Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Enda sanna glädjen onsdag, 25 februari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 7:59 e m

Blir lite förvånad när jag öppnar min mail och ser vem som har gjort en friend request på Facebook. Hon? Det var lustigt…

Låt oss backa sexton år.

Jag var tretton och hade precis flyttat femtio mil från min mamma till min pappa. Hemförhållandena var skit. Mer än så behöver nog inte sägas i just den frågan. Min pappa bodde i en by på västkusten med sisodär 3000 invånare. Jag var alltså första tillskottet i den nya klassen sedan de började ettan.

Det ställde till vissa problem.

Ganska naturligt blev alla killar kära i mig (de hade ju gått i samma klass med samma tjejer sedan ettan) och lika naturligt följde tjejernas reaktion. De fullkomligen avskydde mig. Inget gjordes såklart bättre av att jag utvecklades tidigt och därför hade ganska stora bröst.

Det som kom var därför oundvikligt. Tjejerna ristade in ”Å är en hora” på bänkar i alla klassrum.

Man skulle kunna tro att detta var jobbigt, men om jag ska vara ärlig så märkte jag det knappt. Jag var ju enligt alla definitioner mobbad, men jag hade liksom större problem än så, så led kan jag inte påstå att jag gjorde. Det var tråkigt, men det var allt.

Men inristade glåpord i bänkar märks ju onekligen även hos lärare. Alltså kallades det in ett stormöte bland alla föräldrar (min pappa inkluderad) och det bestämdes att den pådrivande tjejen skulle be mig om ursäkt, vilket hon gjorde, om än motvilligt.

Så, tillbaka till nutid. Som ni säkert redan gissat har nu samma tjej addat mig på Facebook. Jag har ingen aning varför, men jag tyckte det kunde vara kul att se vem hon var idag så jag accepterade.

Tjejen bor i samma stad som då. Hon måste ha gått upp åtminstone 20 kg. Hon jobbar som undersköterska och har en fruktansvärt ful pojkvän. Och så grädden på moset: hon och henns vänner (samma vänner nu som då) åkte på ”tjejresa” i januari, vilket hon har gjort en stor grej av med flera bildalbum. Resan gick hela vägen till Helsingborg. Dit är det kanske tretton mil från vår lilla hemby.

Det jämnar ut sig med åren kanske man kan säga. Eller nåt.

Annonser
 

6 Responses to “Enda sanna glädjen”

  1. Jenny Says:

    Det är ju för tusan det man har Facebook till!

  2. underlandet Says:

    Skadeglädje är den enda sanna glädjen, eller nåt…

    Håller med Jenny, det är ju det man har facebook till!

  3. Snäckan Says:

    *ler skadeglatt jag med*

  4. baglady442 Says:

    * ler igenkännande och minns nåt liknande *

  5. liilife Says:

    Hahaha oh så härligt 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s