Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Skicka eller avvakta? tisdag, 2 december, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:17 e m

Fortfarande inget svar. Så jag skrev följande (japp, som vanligt uttrycker jag mig bäst skriftligen):

Det är mycket du inte vet om mig, precis som det är mycket jag inte vet om dig. Exempelvis har du ingen aning om hur mycket jag älska att skriva. Hur ord, formuleringar, på papper sammansatta meningar är mitt sätt att sortera känslor och tankar, mitt sätt att gå framåt, mitt sätt att lämna saker bakom mig. Men nu vet du det, nu vet du en sak till om mig.

Egentligen spelar det ingen roll att du nu vet även det här. För det är inte meningen att jag ska berätta saker om mig för att jag vill att du ska veta dem. Det är meningen att du ska vilja ta reda på saker om mig för att du inte vill något hellre än att just ta reda på dem. Det kan låta som en nyansskillnad, men både du och jag vet att skillnaden är avgrundsdjup.

Det finns så många saker som jag önskade att du ville veta om mig. Jag önskar att du ville veta hur jag ser ut när jag sover och hur jag ser ut när jag vaknar. Jag önskar att du ville uppleva hur barnsligt jag beter mig när jag blir riktigt exhalterad över något och inte kan vänta tills jag berättar det för någon. Jag önskar att du ville veta mina hemligheter, mina innersta drömmar, mina mardrömmar. Jag önskar att du verkligen ville lära känna mig, här och nu, på riktigt.

Jag läste för några dagar sedan något jag har funderat på sedan dess. ”Kärlek förtjänar man inte. Förtroende och tillit, det är sådant man måste göra sig förtjänt av. Men kärlek är slumpmässigt. Delvis i alla fall.” De orden fick mig att stanna till, just eftersom det är den bästa förklaringen jag någonsin läst till varför saker inte alltid blir som man vill.

Jag är övertygad om att du och jag skulle kunna bli upp över öronen förälskade i varandra. Jag är övertygad om att du och jag skulle kunna ha fruktansvärt roligt tillsammans. Jag är övertygad om att du och jag faktiskt skulle kunna bryta ner de murar som alla människor alltid har och faktiskt lära känna varandra på riktigt. Kanske skulle vi till och med älska det vi såg. Vem vet?

Men, för att göra det måste man vilja. Och du vill inte xxx. Du är fortfarande fast i en massa saker som jag inte ens skulle vilja påstå mig ha en aning om, eftersom du inte låtit mig se de sidorna, trots att det är det jag vill. Om jag skulle gissa skulle jag säga att jag tror att en del har med ditt ex att göra (nej, du är inte över henne, ingen som i tid och otid tar upp ett ex så mycket som du gör är över någon på riktigt, tro mig, jag vet). Jag skulle även gissa att en del har med din bakgrund att göra. För du har ett litet för stort behov av att markera skillnaderna mellan din och min bakgrund för att kunna vara med någon vars bakgrund skiljer sig tillräckligt mycket från din. Säkerligen har det även med mig att göra. Jag kanske skrämmer dig. Jag kanske inte intresserar dig nog. Jag vet inte.

Men jag vet detta; Jag förtjänar mer. Jag förtjänar hela dig. Jag förtjänar ditt engagemang, din vilja, din uppmärksamhet. Kan jag inte få hela dig, då vill jag inte ha något alls. Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte blunda åt de sidor som är tydliga tecken på att du inte ger mig hela dig; att du hyschade åt mig, att du ”kastade” ur mig ur din säng efter vi hade sex, att du håller en extremt distansierad kontakt bara för att inte tappa kontakten helt genom att skriva taffliga sms som egentligen inte säger någonting. Egentligen är det inte särskilt svårt att se allt det här, men det har varit desto svårare att erkänna för mig själv. För jag ville verkligen ge det här en chans, jag skulle ljuga för mig själv om jag påstod något annat. Jag ville verkligen se hela dig.

Så xxx, jag tror det här är mitt sätt att säga tack, men nu stannar vi här. Det har varit trevligt att lära känna (delar av) dig. Jag ville lära känna dig mer. Jag ville se om du var Han med stort H. Men jag är för gammal för att försöka omvända någon som inte vill. Jag är för bra för att nöja mig med mindre än allt. Jag har en för god självinsikt för att tro att jag inte duger eller för att tro att jag själv ska kunna omvända dig till att se varför jag är hon du ska släppa taget för och satsa på. Jag tycker lite för mycket om mig själv, och lite för lite om dig, för att tycka att det är värt att fortsätta kämpa för något som du uppenbart inte tror på.

