Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Det spelar ingen roll om allt går som spåret om det ibland finns signalfel onsdag, 19 augusti, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 4:32 e m

Vi ska flytta ihop.

Egentligen är det ingen big deal eftersom vi inofficiellt har bott ihop sedan början av juni, men nu bor vi i Stockholm och då gäller lite andra regler.

För vi pratar om framtiden. Bestämmer att vi vill ha barn inom två år och att det därför är mest logiskt att köpa en trea. Då vi funkar som vi gör och i alltid umgås med än den ena än den andre så vill vi bo i innerstan. Trea+innerstan+Å:s krav på standard = OJ så in i HELVETE dyrt.

Han är ekonomisk. Och logisk. Och praktisk. Vi kommer därför fram till följande: Jag ska sälja min bostadsrätt i innerstan där vi båda bott under sommaren för att se vad vi får för denna. Därefter letar vi passande trea. Under tiden bor vi tillsammans i hans andrahandslägenhet som ligger åt helskotta fel håll för mig och sparar pengar. Slutet väl allting gott.

Men. Stort men. Jag älskar min lägenhet. Den har varit min fristad de senaste två åren. Jag har aldrig kännt mig så hemma någonstans, någongång, så jag har fått separationsångest. Och den tar sig så klart uttryck i att jag inte hela tiden verkar överlycklig över själva flytten.

Så imorse innan jag går till jobbet så säger han att vi kanske inte borde sälja lägenheten. Jag blir ledsen, och tror att vi är tillbaka till två steg framåt ett steg tillbaka. Men så var det inte…

Han: men du kan inte kräva att jag ska känna mig 100 % säker på vad du vill i alla lägen. det är en ganska stor grej, för jag vet hur mkt du älskar din lägenhet
Jag: Det är klart att du inte kan, men intellektuellt sett borde du väl fatta att jag inte skulle ringa mäklare etcetera om jag inte ville flytta ihop?
Han: ja, intellektuellt
Jag: Jag måste få vara lite skakis – och du måste stötta mig. Är det så knäppt?
Han: men jag är också skakis. är det så konstigt? jag kom nyss ut ur ett förhållande som gick fel, hur säker tror du jag är på mig själv?
Jag: Men du; jämför inte oss med er. Det kommer inte bli så. Jag kan inte säga det här tydligare. Jag vill aldrig vara med någon annan. Jag har bestämt mig för dig. Så lita på det.
han: jaja, men du måste ha förståelse för att även jag är osäker ibland.

Annonser
 

Tillbaka fredag, 14 augusti, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:03 f m

Så har det gått en sommar. Och vi, vi har aldrig haft det bättre.

Jag har aldrig älskat någon så mycket säger han, och jag vill vara med dig hela livet.

Men när man har gått igenom så många svängningar är det så svårt att tro att det är sant, att han inte ska ångra sig (igen). Det är så svårt att släppa taget och sluta vara rädd.

Samtidigt måste jag inse att rädsla kan finnas på båda sidor. För när jag vaknar mitt i natten av att han ber mig att hålla om honom och jag frågar vad som är fel och han svarar Jag är så rädd att du ska komma på att du inte vill ha mig och lämna mig så är det ju just det som är grejen. När det är riktigt bra, så är man riktigt rädd.