Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Fortsättningen söndag, 30 november, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 7:02 e m

Igår, 14:12 (dvs hela 1 dygn, 2h och 32 min efter mitt sms) fick jag så svar:

Är nu en bit in i aktiviteterna. Blev skitallergisk av hästen, nära akuten faktiskt. Nu brunch, opera och piratfest. Imorgon maraton, däcka, köra grejer, men kanske höras efter det? 🙂 Kram!

Ursäkta mig, men vad är det för jäkla sms? Vilka aktiviteter? Är han på en svensexa? Är han på multipla dejter? Vad fan är han på? Och varför i hela jävla världen känner han att han måste informera mig om varenda jäkla detalj?

Som det har kliat i fingrarna. Jag har hållt på att svara säkert 20 gånger men hållit mig. För vad kan jag egentligen svara på det sms:et?

Ok. Krya på dig!

Hoppas resten av aktiviteterna blir bättre. Vi hörs imorgon.

Dra åt helvete! Man svarar för faniej på sms inom rimlig tid.!!!

Nej, ingenting känns bra. Så jag avvaktar. Hoppas att han åtminstone funderar en hundradel så mycket som jag brukar på varför jag inte svarar (det borde vara nog för att göra honom galen). För även om jag inte vill spela spel så måste jag det, eftersom han gör det.

Nu är klockan 18:02. Det har alltså gått 1 dygn, 3h och 50 min sedan sista livstecknet. Nu leker vi alltså tysta leken. Och helvete heller att jag tänker förlora den.

Annonser
 

Och jag analyserar. Och analyserar. Och lite till. fredag, 28 november, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 3:19 e m

Sms 07:55:

Kändisar och filmkaraktärer hade nog också funkat. Lycka till idag? Helgplaner annars? Min lördag är helt rökt iaf. Kram!

Analys mening för mening:

Kändisar och filmkaraktärer hade nog också funkat. – Han syftar på hur jag ska illustrera olika kundsegment som jag tagit fram på jobbet. Vi diskuterade det sist vi sågs (tisdags) och just då lutade jag åt fågelraser. Nu har jag bestämt mig för hundraser. Äh fan, det är ju beside the point. Let’s move on.

Lycka till idag? – Har ingen aning vad han syftar på. Kanske att jag sagt att jag måste bli klar med en presentation idag? I så fall har han bra minne. Frågetecknet antar jag är ofrivilligt.

Helgplaner annars? Min lördag är helt rökt iaf. – Här blir jag osäker. Han vet att jag har en tysk vän på besök. Jag har fått uppfattningen att han inte vill/är redo för att träffas med vänner. Ändå känns det som att han i sitt sms har undertonen att han vill träffas. Varför skulle han annars höra av sig? Eller? Jag förstår inte.

Kram! – Utropstecken är bra tror jag. Kram är bra. Fast, äh, jag vet inte.

11:40 skickar jag följande (noga övervägt) svar:

Helgen kommer bestå av missförstånd. Å+tyska är inte en bra kombination just nu… Fast sightseeing och julmarknader är alltid mysigt. 🙂 Sugen? Kram!

Analys mening för mening:

Helgen kommer bestå av missförstånd. Å+tyska är inte en bra kombination just nu… – Säger utan att skriva honom på näsan att min tyska vän är på besök i helgen, om han nu skulle ha glömt det.

Fast sightseeing och julmarknader är alltid mysigt. 🙂 – Talar om (i positiva ordalag) vad jag ska göra, eftersom han ju frågar.

Sugen?  – Försöker vara lika diffus som han. Kan tolkas sexuellt. Kan tolkas som en invit att hänga på oss i vårt sightseeingande. Kan egentligen tolkas som vad som helst. Är skrivet för att se hur (om alls) han reagerar på det.

Kram! – Jag kopierar hans avslutning. Är på så sätt safe. Tror jag.

