Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

lördag, 31 januari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:44 e m

Det börjar kännas som en myt. Det där om att det ibland faktiskt händer. Det där om att folk faktiskt träffar varandra.

Sitter på AW med kollegor. Irländaren, han som man omöjligtvis inte kan bli lycklig av, sitter och pratar med två av mina kvinnliga kollegor, båda 37+. De lyser upp, skrattar och jag ler. Vet att de behöver få skratta båda två.

Efter ett tag vänder han sig till mig och viskar It’s so sad. It’s so obvious. They’re over the hill, they’re so worn out, and it’s not their fault. It’s this fucking city’s fault. Och jag vet att han har rätt.

What about me? säger jag lite skrämt.

You look tired, love säger han och klappr mig på kinden, but you’re still ten years away from that. You’ll be fine. 

En timme tidigare frågade jag den ena kollegan om hon dejtade någon. Nej svarade hon Jag vill så gärna hoppas Å, men jag är så trött. Jag är så trött på att bli besviken.

Jag är också trött. Jag har tappat en jävla massa hopp den sista tiden. Den lyster mina ögon en gång brukade skrika ut är borta. Det syns till och med på foton. Jag ser frånvarande ut. 

Jag bottnar inte längre.

Jag har slutat tro.

Annonser
 

7 Responses to “…”

  1. Nini Says:

    Äh va fan!! Sluta nu! Det är klart folk träffas, det är klart att det finns par som håller livet ut men för i helvete – den här jakten gör dig helt sjuk!

    Det är inte staden i sig, det är människorna i den. Välj positivare människor att umgås med.

    (där föll ju jag bort, men du vet jag menar….)

  2. T Says:

    har en liten historia för dig imorrom, den handlar om hopp baby!

  3. Neeej, snälla, sluta inte tro!

  4. Mr. Know it all Says:

    Lördag. Är med några vänner på ett poppulärt ställe på Söder. Vi står mitt i vimmlet och småpratar om ditt och datt och försöker ha trevligt. I olika stora grupper sitter och står folk och krampaktigt försöker mingla. Krampaktigt försöker vara glada och krampaktigt i alla fall försöker se ut att ha trevligt. Jag upptäcker snart att gruppernas egna samtal verkar bli mer och mer ointressanta. Alla har haft samma diskutioner hundra gånger innan. Istället lyfts blickarna från den egna gruppen eller kompisen och vandrar över myllret av folk i strävan efter att hitta något intressant. Radarn går på. Ja, nej, nej, nja kanske… Men ingen ger en invit. Ingen gör någon ansträngning till samtal med det nya. De flesta står som fastfrusna, oförmögna att lämnna den trygga lilla oas som gruppen utgör. För det är så, att släppa in det nya innebär att man måste blotta sig lite och för ett ögonblick endast lita på sitt eget försvar. Men människorna här har inget försvar kvar. De är trasiga. Dekadens och cynism har tagit det sista och det enda som återstår är tomma skal av förhoppning och lust. I ett försök att lätta upp så köps det mer att dricka, mycket mer. Halv fyra, efter ett besök på MAX drar vi oss hemmåt. Jag delar taxi med en tjej jag inte vet namnet på. Då slår det mig. Det var inte flera grupper ute, det var en grupp. En homogen grupp med samma problem, samma mål och samma oförmögna själar. Vi var en del av den gruppen, och i nattens dimma lovar jag mig själv att göra mitt bästa för att min tid i gruppen ska bli så kort som möjligt…

  5. Emma Says:

    Är det så jävla illa? Jag som står och överväger att bli singel och flytta till Stockholm. Låter ju inte som nån bra idé alls.

  6. @Emma.
    Allt lär vara bättre än alternativet att bli singel och flytta till Västerås. Ett år här har gjort mig till en bitter surfitta. Iofs tog det nog mindre än ett år, men ett år för mig att fatta det. Inte får man ligga heller – har inte ens hittat någon hånglingsbar här.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s