Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Snoppar måndag, 30 april, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 8:49 f m

Jag tänker inte vara skenhelig, jag tänker inte säga att det inte spelar någon roll och jag tänker verkligen inte ignorera ämnet bara för att det är tabubelagt.

Jag älskar vackra snoppar.

Mr J har en mycket vacker snopp. Egentligen är han för stor (japp, den hade gärna fått krympa lite) men den är otroligt vacker och ståtlig. Den är jämntjock, alldeles rosa och svänger sådär charmigt lite åt vänster. Jag älskar hans snopp.

Nu finns det ju mindre vackra snoppar. Kanske inte ska gå in på detaljer men ”bered en väg för herran” kanske är något som borde läras ut i sexualkunskapen i sjuan. Personligen skräms jag av snoppar som har en onaturlig färg och av ägare som ser snoppen som ett vapen, men de flesta snoppar tycker jag är otroligt vackra. Jag har ingen penisavund, men jag hyser en stor snoppbeundran.

Under alla friidrottsevent är mina ögon som fastnaglade vid det rörliga paketet under den tajta dräkten och alla mina manliga vänner har tröttnat på mina frågor som skulle kunna klassifieras som sexuella trakasserier, men jag tröttnar aldrig. Jag tycker att det är skithäftigt att snoppen i kyla i stort sett kan försvinna in i den manliga kroppen och i andra lägen nästintill kan dubblera sin storlek. Och jag tycker att det är kul att man aldrig vet vad man ska få eftersom det i alla fall enligt egna studier inte finns någon koppling mellan storlek på något annat och snoppens storlek. Den blir som en present, som man inte vet något om förrän man får tillåtelse att öppna.

Så, jag har full förståelse för mäns bröst/rumpfixering. Stirra ni på mina så stirrar jag på ert. It’s a fair deal.

Annonser
 

Andra andningen söndag, 29 april, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 5:38 e m

Det går inte att förändra om tvekan finns.

Det går inte att utveckla om inte viljan finns.

Det går inte att gå framåt om halva kroppen stretar emot.

Nu får det bära eller brista. Ska det gå åt helvete så får det göra det med en stor smäll. Nu är alla kort lagda på borden, jag har inga hemligheter kvar och jag tänker inte leta efter utvägar.

NU tar jag tag i det här, NU ska jag vara en aktiv part i vår relation, NU ska jag ge det sista (men enda) chansen.

Går det inte så går det inte. Men då har jag fanimej försökt i alla fall.

 

Yippey!

Filed under: Uncategorized — Å @ 5:27 e m

Jag har alltid rätt. Så jag säger det igen: Läkare är inkompetenta och alla vettiga människor bör vara livrädda så fort de sätter sitt liv/hopp/sjukdomsfall till en sådan. Usch och fy och fram för självdiagnostik.

Jag borde ju ha fattat själv. Jag menar, jag grät ju och kände mig extremt ynklig i mitt förra inlägg (vilket i och för sig fanns förklaringar till men som ändå var en extrem överreaktion). Hallå?

Jag borde ju ha fattat själv. Jag menar, när gynekologen (tillika överläkare) säger att vi måste kick-starta min kropp och att det här kommer ta ett tag (och jag vet att läkare alltid har fel och att man aldrig ska lyssna på dem). Hallå?

Jag borde ju ha fattat själv. Jag menar, jag, Å, bryter på fredagskvällen ut i Göteborgs största lipfest inför två helt oförberedda och totalförvånade vänner på fina restaurangen när vi pratar om 17:e-majfirande (som bara kan ses som positivt, det finns överhuvudtaget inget negativt kopplat till 17:e maj). Hallå?