Är det någon som förstår hur jag kan vara en framgångsrik karriärist, genom att lyckas lura alla mina kollegor till att tro att jag är en hard ass bitch och att jag har fullständigt kontroll över allting, när jag i realiteten spenderar cirka 80 % av min arbetstid sittandes och klurandes på sådant här? Jag måste fanimej vara brilliant övriga 20 % av tiden…

Ps. Nej, inget svar än. Fortsättning följer.

 

My track record torsdag, 27 november, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 3:55 e m

Btw:

Under de första tolv åren av mitt sexuellt aktiva liv hann jag beta av fyra män. De sista året har jag lyckats beta av sju.

Man skulle därför kunna säga att sista året varit ett trendbrott. Eller en katastrof. Vet inte själv riktigt vad jag tycker.

 

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:36 e m

Don’t you judge me! är en sådandär minnesvärd fras från en av mina favoritserier (My name is Earl) som jag ibland använder. Kanske har det aldrig passat bättre än nu.

Igår bestämde jag mig nämligen för att jag behövde bekräftelse på ett av de minst smickrande sätten man kan göra just det.

Jag sökte bekräftelse genom sex.

Och det med någon annan än Big Tasty.

Egentligen spelar det ingen roll med vem det var, huvudsaken var att han fick mig att känna mig åtrådd, och att det var på helt lika villkor. Jag vill inte påstå att det hjälper i längden, men för stunden var det väldigt väldigt skönt. För han fick mig att känna mig som guds gåva till mannen, och den egobekräftelsen behövde jag just där och då.

Hur kommer det gå med Big Tasty? Ingen aning. Jag har läst alla era kommentarer, och ni har poänger allihop. Jag tror dock inte på svart eller vitt, jag tror på gråskalor, varför frågan egentligen är vilken ände av gråskalan vi står i.

Oavsett vilket vet jag att jag för min egen skull måste distansiera mig lite från honom. Jag har blivit sårad lite för många gånger. Jag har kastat in hela hjärtat i leken lite för ofta. Jag är en känslomänniska och jag har fått lida för det. Men blir det så den här gången så har jag åtminstone bromsat fallet lite på vägen.

Don’t you judge me!

Please.

 

Jag vet inte onsdag, 26 november, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:53 e m

Dags att vara ärlig mot mig själv, eftersom jag efter gårdagens dejt sitter här med ”dagen efter”-smak i munnen. Det smakar sådär.

Det är möjligt att jag överanalyserar, men jag tror inte det. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. För jag tror att något av följande pågår i Big Tastys huvud:

  1. Han är förälskad, men är osäker på om jag ”duger” och håller därför på och testar mig.
  2. Han vill bli förälskad, men känner inte så (och kommer kanske aldrig göra det), men försöker ändå se om han kan ”tvinga” fram känslor.

Varför tror jag nu detta? Jag känner helt enkelt en distans när vi träffas. Han är väldigt avvaktande. Visserligen kom hela den här reaktionen efter att jag sa (vid totalt fel tillfälle) att jag trodde att jag höll på att bli förälskad i honom och att jag var rädd för att han skulle komma att såra mig. Det uttalandet verkar ha satt igång en massa tankar i honom, och jag är övertygad om att han är livrädd för att såra folk. Kanske har han därför satt upp murar som skydd. Men ändå, helt uppenbart känner vi inte lika mycket för varandra.

För let’s check the facts:

  • Han pratar onormalt mycket om sitt ex. Visserligen i termer som ”det är så skönt att känna att jag är över henne” men ändå.
  • Han pratar onormalt mycket om hur olika vi är. Han påpekar hur dyra saker han äger (ja, det räcker att kvitta en av hans tavlor mot alla mina saker tillsammans) och vilken bakgrund han har kontra min. Jag får därför känslan av att han väger och bedömer våra olikheter.
  • Han är i ena stunden avståndstagande, för att i andra sekunden inte kunna få nog av mig, för att i tredje vara tillbaka på ruta ett.
  • Han gör saker som man bara inte gör när man tycker om någon. Exempelvis ber han mig åka hem mitt i natten efter sex, hysschar han åt mig mitt under ett samtal (det var första gången för mig sedan jag var fyra någon gjorde det tror jag), samt blir helt tyst när jag säger att jag tycker om honom. Å andra sidan är han extremt fysiskt bekräftande både när vi är själva och när vi är bland folk. Han kommenterar när jag har något nytt på mig. Han berättar personliga saker om både sig och sina vänner. Han är avslappnad med mig (oftast).

