Olika öden, samma ångest fredag, 31 augusti, 2007

Imorgon fyller farfar 75 år. Farmor och farfar har två barn, tre barnbarn, och vi ska imorgon, tillsammans med våra respektive, äta middag på en restaurang för att fira farfar. Vi blir med andra ord inte så många, så det blir förmodligen ganska intimt.

Min kusin och hans flickvän har försökt bli gravida i två år.

Så, jag skäms redan för hur morgondagen kommer te sig. Jag kommer inte kunna äta någonting, med risk för att snabbt behöva springa på toaletten och kräkas, och jag kommer inte kunna se min kusin och hans flickvän i ögonen, med risk för att börja gråta.

Livet är så orättvist. Om jag bara kunde, så skulle jag ge dem all den fertilitet jag verkar besitta, men det kan jag inte. Så jag kommer sitta där och skruva på mig, tänka jag har allt det som de vill ha, men att jag har inte vett/förstånd/viljan att uppskatta det. Usch.

En gång är ingen gång, två gånger är?

Ingen graviditet är den andra lik, sägs det. Konstigt, för hittills har allt varit skrämmande likt förra gången. Båda gångerna upptäckte jag att jag var gravid på en torsdag, på lunchen, på jobbet. Båda gångerna kom misstanken av att brösten kändes svullna på morgonen och att jag inte kunde äta frukost. Båda gångerna visade graviditetstestet inte ett svagt utan ett väldigt starkt plus-tecken. Båda gångerna kräktes jag upp allt jag ätit fr.o.m. torsdag eftermiddag och framåt. Båda gångerna skämdes jag, hade jag ångest, och ville bara försvinna.

Men men, jag måste ju ta mig igenom det här också. Det finns ju inget annat val. Fick läkartid 17/9 (åh nej, Göteborg har inga väntetider alls) så jag får förbereda mig på några jobbiga veckor. Så, idag ska jag inhandla åksjuketabletter, grapefruitjuice och Ritz salta kex, det var det enda som funkade någorlunda förra gången.

Och så ska jag sätta in en spiral, om det går, samtidigt med aborten, trots min allergi. För kondomer fungerar tydligen inte för mig. Att leva i celibat kanske går ett tag, men jag måste ju vara realistisk, jag är ju inte 85. Men måste jag, så måste jag, för en tredje gång, det klarar jag bara inte.  

Tack gode gud för vänner torsdag, 30 augusti, 2007

När allt är som mörkast, när jag bara faller och faller, när jag måste springa på toaletten och kräkas, så skickar jag ett sms till de allra finaste, och då kommer de ”springandes”. Meddelanden från överallt, telefonsamtal, email, allt möjligt, och det har bara gått 1,5 h sedan jag fick veta. Jag har de finaste vännerna i hela världen, och jag är så tacksam för det.

Dessutom skickar ni som inte ens vet vem jag är, som inte ens känner mig, så fina kommentarer och mail att jag inte ens vet vad jag ska säga. Jag har inte ord.

Helt otroligt, mitt i allt mörker, så finns det faktiskt ljus, och det är så skönt att veta.

Censur

Jag har deletat de två senaste posterna, jag vet. Jag har precis gjort det jag lovade mig själv att inte göra. Jag har censurerat mig själv. Kanske kommer de upp igen. Jag vet inte. Men det finns en väldigt stark anledning till att jag har deletat dem.

Jag sitter just nu här i chocktillstånd. Hela jag bara darrar. Jag förstår verkligen ingenting. Det som skulle vara omöjligt, det som bara inte kan hända, det som jag har tagit 500 olika försiktighetsåtgärder kring, det har hänt, igen. Och nu känns det som att jag har fastnat i en twighlightzon där någon står och skrattar mig rätt upp i ansiktet. För inte fan kan någonsin något gå min väg. Visst fan ska allt hända mig, trots att jag gjort allt för att förhindra att det ska hända.

Jag är gravid. Igen.

Nu bryter jag ihop. Igen.

I’m back onsdag, 29 augusti, 2007

Ny blogg. Nytt liv. Nya inlägg.

Så, välkomna tillbaka, nu börjar jag, igen.

Adjö, eller på återseende torsdag, 23 augusti, 2007

Alla sagor har sitt slut, så även den här.

Eller nej, det är klart att jag inte försvinner, bara från den här adressen.

Jag kommer byta bloggadress/namn av anledningar som jag inte tänker gå in på här. Det känns jättetråkigt, eftersom jag hade tänkt fortsätta blogga här tills dess jag flyttade till Stockholm, men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

De som vill följa med mig till nästa blogg kan maila mig, lämna en kommentar till detta inlägg, leta efter mig där ni hittade mig sist, ja, whatever. Det kan ta ett tag (läs: några dagar/veckor) innan jag öppnar nästa blogg, så var inte oroliga om ni inte får svar på en gång.

Adjö oslo-here-i-come, adjö Rapport från utmarken, adjö Å.