Men nej, jag är helt oförberedd (men överlycklig) när jag på lördagsmorgonen vaknar med den numera glömda dova smärtan och genomvåta trosor. Jag borde ju fattat själv. Det är inget fel på mig. Det var bara falskt alarm. Jag är helt normal. Mensen, min älskade mens, den funkar så klart precis som resten av mig, den kommer när den är redo…

 

Chock torsdag, 26 april, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:26 e m

Klockan är 22:27 och jag sitter på jobbet. Har precis kommit till Oslo efter en affärsresa och är bara på jobbet och vänder. Klockan 22:55 går min buss till Göteborg. Jag är framme 02:50. Klockan 08:00 ska jag träffa ett företag i Göteborg för en eventuell karriärmöjlighet.

Kollar snabbt mailen. Ser Ulrikas kommentar under Jennys intervju:
Haha! jag håller helt med om att silverfisken blivit tråkig , han har varit väck ett tag ur mitt länkarkiv. men så tittade jag dit idag igen. och jo, han har varit seg länge. Men det är kanske sånt som kan hända när man ska bli pappa(!) och inte vill råka avslöja sig? Om man inte tänker nämna det största i ens liv, som måste uppta det mesta av ens tankar, riskerar man nog att bli ganska platt och tråkig. så som det skedde med el silverfirro, hehe. får se om han har tid att bättra sig nudå.

Går in och kollar Silverfiskens blogg. Ser videon, börjar gråta. Inte för att jag blir rörd (även om jag självklart tycker att det är kul för hans skull) utan för att det gör ont i magen på mig. Jag vet att jag gjorde rätt val, men jag var inte redo för att se detta så naket, så vackert, så direkt just här, just nu.

Nej, nu mår jag illa.

 

Intervjun med Mr. Big Shot – Shadow

Filed under: Uncategorized — Å @ 7:28 f m

Första gången jag stötte på Shadow var på en av hans tidigare bloggar, under en annan pseudonym. Hans dåvarande blogg, som jag av respekt för hans önskan att vara anonym inte nämner med namn här, var väldigt beskrivande av det land och den kultur han levde i. Bloggen var full av betraktelser, roliga skildringar av skillnader mellan hans nuvarande hemvistland och Sverige, och det var den som inspirerade mig till att börja blogga när jag ”flyttade” till Norge.

Plötsligt försvann Shadow. Kort därpå återkom han under en annan pseudonym under en annan blogg men det varade inte länge. Han var borta. Och jag saknade honom. Månaderna gick, och så plötsligt, efter en kommentar på min blogg var han tillbaka, med ett helt annat skrivsätt, med en mer anonym pseudonym, men fortfarande i staden som han numera kallar Manictown. Han är bättre, öppnaren och stöddigare än någonsin förr och jag älskar att läsa om hans extravaganta liv. Men jag, jag är ju nyfiken och vill veta allt, så här är min lite röriga (trots redigering) intervju med det slingrigaste och halaste intervjuobjekt jag hittills haft i min korta karriär som egenutnämnd journalist. I give you: Shadow.

Å: Är du fortfarande vaken? (Klockan var mitt i natten i Manictown när intervjun utfördes)

Shadow: Hallojs, visst!

Å: Är du redo?

Shadow: Redo!

Å: Vad är det som driver dig till att skriva en blogg. Med tanke på att du startat, slutat och startat blogga igen så kunde du ju uppenbarligen inte hålla dig ifrån skrivandet, så vad är det som gör att du känner ett behov av att ha en blogg?

Shadow: Hmm, svårt… Jag har alltid tyckt om att skriva, dagböcker etc. Desto roligare om någon läser dessutom kanske.

Å: I din förra blogg raggade du ju mer aktivt läsare än nu. Betyder det att du inte längre tycker att det är lika viktigt med många läsare?

Shadow: Precis. Jag fångades i bloggsfären ett tag där i min gamla blogg. Jag tog det som något som skulle kunna jämföras med etikett. Kommentera aktivt, skriva varje dag osv. Numera struntar jag i sådant eftersom jag skriver för min egen skull, mer än för andra.

Å: Läser du många andras bloggar? Vad är det du fastnar för hos andra bloggar?

Shadow: Jag följer ett 10-tal bloggar av blandad härkomst. Jag fastnar för snygg språkföring, kvicka repliker och sex appeal. Alltså läser jag fler kvinnliga bloggare än män. Helst dessutom med ungefär samma bakgrund som mig – affärslivet.

