Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Besviken söndag, 13 juli, 2008

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:59 e m

Jag blir så besviken på mig själv, och besvikelse är som alla vet den värsta känslan. Jag blir så besviken på att jag ignorerar min egen magkänsla, kör över mig själv, gör allt utom att lyssna till den enda jag verkligen borde lyssna på; mig själv.

Jag hoppar i säng med en kompis. Det är patetiskt och stavas B-E-K-R-Ä-F-T-E-S-E-H-O-R-E-R-I.

Jag argumenterar med Harry via msn. Det är patetiskt och stavas B-E-K-R-Ä-F-T-E-S-E-H-O-R-E-R-I.

Jag gråter och tycker synd om mig själv inför vänner. Det är patetiskt och stavas B-E-K-R-Ä-F-T-E-S-E-H-O-R-E-R-I.

Varför i helvete slutar jag inte? Varför sjunker jag så jävla lågt? Jag blir så förbannat trött på mig själv att jag inte ens vill se mig själv i spegeln. Jag har goda intentioner, tänker att den här gången blir det annorlunda, men jag bara faller tillbaka i samma gamla hjulspår hela tiden. Varför?

För om man stolpar ner det så är det ju egentligen som så här:

Jag är en vacker, framgångsrik, trevlig, generös, rolig, passionerad människa.

Så varför kan jag inte se det själv? Varför behandlar jag mig själv så illa?

L lyssnade på mitt ältandes igår, log sitt kloka sneda leende, och sa: Å, jag undrar om du inte hade mått jävligt mycket bättre om du inte var så bra på självanalys. Sluta fundera så mycket, du kommer ju ändå ingen vart. Alla har rätt att göra misstag, om och om igen.

Sen lyssnade vi på Jack Johnson när han sjöng: Talk about the road behind, how getting lost is not a waste of time och jag tänkte att jag önskade att jag kunde se det så.

Annonser