Summa sumarum; jag vet inte vad jag ska tro. Eller göra. Eller inte göra. Å ena sidan känner jag att det kanske är bättre att hoppa av en knakande karusell, å andra sidan älskar jag att åka just karuseller. Så, jag är förvirrad. Och trött.

Varför i hela jävla världen kan bara inte människor fungera som jag. Då, kanske, jag skulle kunna förstå lite grann i alla fall.

 

Dålig på sms, bättre på mail tisdag, 25 november, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:32 e m

Han

Yes yes, hatar att messa från min jobbmobbe, den är verkligen extremt dålig att messa från.

Mat blir bra. Jag tänker sushi. Vad tänker du? Säger vi 19 eller ska vi ha ätit klart 19?

Kram!

Jag

Sushi funkar för mig. Men det finns ju några ställen i Stockholm som serverar det. Hade du något särskilt ställe i åtanke?

Angående klockslaget vet jag inte om du är allmänt obstinat idag eller om jag helt enkelt kommunierar extremt otydligt, men jag tänkte som följer: Vi skulle ursprungligen ses vid åtta. Eftersom vi nu tidigarelägger vårt möte så inskränker detta på min planerade mattid. Alltså äter vi tillsammans, vid sju. Var jag tydlig nog nu, eller behöver konsulten en processkarta som klarlägger de olika stegen? 😉

Han

Jag tycker att du ”kommunierar” (ja, jag är sjukt nöjd att jag hittade den!!!) tämligen tydligt. Dock hade det hjälpt mig att nå en accelererad förståelse och dessutom en god hit-the-ground-running-initiering av förändringsledningen om du hade depictat det tänkta förloppet i en s.k. deck på en 7-8 slides med storyboarding, ”our understanding”, en svulstig POV samt en fasad approach. Utan att uttala ordet McKinsey. För det är fult. Men annars hänger jag med, föreslår att vi ses utanför Burger King vid xxx kl 19.

Kram!
 
Jag

Nu är konsulten förvirrad. Inte ens råa hamburgare kan klassas som sushi… 😉

Vi ses snart!

Kram

Ps. McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey, McKinsey! Ds.

Han

Beaktandes nedanstående alster från xxx-ansvarig på xxx, och den tid som lades ner vid skapandet av detsamma, är det inte längre lika förvånande att xxx kan stå sig så starka med en go-to-market-korg bestående väsentligen av tröghet, noll kundinsikt och 30 år gamla meriter.

Kram! 😉

Han

Fasiken, nallen är trött. Är tydligen för att jag byter från kontantkort till abonnemang vilket ska ta upp till tre arbetsdagar sa kundtjänstkillen. Dock segt att det inte går att ta emot SMS när bästa kompisen precis har blivit pappa igen. :/ Hur som helst försökte han korsförsälja lite fasttelefoni vilket ju var bra. Var dock missriktat då jag är totalt ointresserad av just det. Ser fram emot att få en ny förfrågan om några månader… 😉

Kram!

Jag

Vilken bästa kompis pratar vi om nu? Har svårt att hänga med när det gäller dina fyra… Kanske borde döpa dem till nummer 1, 2 osv. Annars är ett alternativ att kalla dem vid namn. 😉 Roligt hur som helst, gratulerar ”farbror” xxx!

