Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Skilsmässa, en praktisk startguide för att överleva första veckorna söndag, 12 juli, 2015

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:13 f m

När MDP släppte skilsmässobomben gjorde jag det jag alltid gör när jag hamnar i kaos: försöker samla information. Men jag tyckte det var svårt att hitta handfasta råd som tog mig framåt, och av den anledningen tänkte jag samla mina erfarenheter nedan för dig som kanske är i samma situation och som har lyckats googla dig hit.

Steg 1: Ring en vän. 

Din värld har precis rasat och när det sker behöver du snabbt få med dig någon på vägen ner mot botten för att mildra fallet. Ring den där personen som skulle släppa allt för dig, den som känner dig bäst av alla. Om du inte har någon sådan så ring det närmaste du har, kanske en familjemedlem? Om du inte har en sådan, ring någon form av stödförening. Summa summarum: Du behöver prata för att rensa kaoset, och det NU.

Jag ringde min vän A, han var på plats 15 minuter senare. Jag gick ner från lägenheten, in i hans bil, grät så att jag höll på att kvävas, samlade ihop mig själv och gick upp och fortsatte prata med MDP igen. Den halvtimmen i bilen med A var det som fick mig att behålla någon form av värdighet och känsla av egenvärde i början av processen, och värdighet och egenvärde är vad man behöver i den här ovärdiga smutsiga processen som nu inleds.

Du kommer behöva ringa fler vänner, i ett sådant här läge behövs en team effort och du kommer behöva älta och att ha folk närvarande runt dig, men det viktigaste är att börja med en.

Steg 2: Ta hjälp av professionella samtalsparter.

Ensam är inte stark. Vare sig du eller din partner har alla verktyg för att fixa det här på ett snyggt sätt. Det här kommer bli fult, hur mycket ni än försöker undvika att det blir det, och ni behöver höra människor som jobbar med det här dagligen ge sina tolkningar av vad som sker.

Ta allt stöd du kan få. Jag tvingade MDP att gå med mig till en parterapeut, och jag själv har gått hos en psykolog för egen del och en barnpsykolog för Xs del.  Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det här är för att inte fastna i oövervinnerlig sorg och ältande. De här människorna har erfarenheten att ta dig vidare, dina vänner har inte det.

Parterapeuter erbjuds subventionerat av nästan alla kommuner, och svenska kyrkan erbjuder parterapi gratis (om jag har förstått det rätt). Psykologer kan du kontakta själv eller få remiss till via vårdcentralen (för att få det subventionerat). Barnpsykologer kan du även dem få kontakt med via vårdcentralen eller BVC. Mao, det behöver inte bli så dyrt och jag lovar dig, det är värt varenda krona.

Och kom ihåg: Att söka hjälp är ett hälsobesked, inte ett tecken på att du håller på att tappa det.

Steg 3: Ring en jurist.

Det här var det svåraste steget för mig.  Jag tyckte att inblandning av jurister var som ett tecken på att vi skulle starta ett krig och det var det sista jag ville. Men det är naivt att tänka så, och ju snabbare du slutar vara naiv desto bättre.

Ett äktenskap är ett juridiskt kontrakt, en skilsmässa en upplösning av detta. Det finns mängder av regler kring detta som du inte har eller kan förväntas ha en aning om, och du behöver få koll på dina rättigheter och skyldigheter. Din partner behöver inte veta att du träffar en jurist, men för din egen skull, se till att du vet vad som gäller.

Steg 4: Försök hålla ihop vardagen.

Det svåraste av allt är att hålla sig själv ståendes, men det är det bästa du kan göra för din egen del. Försök äta, försök sova, försök jobba, försök träna. Rutiner kommer få dig att hålla ihop i längden, så håll fast vid dem.

Steg 5: Upprepa ett mantra.

Välj ett mantra som du känner dig bekväm med och upprepa det för dig själv när det är som värst; på toaletten på jobbet när du inte kan sluta gråta, i sängen när du inte kan sova, i affären när du känner dig trött och handfallen, var helst du behöver det.

Mitt mantra är: ”Det kommer inte alltid kännas så här. This too shall pass.”

Steg 6: Ta det lugnt.

Skjut de stora besluten på framtiden, du kommer hinna ändra dig 1000 ggr kring vad som är bäst för dig och ditt barn. Så sälj inga bostäder, skriv inte på några umgängesavtal, ta det lugnt, ni har 6 månaders betänketid på er, utnyttja det till fullo. Det kommer en dag då du ser allt klart och tydligt, vänta till den dagen innan du bestämmer dig för vad du vill.

”Lycka till!”

Annonser
 

5 Responses to “Skilsmässa, en praktisk startguide för att överleva första veckorna”

  1. Lisa Says:

    Det blir så tydligt när du skriver dina råd att ingen skilsmässa är den andra lik.

    Vi fattade beslutet för exakt två år sedan, hade haft det dåligt i många år dessförinnan så mitt i sorgen över allt som inte blev fanns också en lättnad hos mig över att äntligen ha kastat in handduken. Jag har inte vågat fråga honom hur han kände. Vi grät tillsammans den där kvällen, pratade närmre och längre om viktiga saker än vad vi gjort på flera år. Veckan som följde pratade vi mycket, vi fick papperna på posten och sen åkte vi till Gotland på semester. När vi kom hem berättade vi för familj och vänner för vi ville inte behöva få massa ”Hur mår du, hur går det”-samtal under semestern. Vi behövde tanka energi inför det som skulle komma. Det blev en bra semester, en del prat när dottern hade somnat, viss gråt, lite bråk, men ändå bra.

    Så olika det kan vara.

    • Å Says:

      Vad fint det låter, även om jag förstår att det måste ha varit tungt. Precis som du säger finns det ju inte två lika skilsmässor, min råd passar ju bättre till de där ”lämnad i all hast”-skilsmässorna. Men kanske hjälper de någon?

      • Lisa Says:

        Det tror jag verkligen att de gör. Jag tyckte att dina råd var fina. Och ärliga. Framförallt det för att ringa en vän och ta en timeout. Det finns så mycket (även i mitt fall, som vänner) som man vill häva ur sig. Ge igen för allt som sårat (i mitt fall snarast långvarig söndring och långsinthet, från min sida) och bara såra ännu värre. Då tror jag man behöver hjälpmedel; en vän, en promenad, ett gemensamt beslut att när vår diskussion barkar pytt hellre då har vi ett individuellt ansvar, var för sig, att ta oss upp på torra land igen (många metaforer blir det).

  2. Filippa Says:

    Min man dog för inte så länge sen, och samma råd som du ger här appliceras på den sorgen. Sorg som sorg, man har förlorat den man trodde man skulle leva livet med.

    • Å Says:

      Vet inte riktigt vad annars jag kan säga än att jag verkligen beklagar sorgen. Tänker ibland i mina bittraste stunder att det kanske hade varit lättare on MDP hade dött, då hade jag sluppit sveket, men jag förstår att det är egoistiskt och naivt att tänka så. All styrka till dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s