Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Ett förslag söndag, 7 december, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:12 e m

Han sitter på sin sida om soffan. Jag på min. Han är blek. Han ser trött ut. Varje ord som kommer ur honom märker jag att han har funderat länge på, och noga avvägt.

Jag har tänkt mycket på det här Å, säger han. Jag säger att jag har förstått det.

Tystnad.

Sedan tar han ett djupt andetag. Ber mig lyssna till slutet så att jag förstår vad jag har att ställa mig till, och så börjar han beskriva allt i punktform:

1) Det pirrar inte i magen. Inte så mycket som det ”ska” i alla fall.

2) Han känner sig inte bekväm med att träffas på det sättet som vi gör nu.

3) Han tycker att jag är en fantastisk person. Han tycker att jag är enomt rolig, intelligent och har allt det han söker efter.

4) Han är sjukt attraherad av mig rent fysiskt.

Så blir han tyst ett tag. Jag väntar.

Jag brottas med hur jag ska göra nu Å. För jag vill inte sluta träffa dig. Men jag vill inte träffa dig på det sättet som vi gör nu heller.

Jag tänker att jaha ja, nu kommer det, det välkända kk-förslaget. Men det är då han förvånar mig.

Det bästa hade egentligen varit om vi jobbade ihop eller gick i skolan tillsammans eller umgicks i samma bekantskapskrets. Då kunde vi ses ofta utan att det kändes jobbigt för någon av oss, och då skulle vi märka om pirret kom med tiden. Men nu gör vi inte det.

Jag väntar.

Så, jag undrar om vi inte kan träffas, utan att dejta. Jag vill inte att vi är fysiska med varandra. Jag vill inte att vi beter oss som pojkvän och flickvän. Jag vill bara att vi gör roliga saker tillsammans. Vi kanske kan gå på teater eller på bio eller äta middag eller fika? Bara träffas? Jag vill ta bort punkt två och fyra ur ekvationen och se om första punkten kanske kan växa fram. Vad tror du?

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Plötsligt börjar jag gråta i soffan mittemot honom. Han tittar på mig med en bekymrad min och mellan tårarna ler jag och förklarar att jag inte gråter för att jag är ledsen eller för att jag är arg på honom (eftersom jag inte är någotdera), utan att jag gråter för att jag är frustrerad på hela situationen. Då börjar han gråta . När jag frågar varför han gråter så säger han för att du är fin och för att du inte är arg på mig.

Jag går ut genom dörren och åker direkt till E. Hos E gråter jag och lyssnar på musik och äter och känner mig älskad. Sedan går jag och dansar salsa hos min danspartner och känner mig sedd och fantastisk. Till sist går jag hem till Mr Know it all, dricker mig full och känner mig förstådd och rolig. Hem kommer jag vid oklar tidpunkt, och i ganska risigt skick (med tanke på hur det såg ut här hemma imorse).

Han ringer på eftermiddagen och undrar om vi ska ses. Jag säger att jag a) inte är i skick för det och b) inte har bestämt mig för vad jag vill ännu. Men, att om vi ska fortsätta träffas så kan det inte bara vara på hans premisser, utan det måste vara på mina också. Till sist säger jag att jag faktiskt inte vet vilka premisserna skulle vara ännu, eller om det ens finns några som jag skulle kunna känna mig bekväm med. Han säger att han förstår och jag säger att jag återkommer när jag vet.

För vad är värst? Att försöka och inse att det inte gick, eller inte försöka och inte veta om det skulle kunnat gå? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Men jag vet en sak. Snart kommer jag kunna vara körflicka till Razorlight.