Å: Sex appeal? Varför är det viktigt?

Shadow: Det är inte viktigt alls, men det är det jag råkar fastna för.

Å: Om du bara fick läsa en blogg (förutom din egen) i resten av ditt liv, vilken blogg skulle du välja då?

Shadow: Har nog inte hittat någon sådan blogg ännu. Jag finner ständigt nya bloggar och slutar successivt läsa gamla bloggar. En blogg som jag har följt länge är skriven av en tjej i Göteborg. Hemlängtan, kanske i kombination med att hon är rolig, verkar vara i svängen, intelligent, kaxig; Ms Take.

Å: I din blogg utger du dig som en ganska självsäker, framgångsrik affärsman med hushållerska, hemmafru och dyra nöjen. Är det en rättvis beskrivning av dig eller vem är du egentligen?

Shadow: Japp, jag håller ingenting tillbaka längre. Min gamla blogg handlade om funderingar runt platsen jag befinner mig på och var mer informativ och lockade folk med speciellt intresse i regionen. I den nuvarande bloggen ger jag fan i att skriva för mycket om plejset, utan mer om mitt liv och mina egna funderingar om livet och omgivningen.

Å: Men det känns som att det kanske är mycket yta, och lite djup? Eller är ditt liv så direkt på?

Shadow: Jag undviker att vara personlig and djup. Därav skepnaden som Shadow. I min gamla blogg var jag inte anonym. Förutom kommentarer, fick jag mängder med email från folk som ville veta mera eller skulle komma hit. Genom att vara mer ytlig garderar jag mig och kan skriva bredare, men kanske inte ”så djupt”. Kan tillägga att jag då kände mig som en turistinformation ibland.

Å: Hahaha, men det var du. I och för sig en väldigt intressant turistinformation men ändå.

Är det därför du håller en så positiv ton i din blogg och sällan blottar dina mörka sidor?

Shadow: Mörka sidor?

Å: Ja, de dagar då livet inte är så kul till exempel.

Shadow: Jag har väl skrivit om det någon gång tror jag. Hade några dagar som jag funderade om både det ena och det andra, och dessutom bloggade om det. Men för det mesta så är jag en överdrivet positiv människa med få mörka sidor.

Livet är alltid kul, tycker jag. Vissa motgångar får man räkna med, men det är absolut inget som man ska hänga upp sig för länge på. En funderare, och sedan bestämma riktning bara.

Är inte ofta män mer positiva i sina bloggar än kvinnor i allmänhet?

Å: Tror du det?

Shadow: Inbillar mig kanske. Känns som om kvinnor ofta skriver om sina problem, medan män ofta skriver om det roliga som hänt. Men jag läser inte tillräckligt många bloggar för att kunna dra någon slutsats…

Å: Du är 36 år gammal, men har uppnått mer än de flesta gör under en hel livstid. Du har tävlingsseglat på fyra av de fem stora världshaven, du har flyttat tvärs över halva jordklotet, du har spelat teater, du har gift dig. Vad finns kvar att sträva mot? Vad är det som driver dig?

Shadow: Inget driver mig. Jag har gjort det jag vill och lyckats. Ren flax och fåfänga.

Å: Så livet är slut nu?

Shadow: Knappast.

Nya tider, nya intressen. Inget står still och inte heller jag.

Å: Nu slingrar du dig. Vilka nya tider? Vilka nya intressen?

Shadow: Ehh, nya tider…. Jag har inget bestämt ännu. Jobbet (jobben) styr mycket av mitt liv. Fortsätter att segla på fritiden, åker skidor på vintern, reser när tid ges och njuter i största allmänhet. Inget bestämt mål i sikte.

Å: Du har ju ”lyckats” ganska väl i livet. Vad är det som har gjort dig framgångsrik?

Shadow: En del kallar det for att ha lyckats, men allting är relativt. Jag har misslyckats med mycket också.