Gamla kontakter och Facebook

Hallå J!
Allt väl? Tänkte bara höra om du ska på xxx i oktober? Flyttar själv upp till Stockholm snart och det vore ju lite smidigt att samåka tänkte jag 😉
//Å

—

HEJ Å!!!
Ja det ska jag väl, jag har bara inte tagit in det ännu, och inte funderat på resväg och tider etc. Men det är klart vi skall samåka. Är du sugen på att ta dig ner redan på fredagen och hänga lite längre i Göteborg? Jag brukar åka tåg eller sportbil… eller kanske flyg i och med att det är xxxresa. Hur tänker du ang detta?

Så du tar familjen och flyttar till Stockholm. Bra planerat. Du kommer inte att ångra dig. Hur var när skall du bo? Är det xxx-stockholm som kallar eller? Berätta!

—

Hej igen!
Det spelar egentligen ingen roll för mig när jag åker, men eftersom det är min första vecka på nya jobbet så har jag nog svårt att ta ledigt på fredagen. Men jag kan tänka mig att åka direkt efter jobbet… Flyg/tåg/sportbil spelar ingen roll, you decide.

Nja, jag flyttar själv. Jag och xxx har nu efter 8 år bestämt oss att separera, så jag kommer för första gången sedan, hmmm, låt mig tänka, sedan jag var 13 vara singel. Mycket konstigt, men man vänjer väl sig antar jag.

Jag har (osett) köpt världens minsta etta (30 kvm) på Kungsholmen (norrmälarstrand). Det blir bra, tror jag, jag känner ju inte till Stockholm alls, så jag lär väl få se 😉 Flyttar in sista helgen i september, så jag kommer ha bott där en hel vecka när vi åker tillbaka till Götet igen…

Jobbet ja, nej, jag blev uppringd av xxx som ville att jag skulle börja hos dem. Så nu ska jag bli xxx där, vad det nu innebär. Mycket spännande!

Hur är det själv? Vad händer i ditt liv? Hur planerar du att introducera en gammal kollega in i Stockholms viktigaste nätverk? Berätta!

—

Du skall hårdlanseras i Stockholm. Bra förstadrag att bli singel. (samtidigt tråkigt för er relation förstås, men men…) Det är väldigt inne i Stockholm att vara singel.

Först skall vi boka in några afterwork på vårt kontorshotell. Det brukar bli bra. Mjukstart där man kan lära känna varandra över några glas sprit. Sen kör vi inflyttningsfest hos dig, blir bra. Lördagar är klubbnatt. Minst 5 stureplannattklubbar. Bara för att. Söndag är brunch som gäller. Olika platser varje gång. Efter brunchen brukar sportbåtar ta oss ut i skärgården. Kan bli trevligt.

Jag skall fila på planerna, men det kommer gå bra.

Annars så är det xxx som gäller för mig. Jag säljer och utvecklar olika xxx som vi har hos vårt globala superföretag xxx. Det går bra och jag trivs.

—

Det låter bra J! Då litar jag på dig!

Vi kan väl höras framöver angående xxxfesten, så tar vi det därifrån!

(xxx=censur)

De tisdag, 21 augusti, 2007

Nu vet ni ju vem Han är, och vem Jag är. Nu ska ni få veta vem De är, dvs De män som kommer fram till mig och försöker något. De kan delas in i två (eller tre, om man även räknar på längre sikt) typer:

1. Nyskild framgångsrik man 45+, utseende sliskigt.
Denna manstyp håller sig oftast på ställen där andra människor i hans ålder för länge sedan förstått att de med råge passerat bäst-före-datum. Oftast kommer de fram med ett stort leende, och lägger direkt handen på noga valt ställe, varpå den förbjudna oinbjudna beröringen resulterar i något som alltid chockerar denne.

2. Gettostylad invandrarkille 20-25, utseende extremt genomtänkt men helt katastrofalt fel.
Denna manstyp kommer ofta fram med någon replik som syftar till att kommentera mitt utseende. Typen möts oftast med en frågande blick, en lilla-gubben-ommentar och sedan går de mer eller mindre frivilligt fram till nästa offer och försöker samma sak igen.

(3. Jättemjuka, jättesnälla killen som blivit min vän. Blir förälskad i mig och försöker med diverse mer eller mindre tydliga signaler få mig att förstå. Jag förstår inte, varpå jag oundvikligen sårar honom bortom all rim och reson)

Kanske beror ovanstående typer på att jag inte har varit singel i stort sett sedan jag var tretton? Kanske vettiga män inte går fram till uppenbart upptagna kvinnor? Kanske kommer det ändras nu? Annars kommer det bli slim pickings till hösten. Alternativt får jag göra som jag alltid gjort förr, jaga fram de lämpliga kandidaterna själv. Hmmm. Det är tur att jag har avsagt mig män en tid framöver, if I may say so myself.

Du igen

Jag håller andan varenda gång du gör dig påmind. Jag låtsas som att du inte längre finns, som att det är därför du har försvunnit ur mitt liv, men så dyker du upp på msn och visar att du visst lever och mår bra. Och du gör det utan mig.

Så jag håller andan, räknar till tio, tänker på något annat och låtsas som ingenting. Det fungerar för stunden. Och för stunden är allt som betyder något, just nu.

Du måndag, 20 augusti, 2007

Du sa en gång att ödmjukhet kanske inte alltid är min starkaste sida.

Jag läser min text nedan och tänker, hmmm, nej kanske inte. Men jag kan skratta åt mig själv, och det gör jag just nu.