Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Å svarar torsdag, 29 november, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 3:15 e m

Hej Å.
Har läst din sida ett tag, sedan i våras någon gång.
Och jag undrar en sak. Hur kändes när du kom till din lägenhet i Stockholm, den du köpt utan att se den?

När jag läste att du köpte din lägenhet via internet så tänkte jag liksom bara – wow – kan man göra så?
Sedan började jag fundera, försökte komma på saker man kunde göra utan att inspektera först som skulle kunna vara värre.

Gifta sig utan att ha sex först verkar ju mer korkat, men det är det ju många som gör…

Äsch. Skit samma.
Är du nöjd?
Var den som du trodde?

En sådan lång fråga förtjänar ett långt svar, tänkte Å, och började knåpa på något fyndigt. Hon tänkte att det var bäst att gå tillbaka i tiden, till augusti 2007 närmare bestämt, när lägenheten inhandlades, så att alla aspekter kunde avhandlas i rätt ordning, och så att en förståelse för det hela kunde hittas.

Det hade varit en kall sommar. På mer sätt än ett. Inte en solstråle så långt ögat kunde se, och i hjärtat snöade det. Hon mådde inte så bra, vår kära Å, och det av anledningar som ni inte ens vet hälften av.

För det första var hon olycklig. Olyckligare än hon någonsin hade varit förut. Hon var så olycklig att hon inte kunde sova, inte kunde andas, inte kunde le, utan att det gjorde ont det vill säga. Hon försökte vara tapper, hon försökte skapa framtidstro, hon försökte hitta ljuset i tunneln. Det gick inte.

Till sin hjälp hade hon två män. En man som satt på andra sidan jorden och försökte skapa lite hopp och lite visshet genom ord både i skriftlig form och per telefon, en man som höll henne sällskap under timme efter timme när alla andra sov, och som gav henne den mentala tröst som hon så väl behövde. Den andra mannen gav henne fysisk bekräftelse, kunde med sina vandrande fingrar längs med hennes kalla kropp sprida värme som länge legat slumrande, länge legat önskande, länge legat bortglömd. Och så fanns det en tredje man, som vad hon än gjorde bara ville henne gott, men som inuti henne skapade ont, och som hon velade fram och tillbaka för att skapa klarhet med och i.

Så kom olyckan. Olyckan som hände på väg till den andre mannen i telefon med den förste, bort från den tredje, och som skapade klarhet. Jag vill inte mer tänkte Å, jag orkar inte. Så med ord som gjorde ont att säga, men som öppnade utgång för allt det onda som åt upp henne inifrån, gjorde hon alla tre illa, men sig själv gott. 

Livet skulle bli annorlunda. Det skulle bli ny stad, nytt jobb, nytt allt. Så var det ju bara den lilla frågan angående boende. Efter allt det jobbiga som hade varit och allt det jobbiga som hon visste komma skulle så var tak över huvudet det enda hon tyckte sig behöva. Det spelade inte så stor roll var den låg, så länge det var nära till jobbet, det spelade ingen roll hur mycket den kostade, så länge hon inte skulle bli bankrutt, det spelade ingen roll hur den såg ut, så länge den kunde inredas till hennes, det spelade ingen roll om hon såg den eller inte, så länge tryggheten fanns i att hon visste att den väntade på henne. Så kom det sig att hon köpte en lägenhet osedd.

Någon månad senare gick flyttlasset. Det var kramp i mage och ångest och hon grät mest hela tiden. På väg in till Stockholm hade hela själen skrikit NEJ, VÄND OM! men hon hade inte lyssnat för hon visste att det var en rädsla hon skulle bli tvungen att se i vitögat. Och till mäklaren kom hon i myskläder och svarta gympadojjor med vit målarfärg, knallröda strumpor och håret oborstat.  Så, när hon väl kom till lägenheten, var det för sent att ångra sig.

Lägenheten var ostädat och lämnad i ganska halvtaskigt skick. Det var svarta fläckar på väggarna, stora repor i golvet och skit överallt. Så det första Å gjorde i sin nya lägenhet var att gråta över spilld mjölk, över fula väggar, men mest över ett förlorat liv med en man hon alltid älskat men som hon slutat åtrå, över det barn som skulle fötts den dagen hon flyttade in, och det andra barn som hon valt bort bara några veckor innan.

Men som ni säkert vet, kära läsare, så bryter inte Å ihop länge. Det kan hon inte, hon har helt enkelt varken förstånd eller tid till det. Så efter några djupa andetag och lite jävlarenamma så var hon på banan igen och började planera. Två månader senare börjar lägenheten bli som hon vill, och hon börjar känna sig som hemma.

Är hon nöjd? Nej, det är hon ju aldrig. Var den som hon trodde? Nej, men inget i Å:s liv är som hon eller någon annan tror. Och det, kära vänner, innebär att den är alldeles alldeles perfekt just för henne.

P.s. Gifta sig utan att ha sex först? Jag kan tänka mig värre. Tror jag. Låt mig fundera.  

Annonser
 

Jag saknar dig

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:28 e m

Anders, min Anders, som återigen är ute i den vida världen och ser sig om, han fattas mig. Jag saknar att ligga på hans soffa medan han sitter i sängen och spelar gitarr, nynnandes någon låt jag inte kan, lyssnandes på mig och mitt pratande. Jag saknar våra diskussioner om gud och hans moster, hans skratt, hans bekymrade min, hans hjärta. Jag skickar mail om att jag kan ge honom ett jobb, bara han kommer hem, men han vägrar komma hem innan Sverigevintern är över.

Hej min fina van!