Å: Exempel?

Shadow: Jag har ju inte lyckats i Sverige till exempel. Hade varit roligt att ”lyckats” i Sverige.

Å: Så varför lyckades du i Manictown men inte i Sverige?

Shadow: Försökte aldrig ens i Sverige. Men nu ångrar jag lite att jag inte gav Sverige en chans. Föräldrarna blir äldre och det känns jobbigt med avstånden. Men de reser nästan mer än vad jag gör…

Å: Så när, hur och varför hamnade du i Manictown?

Shadow: Jag jobbar som affärskonsult och ett projekt fick mig att resa hit för 15 år sedan. Jag gillade landet och fortsatte att utveckla mina affärer här. Snart hade jag ett socialt liv såväl som ett affärsliv här. Sedan har det bara spunnit vidare.

Säg så här… Jag gillar affärslivet i Manictown, men gillar privatlivet i Sverige. Skulle vilja ha hälften av båda, men tyvärr… Jag valde affärerna.

Å: Så du har lyckats i affärer, men inte i privatlivet?

Shadow: Jodå, men jag hade hellre förlagt privatlivet i Sverige. You know, naturen och allt det där… Själv?

Å: Hahaha, nu intervjuar vi ju dig. Och mitt privatliv, ja, det är väl sådär men det blottar jag ju ganska öppet i min blogg.

Men natur har jag så att det räcker och blir över i Norge…

Shadow: Ja, länderna är ju ganska lika varandra.

Å: Jag vet att det är flera som avundas dig, vill vara dig, vill få din hjälp. Gillar du att folk ser upp till dig?

Shadow: Nej, förstår inte hur de kan se upp till någon de aldrig har träffat.

Å: De kanske ser upp till bilden du förmedlar?

Shadow: Kanske. Inget jag kan hållas ansvarig för.

Å: Nej, men du känner inte heller en lust att hjälpa till?

Shadow: Nej, det var just det som blev problemet med min gamla blogg. Lyckosökare som tror att det räcker att komma till Manictown för att lyckas. Rätt bakgrund är viktigt.

Å: På tal om ditt privatliv. ”Behind every great man is a great woman” enligt talesättet. I din blogg beskriver du ofta din fru i ”förbifarten”. Vem är din fru, hur träffades ni och vad var det som gjorde att du föll för henne?

Shadow: Mrs. Shadow ja! Vi träffades genom jobbet. Hon jobbade inom advertising. En klippa i tillvaron som plockar ner mig när jag börjar sväva. Jag föll för hennes snygga rumpa.

Å: Vem tog initiativet?

Shadow: Båda, tror jag. Vi hamnade i säng första kvällen, och sedan ville varken hon eller jag att det skulle sluta som ett ”one night stand”.

Å: När visste du att det var henne som du skulle tillbringa ditt liv med?

Shadow: Först några år senare tror jag. Jag var ungkarl och ville aldrig riktigt ta steget ut. Därför gav hon mig ett ultimatum en dag. Gifta mig eller bryta.

Å: Och det funkade? Herregud, då är det kanske inte en vandringssägen ändå.

Shadow: Det funkade.

Å: Så en jobbig fråga. Varför har ni inga barn?

Shadow: Hehe, vi jobbar på det! Hittills har vi rest och uppskattat friheten. Jag har kontor i tre länder… Men vi känner att det kanske är dags snart.

Å: Är det kanske den nya utmaningen? Barn menar jag?

Shadow: Ingen ny faktiskt… Har hållit på ett tag och även fått läkarhjälp. Men ett barn skulle faktiskt vara en utmaning.

Å: Jag vet, du nämnde det när jag hade det tufft.

Shadow: Borde gift mig med dig kanske?

Å: Hahaha, ja tydligen är jag fertil som få. Eller var. Men jag hade aldrig blivit hemmafru. Är för rastlös för det livet.

Shadow: Du hade inte behövt vara hemmafru. Vi har hemhjälp, men Mrs. Shadow vill inte jobba.

