Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Lokalsinne – schmokalsinne fredag, 19 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:45 f m

Hon: Hittar du till Berns?

Jag: Njae, men jag kan dra ut en karta från Eniro.

*Ring*

Jag: Jag står vid slottet, ligger Berns här någonstans?

Hon: Nej, gå tillbaka till tunnelbanan, gå åt ANDRA hållet. Du KAN INTE missa det, jag LOVAR.

20 minuter senare kommer hon och möter mig vid tunnelbanan.

Behöver jag säga att det finns en anledning till att jag äger en navigator? Fast jag är ju så fåfäng att jag vägrar gå runt med den i handen, vilket gör den ganska överflödig nu när jag inte längre har bil. Jag springer runt med kartor, men vad hjälper det när jag inte kan tyda kartor? Fast å andra sidan, att vara totalt handikappad på att hitta är ganska kul. För det finns nämligen ingenting som är så lustigt som att lyssna till människor som försöker vara pedagogiska.

Låt oss hoppa tillbaka några veckor till mitt första besök hos kiropraktorn (går två gånger i veckan efter min olycka).

Jag: Hej, jag ska vara hos dig om 5 minuter men jag hitta bara inte. Jag står vid slussen, hur ska jag gå då?

Han: Men då är du nästan här. Gå mot Gamla Stan.

Jag: *Suck*. Nu gäller det att vara väldigt pedagogisk. Jag hittar ingenstans i den här staden. Jag vill bara höra vänster/höger och vilka skyltar jag ska titta efter.

Han: Ok. Vad ser du?

20 minuter senare och 500 olika beskrivningar av skyltar som jag bara inte kan missa är jag på hans mottagning.

Om jag ska vara ärlig hittade jag aldrig i Göteborg heller, där jag ändå bodde i sju år. Men då hade jag ju mr. J, nu är jag helt utlämnad till min egen (o)förmåga. Så, jag är otroligt tacksam för min nyvunne vän taxi-Anders, en man jag numera använder nästintill dagligen, eftersom han räddar mig från allt till en billig penning.

Jag: Hej Anders, det är jag. Kan du komma och hämta mig?

Taxi-Anders: Visst, var är du?

Jag: Hmm, jag var på Berns, och nu har jag gått en bit. Jag står vid en park, förstår du var jag menar?

Taxi-Anders: Nej. Men jag kommer.

 

Mot mina principer men ok torsdag, 18 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 5:24 e m

Ok Nini, men BARA för att det är DU som utmanar:

8 saker jag inte tänker ge någon chans:

1. Analsex

Jag vet inte, jag fattar det bara inte. Visst fan har jag varit nyfiken men när hela kroppen skriker Aj, Nej, Helvete, Ut därifrån!!! så stillas nyfikenheten ganska fort. Så nej, I’ve been in the area but I refuse to try it.

.

.

.

Okej, något mer borde jag ju komma på….

.

.

.

2. Leggings

Behövs förklaring? I would say not.

.

.

.

Hmmm.

.

.

.

3. Fjällvandring. Eller i stort sett allt överdrivet friluftsliv.

Det är bara inte min grej. Jag tycker om att titta på vackra saker, visst, men jag orkar INTE gå uppför i tre timmar för att se en sjö på avstånd.

.

.

.

Jaha, det var nog allt. Det blev inte åtta saker. Gud vad fantasilös jag är.

 

Rör inte min kompis

Filed under: Uncategorized — Å @ 5:02 e m

Vi har levt helt olika liv. Ja herregud, så olika vi är. Men vi är lika raka, lika ärliga, lika rädda, fast för olika saker. Igår fick jag henne att skratta så hon grät:

Men gumman, det är helt magiskt att du kan vara så självsäker professionellt när du är så osäker privat.

Och jag, jag skrattar åt hennes sätt att använda ordet magiskt. Men vi skrattar med varandra, inte åt varandra, och därför har jag tagit henne till mig med hela mitt hjärta.

Idag får jag världens gulligast mail från samma person. Jag ler, tänker jaha, jag erkänner, det finns några bra Stockholmare.