Jobbet lat mycket intressant. Jag forstar att mars ar forsent, men jag ar tacksam for att du tanker pa mig! Hoppas att du haller ogon och oron oppna i fortsattningen ocksa, det uppskattas valdigt mycket. 

Skont att hora att du har det bra, hoppas att du far en fin forsta advent. Nu maste jag sticka innan bossen ser mig inne pa hans kontor!

Puss pa skinkan!

I love you

/Anders

 

Once and for all; here are the rules onsdag, 28 november, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:20 e m

Nu, när jag inte bor i Norge längre, flyttar hela världen dit. Och eftersom jag redan tagit mig igenom skattedjungeln, är det naturligtvis mig de ringer för att få korrekt information. Så, ifall det nu är som så att även någon av er ska flytta dit så är reglerna som följer:

1) Såtillvida du inte planerar att flytta till Norge permanent (och göra dig av med ditt svenska boende) så lönar det sig att få pendlarstatus.

2) Pendlarstatus kan fås om man är a) enslig pendler och uppfyller vissa krav eller b) familjependler (du måste antingen vara gift eller varit sammanboende med samma person i minst tre år i samma kommun).

3) Om du är enslig pendler måste du a) skaffa en lägenhet i Norge som är mindre än 30 kvm och b) åka hem minst var tredje vecka. Om du är familjependler gäller a) högst hälften så stor lägenhet som din svenska i kvm och b) åka hem minst var tredje vecka.

4) Om du får pendlarstatus är du berättigad att göra avdrag för merkostnader gällande a)  kost, b) extra lägenhetskostnad och c) hemresor.

För mer information se denna boschyr. Några frågor på detta? I så fall, kontakta ditt närmaste likningskontor.

 

Trötter

Filed under: Uncategorized — Å @ 5:24 e m

Är det inte konstigt hur trött man kan bli av att ha ont? Efter min olycka i somras så har jag en konstant molande värk i ena axeln, i båda skuldrorna och i nacken. Vissa dagar är värre än andra, och de senaste dagarna har varit rent helvetiska. Humöret sjunker i botten, jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet, och det enda jag vill göra är att sova…

Förutom det är det bra. Antar jag. Eller jag vet inte. Just nu händer det väldigt lite runt mig och det får mig alltid att bli otålig. Jag vill alltid ha nytt och allt ska hända nu nu nu. Lägg där till att jag är ombytlig, inte alltid vet vad jag vill egentligen och vad fan; gimme gimme more gimme more gimme gimme more eller välkommen till min värld.

Och så är det snart jul. Kanske är det gamla julillusioner som bråkar. Kanske behöver jag bara mer spänning/sex/utmaningar. Jag vet inte. Jag vet bara att jag är trött just nu, och att det gör ont.

 

Det blir så fint så fint så fint… tisdag, 27 november, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:57 f m

Efter dagar av jag-fixar-det-själv-hur-jäkla-svårt-kan-det-vara-mentalitet börjar lägenheten bli som jag hade tänkt. Du har under tiden stått där och tittat, skrattat och skakat på huvudet eftersom jag vägrat låta dig hjälpa till mer än att ge mig en tapetborste lite då och då. Jag klarar det själv, sa jag bestämt. Ja, sa du med ett stort leende över dina läppar, jag ser det.

När det var klart stod jag och beundrade mitt verk. Du skakade på huvudet och skrattade; ska jag vara ärlig så hade jag aldrig trott att det skulle bli så bra när du beskrev hur du ville ha det. Jag bara log och tänkte att nej, men det är det som är så skönt med att äntligen få bestämma allt själv.

För hur jobbigt det än är ibland att inte ha någon att fråga om råd (det vill säga någon som faktiskt omfattas av beslutet) så det otroligt frigörande att själv bestämma, själv göra, själv ta konsekvenserna. Och den där bisaken att få ta all äran själv, det smakar ganska gott det med.

 

Det såg jag inte komma… fredag, 23 november, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 4:57 e m

Vänta.

Det är tyst.

Inget tick tack tick tack tick tack.

Inget vill annat/mer/mindre.

Inget sen/i framtiden/när det händer.

Nu.

Nu.

Nu.

Är jag nöjd.

.

.

.

Jag måste vara galen.

 

Fråga

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:16 e m

Ni vet den där gamla kollegan, som stötte på mig på återträffen? Eller visst ja, det vet ni inte, jag har glömt berätta inser jag nu när jag letar bland gamla inlägg. Snabb recap så att ni hänger med:

I början av oktober var jag på en återträff. Det var efter den jag fick en styrgrupp. På festen blev en gammal kollega skitfull.  Ganska sent på kvällen känner jag helt plötsligt hur någon kramar om mig bakifrån, viskar Det finns ingen annan kvinna än du som kan vara både söt, snygg och sexig samtidigt (kommer inte ihåg exakt men det var ungefär så han sa har jag i alla fall för mig, hur som helst, ni förstår andemeningen). Jag vänder mig om, ser att det är den gamla kollegan, tittar honom i ögonen och säger P, jag tycker att det är dags att du går hem till din FLICKVÄN nu.

Tillbaka till nutid. Jag fick precis ett mail från honom… Jag har inte hört av honom sedan återträffen, så jag blev väldigt förvånad. Det står:

Hej Å!

Hoppas att du får en trevlig helg – vi verkar ju ha haft det i vilket fall. (Även om jag ser mer mongo än trevlig ut)

Under detta är det bifogat en bild på oss två som är tagen för cirka två år sedan. Vi ser förjävliga ut på denna bild. Säg mig; varför skickar han detta och hur ska jag reagera?