om det känns lite som att han har gjort det. Hur som helst har jag ingen aning om han kommer hit eller om han ringer, men svar kommer jag få.

När jag vet, vet ni.

 

Så sant, så sant söndag, 22 mars, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:16 e m

painful

 

Gah lördag, 21 mars, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 3:48 e m

Jag var lugn ända fram till igår eftermiddag. Då kom ångesten.

Det är lustigt hur jag kan jaga upp mig av saker som jag inte har en aning om vad de betyder. Mina kollegor vet ingenting om mig och Kollegan. Alltså pratar de om det jobb vi allihop gör tillsammans och om honom som om ingenting har hänt. Inget konstigt med det om man ser det från deras synvinkel. Rent ut sagt plågsam är det dock för mig.

För, det gör att jag även får veta en massa saker som jag inte vet vad jag ska tänka kring. Exempelvis som när min ena kollega berättar att han har sagt att hon inte får skälla på honom för att han missade en sak eftersom han är ”knäckt över att det har tagit slut med flickvännen”. Eller att den andra kollegan berättar att Kollegan och D har bokat en semester till Thailand i fyra veckor i sommar.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad det betyder. Och jag funderar på om de citerar honom exakt eller om det är deras tolkning? För vad betyder det för mig/oss? Jag förstår inte, och i ärlighetens namn så är det ju inte meningen att jag ska göra det heller.

Hur jobbigt det än är kan jag inte undvika att få veta de här sakerna, just eftersom ingen annan vet hur läget är. Alltså får jag sitta på luncher och höra den tredje kollegan säga att hon tror att han kommer bli ”värsta singelkillen” och le och svara ”ja, det är möjligt”. Jag måste tvinga mig själv att inte rycka till varje gång hans namn nämns. I alla mailkonversationer angående jobbet där vi båda finns inblandade med en massa andra måste jag tvinga mig själv att hålla en neutral och affärsmässig ton. Det är skitjobbigt.

För det ändå jag vill göra just nu att ringa upp honom och säga att jag saknar honom.

Det är dock det enda jag absolut inte ska göra. Tror jag. Jag vete fan längre.

Och till råga på allt; på tisdag ska vi ha ett tre timmar långt möte tillsammans. Det kommer bli en plåga.

Suck.

Jag undrar ju vad han tänker precis hela tiden. Jag vet inte vad det betyder att det är slut (och att han till och med på Facebook har ändrat relationsstatus till singel, den moderna tidens sista bevis).  Betyder det att han vill vara just singel nu? Betyder det att han vill få tid för att sedan börja träffas? Betyder det att han vill ha mig? Jag vet inte, och därav ångesten. Samtidigt var det ju därför jag satte upp den här gränsen. För att han skulle kunna tänka efter. Jag är bara rädd för vad han kommer fram till.

Det här kommer bli tretton väldigt långa dagar. Fy fan.