Jag hoppas att du hittar det du söker efter.

Kram!

Vad sägs? Skicka eller avvakta eller kanske bara låta allt rinna ut i sanden?

Jag vill gärna ha en motivering till din åsikt.

Annonser
 

25 Responses to “Skicka eller avvakta?”

  1. Svårt.
    Bra, otroligt bra formulerat men jag är rädd att om han bara är en långsamtgående människa så skrämmer du iväg det som kanske hade kunnat bli något. Men om du känner att du inte har tid och ork att vänta lite, ge honom lite tid att komma dit där du är så visst, skicka. Dessvärre tror jag inte du kommer få en positiv respons på mailet, så mitt råd är nog avvakta. Är han så bra som du tror så är han kanske värd att vänta iaf ett par veckor på.

  2. Anna Says:

    Jag tycker att det är bra.
    För att det visar att du går därifrån stark.
    Du gillar, men du är stark, förtjänar bättre.

    Det kan få honom att gilla dig – men troligtvis inte – inte för att det går att göra bättre – utan för att han av någon anledning inte känner mer.

    Men, vad vet jag?

  3. Kristin Says:

    Om du skickar det så är det för att du vill ha ett klart svar från honom.
    Det är sjukt bra skrivet, vill du fortfarande ha honom om han inser vad du skriver?
    Annars behöver du nog inte skicka det trots allt, om du inte har någon liten bit av dig som fortfarande vill fortsätta.

  4. TalkBack Says:

    Så jäkla bra skrivet! Jag måste bara säga det. Inte ett ”dra åt helvete” och inget gnäll, utan bara rakt, ärligt och fullständigt tydligt – precis så som jag gillar! Något av det värsta som finns är relationer (det behöver inte vara kärleksrelationer eller försök till såna, utan även kompis- och bekantdito) där de inblandade aldrig säger vad de menar eller tycker, utan bara går runt och tiger och försöker på telepatisk väg få den andre att förstå. Sånt skapar bara missförstånd och spekulationer, och det är aldrig en bra sak. Nä, fram för fler raka och tydliga människor!

    Slutsatsen blir ju förstås: Skicka, för tusan. Bättre att konstatera att ”nähä, okej, det blev inte som jag hade hoppats, så nu lägger vi officiellt ner det här”, än att gå runt och undra och vänta och hoppas och sen ändå bli besviken. Det är aldrig bra att bekymra sig över saker som går fel, utan det bästa är att bara acceptera det och anpassa sig till förutsättningarna på bästa sätt.

  5. Mr. know it all Says:

    Som betraktare så är det alltid lätt att säga, äh! jag vet inte, gå på magkänsla. Men. Jag tycker du ska skicka. Det här är ju vad du egentligen vill säga. Huvudet på spiken utan att ta massor av omsvep, inlindningar och spel. Det är inte det att du inte behärskar spelet (även om jag tvekar ibland) utan att du är otrogen dina känslor när du spelar. Jag märker att när jag själv resonerar om din situation så kommer jag upp med lika många föresatser som motsatser, dvs å ena sidan, å andra sidan. Man skulle kunna göra en genomarbetad konsekvensanalys. Men om du ska vara ärlig mot dig själv, vet du vilken reaktion du vill uppnå? Kontentan blir att det finns inga rätt och fel, bara tyckande, tro, hopp, aktion, effekt och verkan. Således kan man ju fundera på om ens agerande eller reagerande är i samklang med ens känslor, och din känsla kan bara du känna.

    Är det naivt att tro att kärlek ska vara enkelt?

  6. smyg Says:

    Skicka.

    Är det inte bra och himlastormande i början blir det inte bättre och mer himlastormande sedan.

    Skicka. Du förtjänar bättre.

  7. FånFrida Says:

    Hum… om du redan formulerat de där tankarna för dig själv tycker jag tyvärr att det låter som att det bara är dags å lägga ner projekt mr big tasty…. Tråkigt men sant. Om du skickar eller inte är väl inte så viktigt enligt mig. Det som är viktigast är ändå att du formulerat de åsikterna för dig själv. Sen om du vill bjussa så mycket på dig själv till honom eller inte är svårt för mig å ta ställning till..

    Kram på dig tjejen!

