Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Och så en liten recap, del 1 tisdag, 24 februari, 2009

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:18 e m

Det är när Sverige visar sig från sin vackraste februarisida med blå himmel och kall luft som vi åker bil i 45 mil, ensamma.. Jag har utsläppt hår, vilket jag nästintill aldrig har, eftersom jag hoppas det ska kunna dölja den röda blossan som kan tänkas uppkomma kring halsen. Jag tänkte rätt skulle det senare visa sig.

Jag hämtar honom vid hans kontor. Försöker verka någorlunda oberörd men redan när han hoppar in i bilen så inser jag att det är lönlöst. Han har på sig jeans och t-shirt, och han doftar. Gott. Han doftar sådär nyduschad och nydeodorantiserad och manligt och alldeles alldeles underbart. Och han har skäggstubb. Sådär som jag tycker om. Det får honom att likna en ung Clint Eastwood (vilket min kommentar kring dagen efter får honom att skratta åt).

Jag stirrar rakt fram genom fönsterutan och ber till gud att jag ska klara fem timmar i bilen med honom utan att göra bort mig.

Han har inte körkort. Så jag kör hela vägen. Det är ganska tur för det innebär att jag inte kan titta på honom så mycket. Men hans närvaro är inte bara påtaglig, den är rent ut sagt som en hand mot ett lår, högst närvarande.

Så börjar vi prata, och då släpper det lite grann. Vi pratar oavbrutet, hela vägen medan den blå himlen byts mot behagligt mörker och gör allt än lättare. Vi skrattar och vi skojar och vi pratar och när vi kommit fram så inser jag att vi inte haft radion på en enda minut. Så checkar vi in och han frågar hur lång tid jag behöver för att göra mig iordning. Iordning? svarar jag lite undrandes och säger att jag redan är klar. Han säger att han behöver fem minuter.

När vi så ses har han bytt om till skjorta. Det klär honom, och det får mig att le. För han har ansträngt sig.

Vi tar spårvagnen till min gamla studentfavoritrestaurang. Jag sätter mig mot fönstret och kan därför titta på både honom och allt annat i restaurangen. Han, som är vänd med ryggen mot restaurangen, kan bara titta på mig. Vi äter två olika sorters fetaost till förrätt och jag äter lika mycket från hans tallrik som från min. Känner att han inte riktigt vet hur han ska bete sig och det får mig att slappna av. För jag har inget att dölja, han däremot måste vara på sin vakt. Så viker han upp ärmen på högerarmen och jag tänker att han har fantastiska händer och nästintill lika snygga underarmar. Det suger till i magen och jag tvingar mig själv att hålla tillbaka impulsen att sträcka mig fram och lägga min hand på hans arm.

Sedan går vi tillbaka och jag pratar mest hela tiden. Både för att han gör mig nervös och för att jag trivs i hans sällskap. Väl tillbaka går han in på sitt rum och ringer några samtal medan jag sätter igång datorn och tv:n. Ganska snabbt därefter knackar det på dörren.

Han kommer in och lägger sig på sängen. Jag sitter med ryggen vänd mot honom, knappar på datorn, medan han tittar på något program om feta människor. Så ringer det, och jag hör när han svarar att det är hon. Hon som jag vet finns, som jag har sett kort på, som är fantastiskt vacker och som jag vägrar göra en dålig människa till i tanken (hade iofs varit enklare om hon varit det men jag är säker på att så inte är fallet), men som han nästan aldrig nämner och då aldrig med namn. Jag märker att han inte riktigt vet var han ska ta vägen, han verkar gå lite planlöst i det lilla hotellrummet medan samtalet pågår. Jag vänder mig inte om en enda gång, och jag kommenterar inte samtalet med ett enda ord.

Det är som det är.

Sedan tittar vi på Steve Jobs liggande bredvid varandra. Därefter pratar vi. Vi ligger som i ett L, hans ben ovanpå mina. Jag kan inte låta bli att titta på hans axel och undra hur det känns att lägga kinden mot den. Men jag vet att inget kommer hända, för vi är behärskade och nyktra och vettiga och vuxna. Men spänningen mellan oss finns där, påtaglig. Han säger att han borde gå och lägga sig och gör någon sådandär pojkaktig grej som att trycka en kudde mot min axel. Jag vet att han vet att jag vet att det är ett fysiskt utlopp för något annat, men jag säger ingenting.

Men han går inte. Han stannar 45 minuter till. Tills han får kramp och tja, han inser väl att det är dags att gå innan, ja jag vet inte, innan det blir omöjligt att gå.

När han har gått funderar jag på hur det skulle kännas att lägga min hand mot hans bröstkorg. Sedan somnar jag.

Annonser
 

5 Responses to “Och så en liten recap, del 1”

  1. Tisdag Says:

    Farligt, farligt, fint.

  2. Bittan Says:

    ååh ..finns inget så sensuellt som en mans armar o händer..nästintill det vackraste på deras kroppar(jag sa nästan!) o som dom doftar sen….männen…jeeesus 😉

  3. Y Says:

    Nääää, Å, jag hoppas verkligen att du kan sluta leta efter kärleken på ”fel” ställen. Du är värd mer än så. Mycket mer!

  4. Å Says:

    Tisdag: Mest farligt.

    Bittan: I know.

    Y: Tro mig. Det här har jag INTE letat efter. Jag har till och med stretat emot. Det kom alltså bara.

  5. Mr. Know it all Says:

    Bästa sättet att komma över en man är att lägga sig under en annan!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s