Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

lördag, 31 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:44 e m

Det börjar kännas som en myt. Det där om att det ibland faktiskt händer. Det där om att folk faktiskt träffar varandra.

Sitter på AW med kollegor. Irländaren, han som man omöjligtvis inte kan bli lycklig av, sitter och pratar med två av mina kvinnliga kollegor, båda 37+. De lyser upp, skrattar och jag ler. Vet att de behöver få skratta båda två.

Efter ett tag vänder han sig till mig och viskar It’s so sad. It’s so obvious. They’re over the hill, they’re so worn out, and it’s not their fault. It’s this fucking city’s fault. Och jag vet att han har rätt.

What about me? säger jag lite skrämt.

You look tired, love säger han och klappr mig på kinden, but you’re still ten years away from that. You’ll be fine. 

En timme tidigare frågade jag den ena kollegan om hon dejtade någon. Nej svarade hon Jag vill så gärna hoppas Å, men jag är så trött. Jag är så trött på att bli besviken.

Jag är också trött. Jag har tappat en jävla massa hopp den sista tiden. Den lyster mina ögon en gång brukade skrika ut är borta. Det syns till och med på foton. Jag ser frånvarande ut. 

Jag bottnar inte längre.

Jag har slutat tro.

 

Smärta torsdag, 29 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:43 e m

Ikväll gäller det. Åtta års foton ska efter ett och ett halft år äntligen gås igenom. Med andra ord; det sista som finns kvar av vårt liv tillsammans ska nu delas.

Det känns som att jag kastas tillbaka i tiden.

Wish me luck.

 

Dox frågar tisdag, 27 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 8:06 e m

men… ge mig ett råd kloka Å. Om man har känt pirret – men det har gått över. räknas det som pirr eller ej?

Jag vet inte. Jag måste fundera på den. Kanske var det inte ett riktigt pirr från första början, kanske försvann pirret på vägen. Jag återkommer med mina tankar när jag rett ut dem. Tills dess kanske någon annan kan komma med något smart?

 

Avslut onsdag, 21 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:21 f m

Till Big Tasty, via Facebook, den 13 januari kl. 22:43

Jag kan nästan föreställa mig hur paff du måste vara just nu. Didn’t see this one coming, did you? Om jag ska vara ärlig har det aldrig slagit mig att skriva det här tidigare heller, förrens idag då jag kom att tänka på dig. Jag antar att jag kände att det fanns något kvar att säga, och eftersom jag är den jag är, så gör jag det.

Det vore att ljuga om jag påstod att jag hann få en uppfattning om vem du verkligen är på djupet. Vissa grundfärger i din palett hann jag se, men nyanserna hann jag aldrig urskildra. Kanske inte så konstigt med tanke på hur kort tid vi träffades.

En sak stod dock ut. Din ärlighet. Och det är därför jag skriver till dig.

Du är förmodligen den mest ärliga människa jag någonsin träffat. Ibland är din ärlighet brutal, men oftast uppfriskande. Oavsett hedrar den dig. Du låtsas inte, du säger inte saker du inte menar, du håller på din integritet, och i förlängningen därmed även andras. Jag må ha velat lära känna dig mer, jag må ha velat se om du var Han med stort H, men samtidigt är jag för gammal för att försöka omvända någon som inte vill, och din ärlighet gjorde att jag slapp den kampen med mig själv (och dig). I vad jag, efter att ha bott här nu i lite över ett år, känner mig tvingad till att kalla singelcynikerstaden Stockholm, är det ett förhållningssätt som jag sällan ser, men en som inger hopp. För till syvende og sidst betyder det att jag inte är den enda romantikern, eller den enda som inte tror på livlinor eller på att nöja sig.

Så tack xxx. Tack för din ärlighet.

Egentligen var det bara det jag ville säga, och att jag innerligt hoppas att du hittar det du söker efter. Det förtjänar du.

Kram
Å

Ps. Gott nytt år!

Svar, idag kl 20:34

Hej Å.

Jag blev hemskt glad för ditt mess. Så glad att jag sköt upp och sköt upp att svara för att jag ville skriva nåt väldigt speciellt tilbaka. Men dagarna går och jag blir aldrig riktigt nöjd med mitt svar. Så nu svarar jag bara. Jag blev väldigt glad. Tack. Och jag hoppas att du finner det du söker. Det är du verkligen värd.

Kram.

