Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

På allmän begäran torsdag, 19 mars, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:35 f m

För att vara ärlig vet jag inte var jag ska börja… Jag känner mig väldigt tom på känslor just nu, och då är det alltid svårt för mig att skriva. Dessutom har jag alltid lovat mig själv att jag skriver i den här bloggen enbart för egen del, inte för att tillfredsställa läsare.

Men. Det sista ett och ett halvt året som singel har ni varit mina ivrigaste påhejare, de som tröstat mig när det har varit tugnt och de som firat mina segrar. Så, jag känner mig skyldig att ge er det här. Alltså, för er skull går jag nu emot mina principer och skriver fastän jag inte har inspirationen, lusten eller behovet.

Bakgrund

Jag har ju berättat om min och kollegans första träff. Det var den 14:e januari och jag hade varit ganska deppig ganska länge. 2009 kändes som ett skitår och jag började förlika mig med tanken på att Han med stort H inte fanns. Men så plötsligt var han där. Svårt att säga om han var han med stort H, men han var väldigt speciell, från allra första stund.

Dagen efter vårt möte bestämde jag mig för att kontakta honom. Jag hörde av mig via vårt interna chatverktyg på jobbet med någon dålig ursäkt för att se hur han skulle reagera. Och så började våra långa chatsessioner. Vanligtvis började de från jag kom till jobbet på morgonen (han kommer betydligt tidigare än jag) och slutade när han gick från jobbet (jag stannar betydligt längre än honom).

Det var oskyldigt i kanske två dagar. Sedan började det påverka oss båda. Jag erkände det dock tidigare för mig själv än han gjorde.

Så kom den där kvällen. Det var efter den det brast. Jag erkände vad jag kände för honom, och han medgav att han åtminstone inte var helt oberörd av mig.

Inte långt därefter var vi ”tvugna” att åka till Göteborg tillsammans (för att vara ärlig var han inte tvungen att följa med, jag tyckte bara det var ett bra tillfälle att lära känna varandra bättre så jag såg till att han tvingades följa med). Del 1 av den resan hittar ni här. Del 2 skrev jag aldrig, för att den dagen var så…speciell, att jag inte ville förstöra den med ord. Men vi kan sammanfatta det med att det var den dagen vi insåg att något väldigt speciellt fanns mellan oss och att vi inte visste hur vi skulle hantera det.

Så gick tiden. Vi pratade väldigt mycket via chatten i veckorna, och på helgerna saknade vi varandra. Han visste inte vad han ville, och för att vara ärlig var jag osäker själv.

En onsdagskväll kom han så hem till mig. Vi satt mittemot varandra i min lilla soffa och bara pratade. Jag vill inte förstöra den kvällen heller med ord så jag säger bara att det var magiskt.

Fram tills denna punkt hade inget fysiskt hänt. Ingenting. Såtillvida inte hej och hejdå-kramar eller att hålla i hand räknas det vill säga. Vi ville helt enkelt inte göra det här mellan oss till något fult, vilket otrohet skulle vara. Och ja, jag vet, otrohet behöver inte vara fysiskt, men det var den gränsen vi satte.

Mer tid gick, och helt plötsligt var det förra helgen. Den helg då hans flickvän A skulle resa bort. Den helgen vi skulle kunna umgås mer utan att smussla. Den helgen som skulle visa sig bli ödestiger på många sätt.

Fredag

Vi hade väntat länge på den dagen. Pratat. Fantiserat. Funderat. Han skulle komma hem till mig och han skulle inte ha A väntandes på honom hemma. Vi skulle få tid, utan begränsning.

Jag öppnade med ett leende. Fick en kram innan han gick förbi mig med bestämda steg in i soffan. Han var lika snygg som vanligt. Med en kropp som Adonis skulle kunnat döda för och en mun som är omöjlig att inte vilja kyssa fick jag anstränga mig till mitt yttersta för att inte hoppa på honom.

Skulle jag kunna få ett glas vin också? sa han när han såg mitt glas som stod på bordet. Jag ”sprang” och hämtade just det, och sedan satt vi med varsit glas vitt vin i handen och bara tittade på varandra.

Efter ett tag insåg vi att vi var hungriga, så vi gick till en närliggande restaurang och åt. Han vägrade låta mig sitta innerst eftersom han har lärt sig mitt trick med att få honom att vara tvungen att titta på mig. Så han satt innerst och vi ömsom skrattade, ömsom viskade medan vi åt. Ibland höll vi varandra i handen.

Sedan gick vi hem till mig. Åter i soffan kunde jag inte låta bli så jag la mig på hans bröst. Och så låg vi sedan. Pratade. Skrattade. Myste. Medan jag lät min hand stryka över hans bröstkorg flätade han sina fingrar i mitt hår. Jag erkände att jag var förälskad. Han erkände samma sak.

Strax efter halv två gick han dock hem eftersom just samvete inte är något han har för lite av. Innan han gick kramade vi om varandra. Länge. Sedan sträckte han sig plötsligt fram, gav mig en snabb puss på munnen och sa du får nöja dig med det här.

Lördag

Efter jag hade tränat möttes vi upp. Vi gick en promenad runt Kungsholmen och jag berättade om alla mina favoritplatser. Jag pratade, han lyssnade, och vi hade allmänt mysigt. Därefter gick vi hem till mig och hamnade som vanligt i soffan.

Precis innan han skulle gå för att möta upp några vänner säger han Jag inser att jag inte kommer kunna fortsätta så här länge till. Det är inte rättvist vare sig mot dig eller A. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner att jag är skyldig A att ge henne en sista chans, samtidigt känner jag att jag är skyldig oss att ge oss en chans. Så jag vet inte, men jag vet att jag måste besluta mig snart.

Där och då kom min panik. För jag insåg en sak. Jag skulle inte klara av att bli bortvald av honom. De skulle bara inte gå. Så jag bad honom komma tillbaka till mig under natten, så att vi kunde prata om saken.

.

.

.

Och sedan hände en massa mer. Men nu är jag för trött för att fortsätta skriva. Alltså: Fortsättning följer…

Annonser
 

One Response to “På allmän begäran”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s