 

Vissa dagar är värre än andra onsdag, 17 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 9:34 f m

Det är med tunga steg jag går hemåt. Håller tillbaka tårarna. Går in på Ica och köper tröstmat. Hatar mig själv för att jag tröstar mig med mat. Köper det ändå. Fortsätter nerför backen, tittar ner mot vattnet och tänker att jag borde tycka att det här är vackert. Öppnar dörren, in i hissen, tittar mig själv i hisspegeln och börjar gråta. Gud vad ful jag är. Tittar bort. Framme, öppnar dörren, går in i hallen, släpper allt på golvet, fortsätter fram till det enda riktiga rummet, lägger mig på soffan och gråter.

 

I’ll try everything once, eller vad i helvete är det för fel på en del människor? måndag, 15 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:47 f m

Sedan min flytt till Stockholm för hela 17 dagar sedan har jag levt efter mottot ”I’ll try everything once”. I helgen provade jag Stureplan twice, och well, it’s not for me. Jag har nog aldrig blivit förolämpad så många gånger i loppet av några få timmar, aldrig träffat så många uppblåsta egon samlade inom några få kvadratmeter och aldrig känt mig så malplacerad i hela mitt liv. Kort och gott, fy fan.

Min korta analys av beteendet på Stureplan är nämligen att man inte går dit för att ha kul. Till Stureplan går man för att i grupper se ner på andra människor, absolut inte le, vara arrogant, nervärderande och allmänt otrevlig. Samt visa (läs: låtsas) att man har pengar, inte att förglömma. Och det är väl all good and dandy om man är sådan som person, men jag, jag tycker att det är ganska kul att skratta och bjuda på mig själv. Att då mötas av kommentaren Det är ingen mening med att DU försöker lära känna MIG. Många har försökt men ingen har lyckats, så bara lägg ner. som svar på min artigt välformulerade fråga på varför personen ifråga bodde i Danmark, är för mig därför inget nöje i sig självt. Rättare sagt, jag blir ganska förbannad.

Att jag dessutom fick en blödande blå ankel som kvitto på att även Stureplanskvinnorna är lika otrevliga gjorde ju inte direkt saken bättre. Särskilt med tanke på att ”kvinnan” ifråga inte ens bad om ursäkt, utan bara tittade nedlåtande frågande på mig när jag bad henne vara något mer försiktig när hon dansade (läs: stampade runt) i sina stilettklackar.

Så, för att sammanfatta: Inget mer Stureplan för Å. Ska Å ut på grönbete får hon hitta bättre hagar. Och slutligen; om Å inte träffar en Stockholmare snart, som hon inte känner sedan innan, som är trevlig och nyfiken, så ger hon upp och flyttar annorstädes.

Bahamas låter trevligt. Undrar om jag inte ska packa upp min bikini från källaren…

 

In i dimman fredag, 12 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:49 e m

Om jag bara är fullbokad så hinner jag inte tänka, inte andas, inte pausa, inte komma ihåg. Så jag fyller kalendern med AW och brunch och fika och bio och hej-vi-känner-knappt-varandra-men-jag-hänger-gärna-på, för jag är så rädd för vad som komma skall om jag bara stannar. Inte stanna, inte vänta, inte känna, inte andas.

Varje morgon lägger jag på mig min mask som säger vacker/stolt/stark-kvinna och varje klädesplagg jag tar på mig är som ett pansar utåt mot världen. När jag ler ler jag med ögonen, jag lärde mig tidigt hur man ler med ögonen, för ler man inte med ögonen så tror folk att man mår dåligt. Och jag vill inte att folk ska tro att jag mår dåligt.

För jag mår inte dåligt. Tror jag. Jag vågar bara inte känna efter för att kunna säga säkert.

 

Tuttar, tuttar, mera tuttar torsdag, 11 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 1:12 e m

Å: Hur gick intervjun?

P: Den gick bra. Fast jag hade lite svårt att koncentrera mig. Tänkte mest på dig faktiskt.

Å: På mig?

P: *skratt* Ja.

Å: Varför då?

P: Intervjuaren hade väldigt djup uringning.

Å: *skratt* Ok, var tuttarna fina då?

P: Hmm, de var ok.

Å: Vad menar du med ok?

P: De såg ut att vara sådär långsmala som hon bullat upp.

Å: Och det är inte bra?

P: Det duger.

Å: Men jag har finare?

P: Mmm.

Å: Har du haft någon med långsmala tuttar någon gång?

P: *lång tystnad*. Nej, men långtjocka.

Å: Hur var det då?

P: Vad menar du?

Å: Tyckte du om dem?

P: *lång tystnad* De var ok.

Å: Så runda tuttar is the shit?

P: Runda tuttar is the shit.