Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Å svarar torsdag, 29 november, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 3:15 e m

Hej Å.
Har läst din sida ett tag, sedan i våras någon gång.
Och jag undrar en sak. Hur kändes när du kom till din lägenhet i Stockholm, den du köpt utan att se den?

När jag läste att du köpte din lägenhet via internet så tänkte jag liksom bara – wow – kan man göra så?
Sedan började jag fundera, försökte komma på saker man kunde göra utan att inspektera först som skulle kunna vara värre.

Gifta sig utan att ha sex först verkar ju mer korkat, men det är det ju många som gör…

Äsch. Skit samma.
Är du nöjd?
Var den som du trodde?

En sådan lång fråga förtjänar ett långt svar, tänkte Å, och började knåpa på något fyndigt. Hon tänkte att det var bäst att gå tillbaka i tiden, till augusti 2007 närmare bestämt, när lägenheten inhandlades, så att alla aspekter kunde avhandlas i rätt ordning, och så att en förståelse för det hela kunde hittas.

Det hade varit en kall sommar. På mer sätt än ett. Inte en solstråle så långt ögat kunde se, och i hjärtat snöade det. Hon mådde inte så bra, vår kära Å, och det av anledningar som ni inte ens vet hälften av.

För det första var hon olycklig. Olyckligare än hon någonsin hade varit förut. Hon var så olycklig att hon inte kunde sova, inte kunde andas, inte kunde le, utan att det gjorde ont det vill säga. Hon försökte vara tapper, hon försökte skapa framtidstro, hon försökte hitta ljuset i tunneln. Det gick inte.

Till sin hjälp hade hon två män. En man som satt på andra sidan jorden och försökte skapa lite hopp och lite visshet genom ord både i skriftlig form och per telefon, en man som höll henne sällskap under timme efter timme när alla andra sov, och som gav henne den mentala tröst som hon så väl behövde. Den andra mannen gav henne fysisk bekräftelse, kunde med sina vandrande fingrar längs med hennes kalla kropp sprida värme som länge legat slumrande, länge legat önskande, länge legat bortglömd. Och så fanns det en tredje man, som vad hon än gjorde bara ville henne gott, men som inuti henne skapade ont, och som hon velade fram och tillbaka för att skapa klarhet med och i.

Så kom olyckan. Olyckan som hände på väg till den andre mannen i telefon med den förste, bort från den tredje, och som skapade klarhet. Jag vill inte mer tänkte Å, jag orkar inte. Så med ord som gjorde ont att säga, men som öppnade utgång för allt det onda som åt upp henne inifrån, gjorde hon alla tre illa, men sig själv gott. 

Livet skulle bli annorlunda. Det skulle bli ny stad, nytt jobb, nytt allt. Så var det ju bara den lilla frågan angående boende. Efter allt det jobbiga som hade varit och allt det jobbiga som hon visste komma skulle så var tak över huvudet det enda hon tyckte sig behöva. Det spelade inte så stor roll var den låg, så länge det var nära till jobbet, det spelade ingen roll hur mycket den kostade, så länge hon inte skulle bli bankrutt, det spelade ingen roll hur den såg ut, så länge den kunde inredas till hennes, det spelade ingen roll om hon såg den eller inte, så länge tryggheten fanns i att hon visste att den väntade på henne. Så kom det sig att hon köpte en lägenhet osedd.

Någon månad senare gick flyttlasset. Det var kramp i mage och ångest och hon grät mest hela tiden. På väg in till Stockholm hade hela själen skrikit NEJ, VÄND OM! men hon hade inte lyssnat för hon visste att det var en rädsla hon skulle bli tvungen att se i vitögat. Och till mäklaren kom hon i myskläder och svarta gympadojjor med vit målarfärg, knallröda strumpor och håret oborstat.  Så, när hon väl kom till lägenheten, var det för sent att ångra sig.

Lägenheten var ostädat och lämnad i ganska halvtaskigt skick. Det var svarta fläckar på väggarna, stora repor i golvet och skit överallt. Så det första Å gjorde i sin nya lägenhet var att gråta över spilld mjölk, över fula väggar, men mest över ett förlorat liv med en man hon alltid älskat men som hon slutat åtrå, över det barn som skulle fötts den dagen hon flyttade in, och det andra barn som hon valt bort bara några veckor innan.

Men som ni säkert vet, kära läsare, så bryter inte Å ihop länge. Det kan hon inte, hon har helt enkelt varken förstånd eller tid till det. Så efter några djupa andetag och lite jävlarenamma så var hon på banan igen och började planera. Två månader senare börjar lägenheten bli som hon vill, och hon börjar känna sig som hemma.

Är hon nöjd? Nej, det är hon ju aldrig. Var den som hon trodde? Nej, men inget i Å:s liv är som hon eller någon annan tror. Och det, kära vänner, innebär att den är alldeles alldeles perfekt just för henne.

P.s. Gifta sig utan att ha sex först? Jag kan tänka mig värre. Tror jag. Låt mig fundera.  

Annonser
 

3 Responses to “Å svarar”

  1. linda Says:

    kommentar till den här och alla bloggar innan och de som komma skall. jag gillar!! de är intressanta att läsa och berikar i alla fall mitt liv och erfarenheter, ta hand om dig!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s