…inte tror att Han/Hon finns därute.
…känner att allt är hopplöst.
…går runt runt runt i cirklar.
Det finns lyckliga slut.
För mindre än ett år sedan mådde jag såhär. Nu? Jag har aldrig mått bättre, känt mig lyckligare, trott mer på framtiden.
Var så säker: när det vänder, så vänder det fort. 14 januari mötte jag Honom för första gången. Han var upptagen, Han var onåbar, Han var hopplös att ens fundera på. I mars tog Hans dåvarande förhållande slut och Han flyttade snabbt ut ur deras gemensamma lägenhet. I juni flyttade Han in hos mig.
Nu har vi precis köpt en trea (jag låter en bild få säga mer än 1000 ord) och vi firar julen tillsammans i Hans hemstad.
Punkt? Nej, inte alls. Så låt mig omformulera: Det finns alltid en lycklig ”början”. Den finns runt hörnet, hur hopplöst allt än må kännas i nuet.
Ps. Nej, det är inte dags ännu. Men; vi är redo för den dagen då det blir dags 😉
Rapport Inifrån 
Ååååh mitt hjärta bara ler när jag läser dina ord. är själv just nu där du var då för ett år sedan…jag tappar varje dag ivern och nyfikenheten att vilja mer…att hitta ivern igen….kommer ta tid.var rädd om dig nu! Kram B
Hjärtat hoppade upp i halsen för några sekunder när jag såg bilden. Du får inte luras sådär. Massor av kram!
Tack för detta. TACK! Och grattis till dig, er.
Hej! Tack… Jag checkar in varannan dag sisådär och hoppas på rapport, om än en liten. Skulle vara såååå tacksam om du bara skriver en rad per 4-5 veckor eller så så att vi vet att du ör kvar där ute och hur det går. Vi är många som investerat tid och framför allt lagt mkt ‘emotional investment’ i dig och personligen kan jag ej släppa detta! 🙂 Jag vet att du alltid skrev för dig själv mest och inte för oss så jag skulle vara mkt tacksam om du kunde skriva för oss nu, om du ej har behovet att skriva för dig själv. Bara en rad eller 5…! Kram
Tack allihop!
L: Oj. Jag vet inte ens vad jag ska svara. Visst blir jag smickrad över att du känner att du vill veta hur du går för mig, men samtidigt känns det lite konstigt att skriva för någon annan skull än min egen. Så det kanske är bättre att jag frågar; vad är det du vill läsa?
Jag har tänkt mkt på det här med bloggar — denna nya form av kommunikation. Det är en konstig känsla för jag som läsare har ett emotionellt band till dig som bloggare men inte vice versa. Du kanske inte ens känner till att jag finns. In the good old days så kunde man brevväxla med människor som man aldrig hade träffat och aldrig skulle komma att träffa men det var ett givandes och tagandes av information så detta med blogg är mkt speciellt. Och igen: jag vet att du skrev för dig själv fast i ett publikt forum så du är ej skyldig oss anonyma människor ngt ”brev”. MEN…. I mina morbida tankar så började jag då tänka på att om det händer ‘mina’ bloggare ngt så kommer jag ej veta om det. Typ olyckor och sådant menar jag. Med vänner som man tappat kontakten med så vet man vanligtvist genom andra vad som händer men vi har inget sätt att veta om det händer dig ngt för du är också paradoxalt nog anonym (fast vi vet så mkt om ditt innersta). Jag började få lite panik ang detta så därför undrar jag bara om du bara kan skriva en rad ibland så vi vet att du lever (both literally and figuratively — sorry för svengelskan har bott utomlands i en herrans många år). Och om du gifter dig eller blir gravid igen eller what have you. Du förstår vad jag menar hoppas jag. Jag kan tillägga att om jag fick som jag ville så skulle du försätta med bloggen som förr fast nu ur synvinkeln av ditt nya, lyckligare liv. Det är mycket, mycket som måste bearbetas även när man är lyckligt sambos. Men… Det är som sagt mina egoistiska önskan! 🙂
Kram
(Det ovan kom från L)
ÅÅÅÅÅÅHHH VAD JAG ÄR GLAD FÖR DIN SKULL.
Så himla skönt att det ordnade sig för dig. Helt underbart ju.
Så bra! Blir glad av att läsa om dig och honom! En trea är inte illa alls! Stora kramen!
Jag blir alldeles varm i hjärtat för din skull!
Japp, Snäckan hade rätt. Det är verkligen precis detta jag behöver läsa. För jag misströstar och jag är väldigt osäker på om Han finns därute. Gör han det så tro sjutton att jag kommer soppa till det…
Jag blir innerligt glad för dig/er och du ger mig hopp (trots att jag redan fyllt 30!).
Kram
Underbart att höra. Om jag har haft fel i tidigare inlägg- skönt! 🙂 Saknar dock din blogg extremt. Följde den med stort intresse från det jag uååtckte den. Läste noggrant ikapp tidigare inlägg. /Dr Phil
Äntligen! Va glad jag blir av att läsa detta – att det faktiskt finns lyckliga slut!
Ta hand om er och njut finaste Å!
Du har ingen skyldighet att skriva för någon annan än dig själv. Detta inlägg som vittnar om att du är lycklig, nöjd och tillfreds är gott nog! Vill du skriva mer så ska du självklart göra det – men bara om du vill, inte för att tillfredsställa andra…
Varma kramar Alley Cat
Tack för dina fina ord! Har saknar dina inlägg, lycka till i fortsättningen! O jag hoppas som alla andra, att du fortsätter skriva en rad eller två någongång då o då. KRAM
Åh vad jag blir glad, får riktigt tårar i ögonen. 🙂
Ok. Jag lovar att skriva lite mer. När jag känner för det. 😉
Kram!
[…] här är ett exempel på att människor inte alltid stannar kvar i det de hade… och här är ett […]