Mycket är ok att längta efter här i livet; semestern, bättre lön, en ny bil, ett nytt jobb, vackra saker, helgen, vännerna, familjen, ja, nästan allt. Men det jag längtar efter, det är fult att längta efter.
Jag längtar efter någon att älska.
Att säga det, det verkar bland gemene man vara likställt med att säga att ”jag, jag är svag, och jag orkar inte vara ensam”. Men det är ju inte alls det det handlar om. För mig handlar det om en massa kärlek som jag önskar jag kunde få möjligheten att ösa över någon. För mig handlar det om känslan av att tycka att någon annan är viktigare för mig än i stort sett allt annat i livet. För mig handlar det inte om att fylla en tomhet så mycket som det handlar om att lägga på någonting extra. Jag har allt jag vill ha, utom den där alldeles specielle någon.
Så, när någon kastar orden ”det lönar sig inte att leta, det kommer alltid när man minst anar det” i ansiktet på mig, då vill jag bara skrika. För vem fan är det som har sagt att det är så? Varför skulle det vara så självklart? Visa mig den singel som ärligt talat kan säga att ”nej, jag letar inte överhuvudtaget”. För vi letar allesamman, varenda gång vi går in i ett nytt rum där det finns folk tittar vi runt och tänker snabbt, ”hmm, finns det någon intressant här?”. Att säga något annat är att ljuga för både sig själv och andra. Därför faller tesen på sin egen orimlighet. Vi kanske bara är mer eller mindre uppgivna i vårt letande. Det är allt. Och kanske är extrem uppgivenhet en anledning till att nöja sig, därav tesens grund?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag nu har varit singel i ett år. Jag vet att jag ibland längtar så att det gör ont. Jag vet att jag griper efter halmstrån och försöker förklara bort anledningen till att Han fortfarande inte har hämtat upp skatten (nope, var där och kollade idag) måste bero på någon outgrundlig anledning som ändå måste vara positiv. Jag vet bara att utan hoppet, om att det kanske kanske finns någon därute ändå, så har jag ingenting.
För jag vill inte leva resten av mitt liv utan kärlek. Och jag förbannar den som får mig att känna mig dum för att jag faktiskt erkänner det.
Rapport Inifrån 
Senaste kommentarer