  8. Pia Says:

    Du är den du är och han är den han är..och uppenbarligen är han inte redo, tror jag..eftersom han ”fipplar” som jag kallar det.. Det handlar inte om dig.. Du verkar veta vad du vill.. Jag tror inte ett dugg på att spela sepl, eller att vänta ut… Kör ditt race.. Kanske ramlar poletten ner hos honom, kanske inte…men då är det inte meningen..och det kan inte du förändra…

    Lycka till…

  9. Åh, vad jag känner med dig! Men jag vet inte om du ska skicka det. Eller jo, bestäm en dag i nära framtid, samla känslorna lite först och skicka det då om det känns likadant.

    Jag har ett liknande brev liggande i utkorgen som väntar på att bli skickat måndag v. 51. När jag läser det du skrivit inser jag att verkligen måste skicka mitt. Tack.

  10. Per Says:

    Skickar du är han borta ur ditt liv. Skulle jag få ett sånt mail skulle jag fly. Det finns ingen återvändo till någonting.

    Om du tvekar lite om du vill ha honom så räcker det med ett ”Sorry, orkar inte vänta. Jag letar vidare efter kärleken.” Han kanske hinner i kapp dig och då finns det en möjlighet ta upp tråden. Hinner han inte i kapp så händer inget.

    Anledningen till att skicka är att du skulle göra slut på ditt eget sätt, och det kan ju vara värt något…

  11. Jannicke Says:

    Mer intressant i sammanhanget; varför tvekar du om orden reflekterar dina reella känslor?

  12. P Says:

    Slits mellan att hålla med FånFrida och Per.

    Jannicke: För att dom hittills spelat ett spel. Ärlighet och total öppenhet är därmed förbjudet. Skickar hon mailet är det slutspelat. Är han inte redo för det är det slut på en relation som KANSKE skulle kunna lett någonstans om hon fortsatt spela. Fortsatt tills han var redo.

    Eller, jag skulle i alla fall ha tvekat därför…

    Med det sagt; jag skulle ha skickat. Men jag har också en fallenhet för att vara dramatisk och vilja ställa saker på sin spets, på gott och ont.

  13. haren Says:

    Aaahh jag vet verkligen inte. Verkligen inte. Min magkansla ar dock skicka inte. Men det ar min enda motivering, magskansla.

  14. underlandet Says:

    Shit, svårt. Men jag håller nog med Doris och Rita. Ge det en vecka till eller två. Med lite kylig distans från din sida. Skärper han sig inte skickar du det, men när du skickar det är det slut-slut, du är medveten om det, eller hur?

  15. Dr Phil Says:

    Tryck det i ansiktet på honom! 🙂

    Eftersom du har skrivit det, så vill det ut. Vem vet….det kanske blir en katalyserande tankeväckare för honom!?

    Go for it girl!

    /Dr. Phil

  16. Åssita Says:

    Hej,
    Jag tycker du skall helt dumpa honom, bryta kontakten helt.
    Du är värd mer.
    Ang brevet var det otroligt fint, bra skrivet. Men – hur mycket har ni egentligen umgåtts? Med detta brev känns det som ett år ungefär – ialla fall 6 månader. Är relationen kortare än så tycker jag inte du skall skicka. Däremot tycker jag fortfarande att du helt skall dumpa snubben. Han är inte värd all den energi du slösar på honom… Lycka till!

  17. egon Says:

    har inte läst några av de andras kommentarer, säger mitt ändå:

    du är fantastisk på att formulera dig, och det är rakt och ärligt. samtidigt är det så rakt att det kan skrämma bort. om han inte är lika självsäker som du, som behöver lite mer tid, känna efter lite till, så finns risken att ett sånt här mail skjuter bort honom.

    men – samtidigt så gillar jag mailkommunikations-grejen. jag gjorde liknande när jag blev tillsammans med K för över tre år sen, då hade jag väntat i 8 mån på honom. jag var så uppgiven tillslut (och inte ens hälften så bra som du på att veta vad man vill osv) att jag skickade ett mail med att nu får han låta mig vara eller så kör vi. det tog ett par veckor till, men sen körde vi och är fortfarande tillsammans. det jag vill få sagt med det är ju att det finns ett mellanting, att om du inte är säker på att du vill skjuta bort honom kan du ju ta delar av det du skrivit. ta bort de specifika sakerna så som vad han gjort som du inte tycker om t ex.

  18. Jenny Says:

    Jag röstar också för ett mellanting. Jag är inne på samma linje som egon; vissa av dina formuleringar (ack så välskrivna) är en så tydlig kritik av honom, att brevet kommer att göra honom sur. Inte självrannsakande.