Å: Jag har förstått det. Men jag behöver utmaningar. Jag älskar affärsmöten, jag älskar dynamiken i förhandlingar, jag älskar när en kampanj funkar… Jag tror tyvärr inte lite resor, besök till Gucci och en man som konstant är borta skulle lösa det behovet…

Shadow: Jag tror det var därför hon ville gifta sig. Hon var trött på att jobba… En man som alltid är hemma anses dåligt här borta. Inte som i Sverige.

Å: Men skulle du vilja vara hemma?

Shadow: Jag tror vi har en bra balans på det.

Å: Ok. Men vad är det som attraherar dig i henne nu? Vad i hennes liv blir spännande för dig? Hur utmanar hon dig? Eller lägger jag kanske mina värderingar nu i hur jag vill att ett förhållande ska vara…

Shadow: Ja, det låter som ett drömförhållande.

Å: Jag tror fortfarande på drömmen. Det är väl därför jag har så svårt att nöja mig.

Shadow: I verkligheten så tror jag att man hittar ett sätt att umgås med måtta, utan att trampa varandra på tårna. Efter 10 år i äktenskap, så behöver man nog tänka mer praktiskt.

Å: Så du tror inte på evig passion? Utan på mer kompanjonskap om jag förstår dig rätt?

Shadow: Känslor förändras, inte till det sämre, men man respekterar varandra som livspartners, även om inte passionen och åtrån finns där längre.

Evig passion är en dröm , men inget jag tror på.

Å: Jag vet inte jag. Jag vill tro.

Shadow: Kanske om jag fick gifta mig med Jessica Alba eller Angelina. Men för övrigt så tycker jag fortfarande att Mrs. Shadow har den snyggaste bakdelen i stan.

Å: Kanske i Manictown, men jag vet av säkra källor att den sitter på någon annan i Göteborg. (Eller Oslo om hon råkar vara där)

Shadow: Det är ju den jag vill se. Hehe.

Å: Den har råkat ut för fotogenix just nu.

Shadow: Men du ser…angående bloggar. Du upprätthåller själv en viss sex appeal, därför håller du även mitt intresse.

Å: Men passion är ju så lite utseende och så mycket, hmmm, annat. Känner att det här går åt ett annat håll än intervjuhållets ensidighet men jag får redigera efteråt (valde sedan att inte göra det eftersom jag gillade dynamiken i samtalet).

Shadow: Vad är hmmmm?

Å: Hmmm. Jag ser på mina farföräldrar som har varit gifta i 55 år att passion kan överleva. Passion är att aldrig helt veta var den andra står. Att alltid förvånas. Att vända sig om och inte alltid finna den andra bakom.

Shadow: Ja, med då har vi passion så det ryker om det. Min fru vet aldrig var jag står.

Å: Så, om vi återgår, inga barn beror alltså på att ni är fertilitetshandikappade som det så fint heter?

Shadow: Japp! Men det ska nog fixa sig. Vi tar steg för steg. Varje steg kostar bara mer än det andra.

Å: Hur har det påverkat ert förhållande?

Shadow: Det har påverkat oss positivt, tror jag. Vi har ett gemensamt mål.

Å: Adoption är inget alternativ?

Shadow: Inte i den har delen av världen.

Å: Så om det inte skulle gå, oavsett pengar, då blir det inga barn?

Shadow: Nej, då köper vi en hund.

Å: I ett (numera raderat) inlägg beskrev du ett ”nästanmöte” med en gammal flamma. Vem var hon? Och än mer intressant; vad var det som hände som gör att hon än idag kan riva upp gamla sår?

Shadow: Bästa sexet någonsin! Också jobbrelaterat. Men vi var så stressade i våra respektive jobb att vi ständigt gick om varandra. När vi träffades så gjorde vi inget annat än att ligga till sängs.

Å: Så det var passion med andra ord?

Shadow: Det kan man säga.

När vi inte låg till sängs så bråkade vi.

Å: Låter kul.