 

Rapport dagen efter söndag, 18 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:17 e m

Kräktes inte. Däremot tyckte jag tydligen att det var en bra idé att inte stänga kylskåpsdörren efter mig inatt. Resultat: Sur mjölk, grädde, ost med mera. Men det luktar åtminstone bättre än vad det gjorde för några månader sedan när jag tyckte att det var en bra idé att kräkas i hallen, och sedan strunta i att torka upp det innan jag gick och la mig.

Nu pizza och choklad.

 

En bitterfittas återkomst lördag, 17 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 9:27 e m

Tänkta bara meddela att jag har tagit på mig en klänning som är extremt opassande för tillställningen jag ska gå på om några minuter. Jag ska på en hemmafest. På mig har jag en klänning som kostar betydligt mer än vad en fembarnsfamilj spenderar på mat per månad. Skorna ska vi inte ens tala om. Handväskan är dock ett kap i sammanhanget.

Övriga gäster kommer (berättigat) tro att jag är galen.

Men ska jag på en hemmafest på söder, supa ner mig totalt och med allra största sannolikhet kräkas i taxin på väg hem, så ska jag fanimej göra det klädd som en fimstjärna. Så det så.

 

Bara en sak till

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:39 e m

P.s. Det är helt ok att kalla mig för bitterfitta just nu. Det är nämligen precis det jag är.

 

Sjuka saker som har hänt i veckan

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:41 e m

Topp tre:

  1. En bekant kommer hem från en tvåveckors semester. När hon försöker öppna sin ytterdörr så fungerar det inte. Det går att vrida om låset, men ytterdörren sitter som fastnaglad när hon rycker i handtaget. Hon tittar in genom brevinkastet och möts av ånga och fukt. Springer ut, försöker titta in genom fönstret till sin lägenhet, men ser bara ånga. Ringer brandkåren som kommer dit och hjälper henne in. Hela lägenheten är som en ångbastu. Allt är förstört. Tapeterna bokstavligen rullar av väggarna och det är mögel överallt. Allt på grund av en tre millimeter stor spricka i varmvattenröret i badrummet. Försäkringsbolag och brandkår konstaterar att det är det värsta de har sett.
  2. Varje gång jag flyger brukar jag vid flygvärdinnans genomgång av hur man sätter på sig en flytväst säga till den jag reser med: ”Jag förstår inte varför det finns flytvästar i flygplan. Jag har åtminstone aldrig hört talas om något flygplan som har lyckats landa på vatten. När flygplan kraschar över vatten så dör ju alltid alla. Vore det inte bättre om det låg fallskärmar under stolarna istället?”. Den ena vännen/kollegan/ex-pojkvännen efter den andra har i veckan skickat den här länken till mig. Man kan kanske säga att jag fick så jag teg.
  3. En ny kollega har extremt tydligt raggat på mig. Som alltid i dessa fall är det manliga kollegor som är i olyckliga förhållanden som står för detta beteende. Det är nu fjärde gången på ett år. Jag kommer aldrig förstå vad det är i min personlighet aom skriker ”jag är den perfekta älskarinnan” alternativt ”jag är den perfekta rebounden”.
 

Svammel

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:11 e m

Hela poängen med den här bloggen är att jag ska kunna skriva om precis vad som trycker mig. Jag vill vara naken, ärlig och ocensurerad. Problemet är att det en del människor som av en eller annan anledning läser bloggen och även känner mig i verkliga livet. Det gör det svårt att ha detta förhållningssätt i alla lägen. Men, nu har jag bestämt mig. Bloggen är för mig, inte för dem. Vill jag skriva något så gör jag det. Ni som känner er träffade; om ni är rädda för att bli sårade, läs inte. Jag måste ha det här som min kanal att skriva av mig, och jag publicerar precis vad jag vill, även era sms eller mail. Dock lovar jag att hålla er anonyma.

Anywho. Här kommer de saker som jag just nu tycker är jobbiga:

  • Alla som är nykära.
  • Alla som känner sig tvugna att på ett eller annat sätt visa sin kärlek inför hela världen.
  • Alla som ringer och säger att de är gravida (konstigt nog inte de som ringer och säger att barnet kommit, det tycker jag mest är mysigt).
  • Alla som bokar av saker och skyller på saker som inte har med saken att göra.
  • Alla som planerar, pratar om, eller är på väg att gifta sig.
  • Alla som planerar, pratar om, eller är på väg ut på långresor.
  • Alla som är oförskämt lyckliga.

Man skulle (med rätta) kunna kalla mig bitter. Man skulle (med rätta) kunna kalla mig självupptagen. Man skulle (med rätta) kunna kalla mig krävande. Allt stämmer. Jag är bara inte gamla vanliga förlåtande, jag är glad för alla andra-Å. Det gör mig jobbig, för alla andra, och det gör alla andra jobbiga, för mig. Så är det, och så måste det få vara ett tag till.