Och fasttelefoni passar väl en gamling som dig. Det finns nämligen bara (enligt min åsikt) tre olika typer som envisas med kontantkort. 1) Tonåringar, 2) Utbytesstudenter/sommargäster, 3) Pensionärer. Eftersom du uppenbart inte tillhör någon av de första två grupperna så får jag klassa dig som den tredje. Och när det gäller den tredje gruppen, så är faktiskt fasttelefoni det naturliga valet att korssälja…

Kram!

Han

Parmenides var en grekisk filosof som tyckte om logiska argumentationer. Han ställde därför upp några axiom som ingen kunde invända mot och härledde därefter på. Han nådde efter ett tag en slutsats som var helt i strid med verkligheten. Han hade då att välja på att
1) Axiomen var felaktiga
2) Hans resonemang var felaktigt
3) Verkligheten var felaktig
Varandes en klok man förkastade han förstås raskt alternativ 1 och 2, och skapade därmed grundvalen till hela sin filosofi som var djupt skeptisk till allt vad verklighet stod för. På 1700-talet upptäckte man ett fel i hans resonemang, vilket också dessvärre punkterade hans filosofi.

Jag lämnar härmed historiens sensmoral och koppling till ditt mail lite hängande, ber om ursäkt om du tycker att det är för löst sammansatt.

Och det var xxx. Låt oss kalla honom nummer 2. 🙂

Kram!

Jag

Skulle JAG ha FEL? Detta löst hängande argument faller på sin egen orimlighet.

Nu måste jag fokusera på mitt arbete herrn. Du får helt enkelt vänta till ikväll med att ordgnabbas.

Kram!

 

One beginning of a wonderful friendship söndag, 23 november, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 1:44 f m

När/hur lär man egentligen känna någon? När slutar man att vara bekanta och när börjar man egentligen bli vänner? Det verkar som att processen är olika for alla, men för mig är en sak säker; det går alltid fort. Gör det inte det, blir jag aldrig vän med personen.

Veckat och jag blev vänner på en tunnelbanevagn, på väg hem från en fest hos Jenny. På själva festen hade vi knappt utbytt några ord alls till varandra, men eftersom vi skulle åt samma håll sa gick vi tillsammans. Och jag vet inte hur jag ska beskriva det som hände på något annat sätt än att det sa klick.

Nästa gång vi sågs kom hon ner till Stockholm och bodde hos mig i en helg. Tredje gången tog vi en lunch. Fjärde gången utspelar sig här just nu i och med att jag åkt till London for att möta upp henne för en weekend.

Vi är inte alls särskilt lika stilmässigt, utbildningsmässigt, erfarenhetsmässigt eller ens preferensmässigt. Det enda vi verkligen liknar varandra i är hur vi fungerar känslomässigt. Och om jag tänker efter, så är det en av de bästa likheterna två vänner kan ha.

Här i London har jag haft storhetsvansinne och handlat för mer pengar än vad som överhuvudtaget är rimligt. Hon har gått bredvid och lett åt mina påsar och mitt nästintill oansvariga beteende, men inte fördömt mig. Förutom det har jag ältat Big Tastys kommentarer, beteenden och tystnad mer eller mindre konstant. Hon har lyssnat, kommit med instick, men viktigast av allt; hon har haft tålamod med mig.

Egentligen vet jag inte riktigt vad det är jag försöker säga med det här inlägget. Kanske bara att i mitt eviga letande efter kärlek sa glömmer jag ibland bort hur mycket jag har hittat på vägen. Det senaste året har jag (räknar snabbt efter) lyckats hitta sex helt nya riktigt nära vänner, varav Veckat är en. Med andra ord, att leta efter kärlek kanske inte alltid tar en helt till målet på en gång, men herregud vad mycket fint man hittar längs med vägen.

Nu ska jag gå upp till vart iskalla rum och bädda ner mig. Förmodligen ligger redan världens finaste Veckat och febersover. Hon är namligen inte bara en underbar vän, hon ar tapper också (samt ganska roligt ynklig eftersom hon återanvänder samma tre snusprillor om och om igen)…