Shadow: En fas i livet…

Å: Okej. Du är inte världens mest utförliga person inte… Nåväl. Finns det någon person eller händelse som särskilt har format dig i livet och i så fall hur?

Shadow: Jag är en ganska enkel person faktiskt, som aldrig har tänkt så mycket på saker som har hänt mig, så det kanske är därför.

Person…

Hmm…

Mor och far, skulle jag tro.

Å: På vilket sätt?

Shadow: Jag har alltid sett dem som ideal. Öppna och goa, inga krusiduller. Men med vett och etikett. De har alltid litat väldigt mycket på oss barns handlingar och respekterat den väg som jag valde. Very supportive, in english.

Å: Dina föräldrars kärlekshistoria är ju väldigt orginell. Letade du efter samma himlastormande kärlek när du var singel?

Shadow: Jag letade aldrig efter kärlek. Den kom. Jag har nog aldrig varit någon sökande människa.

Å: Och ändå valde du att byta land, kultur och liv…

Shadow: Jag valde ju inte i början. Det var jobbet som tog mig hit, och sedan stannade jag kvar. Jag var nog för lat för att orka flytta hem igen och starta nya projekt.

Å: Go with the flow med andra ord.

Shadow: Precis, fast med lite egna tag.

Jadå, man uppskattar nog sitt hemland lite extra mycket när man är en expat. Alla expats hamnar någon gång i en identity crisis. Jag tror att man blir mer medveten om sin identitet när man flyttar till en annan kultur. Här talas bara engelska i jobbet, dagligen, och mest manic-speak och engelska i privatlivet. Det är lätt att glömma att man är svensk, särskilt när alla andra tror att man är från USA.

Å: Tror du någonsin att du flyttar ”hem” till Sverige igen? Eller är Manictown hemma?

Shadow: Det beror helt på jobbet.

I all enkelhet kan jag säga att jag personligen skulle föredra att bo i antingen Manictown eller Sverige, men det blir sällan som man vill.

Å: Och fru Shadow?

Shadow: Hon hänger på vart som helst, men trivs nog bäst i Manictown.

Å: Du är ju väldigt teknik- eller kanske närmare bestämt prylintresserad. Varifrån kommer detta intresset?

Shadow: Sedan barnsben. Förmodligen för att min far alltid höll på att meka med något. Att vara prylintresserad är annars en del av kulturen har i Manictown. Det finns ett överflöd, för att det finns en marknad.

Å: Och favoritprylen är?

Shadow: Båtar.

Å: Just det. När har du hunnit med alla seglatser?

Shadow: På fritiden, mellan jobben. Man seglar ju vissa sträckor bara och byter av varandra på skeppen.

Det blir några veckor i stöten.

Å: Vad är viktigt för dig här i livet?

Shadow: Många jobbar för att spara och investera och öka sitt kapital. Jag jobbar för att spendera pengarna på det som jag tycker är roligt. Jag tycker om att bjuda ut folk, hålla fester och utöva mina intressen.

Det viktigaste i livet för att kunna göra det jag vill är en bra hälsa.

Och pengar.

Och en förstående fru.

Å: Så pengar är viktigt?

Shadow: Självklart, annars blir det ju inget gjort. Jag behöver i och för sig inte mer än vad jag har. Jag är nöjd med min nuvarande inkomst, men skulle nog ha svårt att gradera ned mig.

Å: Vad anser du är oväsentligt här i livet?

Shadow: Oväsentligt – kan inte komma på något.

Myggor?

Å: Hahaha. Ja, myggor.

Ångrar du någonting?

Shadow: Massor, men jag har valt att inte grubbla.

Inte ångra kanske, men mer som att ”undra hur det skulle ha varit om…”

Å: Fortsätt meningen…

Shadow: …jag hade gift mig med tjejen i Sverige?

…om jag hade valt ett annat jobb?

…om jag hade satsat på 4 i stället for 18 på roulett?

Å: Vilken tjej i Sverige?