Det var allt svammel för den här gången. Over and out.

 

Två sidor av pirr måndag, 12 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 6:04 e m

Det här inlägget har legat och grott ett tag, men nu är det dags. Efter att ha läst era olika synvinklar i kommentarer till tidigare inlägg så tänkte jag delge exakt hur jag ser på saken, inte för att det är en sanning, utan för att det är ett intressant ämne som kräver sitt egna inlägg.

Sökandet efter pirret, fjärilarna i magen, vad vi än kallar det, är förmodligen det sökande som förenar de flesta. Vi vill alla ha det, vi har alla upplevt det i en eller annan omfattning, men samtidigt är det ack så förgängligt. Varför?

Jag är av delad uppfattning i den här frågan, eftersom jag i min personlighet har två ständigt tävlande sidor. På ena sidan springer Romantiska Å, på andra Rationella Å. Båda vill ha pirret, men ser på sannolikheten att få den på olika sätt.

Rationella Å:
Kanske var det bättre förr. Om inte bättre så åtminstone lättare. För även om jag minns känslan av att vara totalt upptagen av en annan människa så måste jag om jag ska ska vara ärlig erkänna att det aldrig blir samma som då. Kanske beror det på ökad erfarenhet, kanske beror det på ålder, kanske beror det på förnuft. Hur som helst blir det aldrig samma igen, som när jag var fjorton och jag månad efter månad kunde tråna efter en och samma person, utan hejd, utan slut, oavsett vad han gjorde eller inte gjorde. För på någotvis var kärleken (och pirret) så rent och obefläckat då. Ordet besvikelse var inte något jag hade utforskat särskilt många gånger. Det fanns inga inbyggda krockkuddar som satte igång för att skydda hjärtat. Allt var naket, allt var första gången, och allt var underbart samtidigt som det var fruktansvärt. För kärleken var allt. Inget annat spelade någon roll. Inget annat.

Det är, och kan inte vara, så längre. För hur kär jag än blir, hur mycket det än pirrar, hur stor andel av mina tankar som än går till honom, så finns det andra saker jag måste tänka på. Jag måste få en inkomst för att överleva. Alltså spelar jobbet roll. Mina vänner spelar roll. Jag spelar roll. Så, jag kan inte gå upp lika mycket i en annan person nu som då. Det blir annorlunda. Och kanske kanske är det tur att det är så.

Men som en knarkare letar jag efter den första rushen. Jag vill att det ska kännas som det kändes då. Jag vill att det ska pirra så att jag håller på att gå sönder batra av tanken att hans läppar skulle möta mina. Men det blir aldrig riktigt så, och jag undrar om det ens är möjligt.

För med åren lär vi oss att bakom nästa hörn kommer det finnas någon annan. Går det här åt helvete kanske det gör väldigt ont, väldigt länge, men vi överlever, och vi kommer hitta någon ny. Så därför blir det lite lättare att återhämta sig för varje gång, samtidigt som det blir svårare att ge allt.

När pirrar det mest numera? När det blir oåtkomligt, när jag känner att mina vanor ruckas, när det blir obalans och jag faktiskt inte vet vad den andre vill. Då blir jag osäker och som en tonåring igen. Då vill jag ha mer. Pirr är därför per definition förgängligt. Så fort något blir tryggt, säkert, och förutsägbart är pirret lika försvunnet som en fis i rymden.

Det får mig att tänka att pirr kanske inte är något jag borde leta efter. Pirr hör till osäkra förhållanden, förbjudna förhållanden, icke-optimala förhållanden. Trygghet, ömhet och respekt för varandra är däremot det jag bör söka efter.

Romantiska Å:
Pirr har ingenting med hur gammal man är, hur stabilt ett förhållande är, eller om man är redo eller inte. Verkligt pirr, det där pirret alla bör leta efter, är en kraft som slår till när två människor som är menade för varande möts, och det är något som håller i för alltid. Alla andra pirr innan är en försmak på det verkliga pirret, förätter kanske man kan kalla det, men när det verkliga pirret kommer så slår det båda med häpnad. Man bara vet att det är rätt, och så lever man lyckliga i alla sina dagar.

Därför ska jag fortsätta leta efter det verkliga pirret. För det kommer göra alla sidoturer på min resväg dit att blekna.

Hmm. Undrar vilken Å som kommer vinna loppet. Just nu leder Romantiska Å, men Rationella Å är utan tvekan i hennes hasor.