Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Männen i mitt liv söndag, 26 april, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:59 e m

Några har förmånen att ha en man i sitt liv som de kan dela sin glädje och sorg med. Jag har turen att vara en ännu mer lyckligt lottad kvinna, eftersom jag har tre. Tre väldigt olika män, men med något gemensamt; De vill inte ha mig. Och jag vill inte ha dem.

Liggandes mer bakis än jag varit på länge (ja, att somna i soffan under ens egen efterfest med fjärkontrollen till surroundsystemet i handen ÄR det nya svarta) på min innergård med en man på var sida, den ena hårigare än den andre, hörandes den tredjes motorcykelljud eka mellan väggarna när han rullar in, fick mig att inse just det: Jag är så otroligt lyckligt lottad.

För hur mycket jag än älskar mina finaste tjejkompisar (you know who you are)  så behöver jag ibland höra från en annan man än den jag för tillfället träffar att jag duger, att det är killen som är ett svin och inte jag som är dum, och att allt kommer bli bra. Jag behöver få bli utbjuden på middag av E och höra honom viska i mitt öra att vi är det elegantaste paret där och sedan skrattandes äta så mycket vi bara kan få i oss. Jag behöver få bli så full att jag släpper alla hämningar med Anders min Anders och dagen efter ha bakissamtal som aldrig vill ta slut. Och inte minst behöver jag få prata med en röst i natten, aka Mr Know it all, som analyserar lika mycket som jag när jag fastnar i gamla banor eller andra gånger bara sitta på en motorcykel och se han försvinna på sin långt framför mig.

Det tänker jag på när de skrattandes pratar om gårdagskvällen där på min innergård, dessa tre män som aldrig skulle mött, än mindre pratat med, varandra, om inte jag hade varit den gemensamma nämnaren.

Dessa tre helt fantastiska män. Jag skulle vara en fattigare människa utan dem.

(Det är inte svaret på din fråga Linda, men jag kan inte svara på din fråga. Det är så otroligt många som har påverkat mitt liv att jag inte kan välja tre, och jag hoppas att det kommer bli fler.)

Annonser
 

Är det jag som är dum? onsdag, 22 april, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:17 e m

Den sjunde juni är det val till EU-parlamentet. Det är alltså mindre än 1,5 månad kvar. Trots detta hittar jag ingen lättillgänglig information. Var är alla snurror som man kan testa vilket parti som tycker som en själv baserat på lite värderingsfrågor? Var är valstugorna? Var är direktutskicken som förklarar allt lättförståeligt?

Jag har inte tid att sätta mig in i allt själv och söka mig runt på olika sidor för att hitta all den information jag behöver. Jag är kanske en lat väljare, men jag är dock en väljare, och jag behöver hjälp. Snabb, tydlig och lättläst information är det jag behöver. Var finner jag detta? Någon som vet?

 

Efter regn… måndag, 20 april, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 5:15 e m

Det bor en blå tandborste i mitt tandborstställ.

Bra så.

 

Om jag skulle analysera mina känslor söndag, 5 april, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 4:39 e m

och

Update: Ok, den sista är lite väl stark, men den är fin. Och refrängen stämmer. 🙂

 

Fråga Å, del 1

Filed under: Uncategorized — Å @ 1:16 e m

Vad tycker “vi” om män i långt hår? (Anders Borg, Robert W. etc.)

Me, myself and I (om det är dessa som vi menar med ”vi”) har alltid haft en stark preferens för kårthåriga män, helst snaggade. Men, visst finns det vissa undantag till regeln.

Anders Borg och Robert Wells hör dock inte till dessa. Jag har svårt att ”vi” skulle finna dem attraktiva rent utseendemässigt även om de snaggade sig. Men, utseende är som bekant inta allt. Inte ens nästan.

Jag går främst igång på attityd. Robert Wells har en ganska härlig ”bigger than life”-attityd. Lite ”jag skiter i att jag är töntig, jag älskar att vara det”, vilket är något jag tycker är oerhört charmigt. Anders Borg är inte sådan, men han har å andra sidan en stark intelligens och besitter stor makt vilket alltid är sexigt.

Så, konsensus: Det sitter inte i håret.

 
Våren är här, vårkänslor?

Solen kom i och med min semester. Först i Wiesbaden (där jag tillbringade några dagar med vänner) och sedan i Stockholm (där jag tillbringade tiden på min nya motorcykel). Jag tänker inte skriva något inlägg om hur solen får det att spritta i kroppen och hur livet leker, men jag kan säga så här mycket:

Sol+Mc=Lycklig Å

 
Hur är det att gå på strikt diet?

Frågan kommer ganska naturligt med tanke på mina senaste veckors diet antar jag.

Japp, jag har gått på diet. Cambridgedieten närmare bestämt.

Det finns för och nackdelar med allt. Jag har gått på Viktväktarna och provat GI och jag har tränat mer och jag har ätit piller och ja, jag har nog testat allt. Det största problemet för mig har alltid varit att jag har blivit knäpp av detta. Mat har blivit allt jag har tänkt på när jag har varit tvungen att räkna poäng hit eller kolhydrater dit. Det funkar inte för mig.

Pulverdieter har en massa nackdelar, det är jag den första att erkänna, men, det finns en stor fördel: Jag slipper tänka. Tre gånger om dagen ”äter” jag det jag ska, och sen är det bra med det. Inga krångligheter, inget tänk.

Nej, det håller inte i längden. Ja, visst saknar man mat. Men nej, jag har inte tyckt att det har varit så jobbigt. Nu äter jag ett vanligt mål mat om dagen och det funkar alldeles utmärkt. Om några veckor trappar jag upp till två.

Är viktnedgången långsiktigt realistisk? Well, därom tvistar de lärde. Men det kan knappast gå sämre än de andra gångerna.

 
Dyra prylar… visst blir man lycklig?

Ja. Barnsligt nog blir man det.

 

Hur gör man “slut” med vänner?

Det beror väldigt mycket på anledningen till uppbrottet. Rent generellt tycker jag faktiskt att man ska vara ärlig. Känner man att någon svikt en så pass mycket att man inte orkar fortsätta vara vänner eller att man bara inte funkar ihop längre så tycker jag att man är skyldig både sig själv och den andre att få ett riktigt avslut. Att låta saker rinna ut i sanden i dessa fall tycker jag både är fegt och fult.

Det har inte varit så många gånger som jag har gjort slut med vänner, tack och lov. När jag tänker efter har det bara hänt en gång. Men då satte jag mig ner i soffan och förklarade hur jag kände. Hon hamnade i försvarsposition men jag fick sagt det jag ville. Vi är inte ovänner idag, vi hörs bara inte, men jag vet att jag fick sagt allt det jag ville, och det är skönt.

Så tror jag.

 

Fler frågor?

 

Här var det tomt torsdag, 2 april, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:43 f m

Jag kommer inte på något annat att skriva.

Hahaha. Snacka om att jag är enkelspårig.

Idéer? Någon?