Shadow: Gammal flamma, kilade stadigt i 5 år under gymnasiet och strax efter. Hon kommer alltid att äga en del av mitt hjärta.

Å: Vad gör hon idag?

Shadow: Hon jobbar som designer (fashion) i Milano.

Vi träffas ibland på våra affärsresor, när tillfälle ges. Vi tar en drink tillsammans och skrattar åt gamla minnen och talar om hur det kunde ha blivit.

Å: Din syster bor ju i samma stad som du. Vad har ni för relation?

Shadow: Vi har en väldigt bra relation. Träffas ofta både privat och vid diverse tillställningar. Vi lever i samma kretsar.

Å: Så hon jobbar?

Shadow: Nej, hennes man är affärsman. Kan tilläggas att min årslön är hans månadslön.

Å: Avundsjuk?

Shadow: Nej, de har mer pengar än de kan göra sig av med. Ingen bra balans.

Å: Min årslön är nog din månadslön så det jämnar ut sig…

Shadow: Är man väl över ett visst belopp, så är det ingen större skillnad i levnadsnivå, tror jag. I alla fall inte om man inte slösar och frossar.

Å: Vi är nog inte riktigt på samma nivå. Jag skulle aldrig ge en servitris på ett kasino 5 000 dollar i dricks. ALDRIG. (Och då har jag en gång för längelänge sedan ändå arbetat som servitris)

Shadow: Det var inte min nivå heller. Det var en klient som gav dricksen, fast det var min spelmark.

Å: Ok, to clarify: Jag skulle aldrig aldrig aldrig släppa ifrån mig en spelmark på 5 000 dollar.

Shadow: Vi var fulla, och dessutom så var det pengar jag hade vunnit, så i praktiken var det inte heller riktigt mina pengar.

Å: Vad är det nu jag har glömt att fråga dig herr Shadow som gör dig just till dig?

Shadow: Vad gör mig till mig?

Alltså, som du märker så funderar jag sällan i sådana banor och har därför skitsvårt att svara.

Förmodligen skulle det vara min löjligt barnsliga positiva syn på tillvaron, spetsat med ett affärssinne och lusten att alltid ha skoj.

Å: Då var jag klar. Har du några frågor?

Shadow: Jag har massvis med frågor. Ska se hur du gör med materialet här i din blogg och sedan be om att få gå på djupet med dig.

Å: En djupintervju med mig? Jag har djup som du inte vill dyka ner i. Tro mig. Men du är välkommen att försöka när du vill.

Shadow: Man ska aldrig fråga en kvinna om hennes ålder, men lyssande du på Howard Jones?

Å: Nej. Och jag är 27. Alltid yngst i alla affärssammanhang, min styrka…

Shadow: Bästa åldern för att börja bygga på något.

Å: Bygga på vad?

Shadow: En framtid.

 

Try and reboot onsdag, 25 april, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:34 e m

Jag lär mig aldrig. Aldrig.

Efter ett sent flyg till en stad på Norges västkust så checkar jag snabbt in och slänger mig i duschen. Jag sminkar av, njuter av min egen spegelbild och ringer mr J. Öppnar resväskan.

Jag har glömt:
* Rena underkläder
* Tandborste
* Tandkräm
* Mobilladdare

Efter att ha flörtat med receptionisten fick jag låna hans privata mobilladdare, men hör och häpna, det gick inte att köpa tandkräm eller tandborste i receptionen. Så, nu har jag tvättat dagens underkläder med schampoo och borstat tänderna med pekfingret och tvål.

Himla tur dock att jag tog med mig tre par skor för en endags affärsresa, bara för säkerhets skull menar jag…

 

Å, mitt alter ego

Filed under: Uncategorized — Å @ 9:38 f m

Inser plötsligt att jag måste verka oerhört negativ/dyster i den här bloggen. Finns inte en människa som någonsin har träffat mig som skulle beskriva mig som negativ/dyster. Jag är den mest engagerade, passionerade, positiva vän/kollega/kvinna som man kan tänka sig, men tydligen inte bloggare.

Intressant.