Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Det där som hände där jag inte letade lördag, 28 februari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:16 e m

Jag fick upp ögonen för honom under ett möte. Det var mitt under en förhandling som han sträckte sig tvärs över mötesbordet, tog mitt visitkort som låg vid vår motparts block väntandes på att hon skulle stoppa ner det i sin portfölj. Efter att ha tittat på det i några sekunder la han tillbaka visitkortet och satte sig ner igen. Utan.Ett. Ord.

Jag minns att jag blev förvånad. För ingen gör så på möten. Särskilt inte under förhandlingar. Särskilt inte när det sitter fjorton andra i rummet. Men han gjorde det. Och det var efter det som jag förvånad mötte hans blick och fick ett leende tillbaka.

Vis av tidigare erfarenheter ville jag inte vandra den vägen, så jag försökte släppa tanken. Men som historier alltid utspelar sig så ledde det ena till det andra och jobbet gjorde att vi var tvugna att träffas igen, och igen, och igen.

Ibörjan låtsades jag som ingenting. Han likadant. Därav den ödestigra kvällen som spräckte bubblan. För efteråt pratade vi ut, om vad vi höll på med, eller inte så mycket om vad vi höll på med utan vad som höll på att hända.

Så vi vet båda två. Och vi stretar emot. Men så kommer de där stunderna då vi erkänner för varandra. Då han säger att han inte vet vad han vill, men att han vet att han bara vill träffa mig hela tiden och jag säger att jag håller med men att vi inte borde och han håller med mig. För han vill inte ha någon älskarinna, och jag tycker det räcker med en sådan i bloggvärlden så jag vill inte heller.

Ändå leker vi med elden.

Lustigt nog var det länge sedan jag mådde så bra som nu. Jag är inte frustrerad på honom, för jag förstår vad han tänker. Jag känner mig inte stressad, för jag försöker inte tvinga det här till att leda någonstans. Jag känner mig inte billig, för jag gör inget jag inte kan stå för.

Jag tror vi båda vet att det här bara kan resultera i en av två saker, och att båda sakerna kommer vara jobbiga. Men just nu är det bara som det är. Han är någon annans. Jag är min egen. Han har en mun jag inte kan sluta titta på och jag har ögon som ser rätt igenom honom.

Och vi kan inte sluta tänka på varandra.

Annonser
 

2 Responses to “Det där som hände där jag inte letade”

  1. Jenny Says:

    Men oh! Ha det så här då, tills det inte känns bra längre, då kanske det är dags att tänka på kapitel två, men så länge det känns bra… varför fixa det? Massor av pussar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s