    Om det var jag, skulle jag ta bort eller nyansera de kritiska och fastslående delarna (”taffliga sms” ”du har för stort behov av..” ”du är inte över ditt ex”). Folk gillar aldrig att bli skrivna på näsan. Det är alltid bättre att utgå från sig själv (”jag tycker att du verkar… ” ”min tolkning av dina sms är…”) Då har man ryggen fri och kan aldrig bli ifrågasatt för att man uttrycker sina känslor.

    Tror att det var viktigt och nödvändigt att du skrev det här brevet just nu. Både för dig själv och för din process att gå vidare eller ställa krav. Men låt det vänta i en vecka, titta sedan på det igen, fila på det, och skicka sedan iväg brevet.

    kram och lycka till!

  19. veckat Says:

    Darling, jag tror att om du skickar det här, så är det liksom för att få ett klart avslut. Bra så, men jag tror ändå att du, för din egen skull, måste vänta lite, så att du inte går runt sen och tänker att du skrämde bort honom.

    Men snart är det dags, han måste skärpa sig, det är ett som är säkert.

    (Och det är såklart jättebra formulerat, hela brevet)

  20. Snäckan Says:

    Jag tycker du ska skicka. Att låta saker och ting rinna ut i sanden kommer bara skapa en grogrund för en massa frågor som du kommer att grubbla vidare på. Nej, då bättre att få en klart besked och att du känner att du gjorde ”din del” och kan avsluta kapitlet om det är det du vill.

    Kram

  21. ak Says:

    Skicka inte. Det räcker att du har formulerat det för dig själv. Du är inte skyldig honom någon förklaring. Bara avsluta det hela med honom och gå vidare. Om du skickar det och inte får något svar eller får en axelryckning till svar kommer det kännas som att han dissar dig. Genom att inte skicka det och bara avsluta det kommer du ut on top.

  22. oh shino Says:

    Jag är egentligen mycket för det här att låta saker rinna ut i sanden, men som jag förstått är det inte alls din grej.

    Tycker inte att du ska skicka det utan avvakta en smula innan du istället inser att det inte kommer leda någon vart och gör då ett ‘clean cut’. Eftersom ni inte känt varandra så länge kan det där mailet vara lite för detaljerat och utlämnande. Dessutom en smula anklagande beroende på hur man uppfattar det.

    Hoppas du blir något klokare…

  23. Å Says:

    Alla: Jag är helt överväldigad av all respons. Herregud, visste inte ens att det var så många som läste min blogg, än mindre att det var så många som kände sig engagerade nog i mitt liv för att svara. Så tack, från djupet av mitt hjärta!

    Och jag lovar att återkomma. Det har hänt lite i fallet. Han ringde igår. Men först måste jag jobba…

    Kram!

  24. L Says:

    Ursakta svengelskan. Skriver battre pa engelska. Jag haller med Froken Framtid och Per. Jag hade sagt nej direkt om jag vore han. For det forsta pga att det ar lattare — och med att detta skickas i mail sa behover det inte ens bli en diskussion. Plus att jag hade tyckt att detta vore en guilt trip till max och hade darfor reagerat instinktivt med en retratt. Tycker att mailet kan uppfattas som en passive agressive guilt trip av ngn som inte kanner sig redo. Jag tycker ocksa dock att allt i mailet bor sagas och bor komma fram men kan du inte saga det face to face?! Jag hade en gang detta samtal och ville skicka mail men tog mitt fornuft till fanga… Som back up skrev jag ut mailet och laaste i stort sett innantill. Jag bad mannen i fraga ej oppna sin mun forran jag var klar.
    Det ar mkt mkt latt att trycka delete, det ar inte sa latt nar man sitter mitt emot ngn. Men det kravs mod. Och det tror jag du har Å.

  25. Å Says:

    Ok, here goes:

    Till alla er som sa avvakta; Jag kommer avvakta ett tag, men jag sparar brevet, ifall att…

    Till alla er som sa skicka; Ja, jag känner såhär ungefär 50% av tiden. 50% av tiden vill jag fortfarande. Och innan den andra sidan överväger kommer jag avvakta. För jag vill inte ångra mig.

    Till alla er som aldrig kommenterat förut; Hej! Ni har chockat mig! Visste inte ens att fanns därute, än mindre tt ni ville mig så väl. Så tack för er råd!

    Till alla oldies but Goldies; 🙂 Tack för råden, och ert tålamod!

    Konkreta svar på konkreta frågor:

    Mr Know it all: Jag vet inte. Är det?

    Jannicke: Som jag skrev ovan, eftersom det bara reflekterar 50% av mina känslor.

    Åssita: Hahaha. Jag är en intensiv människa. Vi har träffats i ungefär en månad. Men jag är dramatisk i mitt känsloliv…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s