Annonser
 

7 Responses to “Ett förslag”

  1. Petronella Says:

    Jag förstår din frustration och känner igen ert samtal så väl. Jag vet inte vad det är som händer med åren med det där spontana pirret som var så lätt att känna förr. Den där kända muren att släppa in någon är rätt stabil med åren verkr det som …
    Det han säger är ju hans sanning, och en sak är ju bra; han är ju ärlig och han bemöter dig utan att bara sticka. Nånstans låter det som om du själv kännt på dig vad som skulle komma, eller?
    Jag tycker ditt brev var så bra och formulerade din känslor för dig och att du står upp för dig själv – modigt!
    Ta dig den tid du behöver, pausa från honom. Han behöver nog också tid att tänka efter lite. Trams med att träffas om man är attraherade av varandra vet man ändå var det slutar … Lycka till stora kramar från en som känner igen sig!

  2. j Says:

    ibland kanske det är bättre att inte definiera vad det är man känner. inte ställa några krav utan bara umgås kravlöst. det är förbannat svårt och jävligt lätt att någon blir sårad, skadad och rent av helt total kvaddad. men kärlek är det enda i livet som fan inte går att förutse. och på ett sätt är det bra för då hade man aldrig velat ge sig in i det. ibland hakar vi människor upp oss på det lilla. vi glömmer den stora bilden. helheten. ibland är vad som känns kuk nu kanske bra för vad som ska hända senare. hoppas du blev klokare. jag blev det inte.

  3. P Says:

    Jag har inga problem att identifiera mig med hans beteende, även om just det här tillvägagångssättet är lite nyskapande. Att umgås hyfsat länge med någon, inte känna något, men önska att man gjorde det.

    Det hela skulle vara intressant som ett socialt experiment, men knappast bra för dig.
    Krasst så tror jag att om han inte känner nått nu är det kört, det är i alla fall min erfarenhet efter att ha varit i hans situation allt för många gånger. Det kanske finns en liten liten chans att han kan tända till, men orkar du med dina känslor umgås tillräckligt länge för att ta reda på det eller bränner du dig bara än mer?

    Frågor som du borde ställa dig själv eller honom:

    Ingen sex leder till frustration, är han okej med att du söker sexuell bekräftelse hos andra? Troligen inte.

    Hur länge ska detta platoniska förhållande pågå? Han kan säkerligen inte sätta en tidsgräns, men du kommer vilja ha en.

  4. Mr. Know it all Says:

    P: Word!!

    Å, det här kan nog låta lite hårt men. Se på det med lite helikopterperspektiv (hemska uttryck). Han vill efter några veckor? ta ett steg tillbaka, lägga sex på hyllan och umgås som vänner för att se om han känner något. Är det en upptakt till ett livslångt passionerat förhållande… Den Å som jag känner sätter man inte på ”vänt”.

    Tänk på vad du hamnar i för situation.
    Får du dejta andra?
    Får han dejta anndra?
    Hur länge ska du stå på vänt?
    Om han bestämmer sig för att du är den rätta. Kan du i så fall lita på det? Har han då hittat ngn att älska eller lärt sig älska det han hittat?

  5. Snäckan Says:

    Att inte försöka och inte veta om det skulle kunnat gå måste väl ändå vara det sämsta alternativet?

  6. K Says:

    It is better to have loved and lost than never have loved at all. Måste nog hålla med Snäckan. Du kommer nog ångra dig bittert.
    Hej förresten, väldigt längesedan vi ”sågs”.

  7. Bittan Says:

    jag har läst ditt inlägg flera gånger,läst vad hans argument varit..att han tycker du är en fantastisk person. Att Han tycker att du är enomt rolig, intelligent och har allt det han söker efter. och att han attraheras av dig massor. Men vad är då anledningen till att inte vilja ses.. förstår inte riktigt. För för mig ÄR just allt det där han tagit upp kärlek..vad är det som fattas. har jag helt fel uppfattning om vad riktig KÄRLEK är???
    jaja hur än ni löser detta,hur du än bestämmer dig att göra..så hoppas jag du gör det för att du verkligen vill försöka. Men att backa tror jag är svårt..när man har haft helheten först.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s