Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Allt slår tillbaka torsdag, 25 oktober, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:26 f m

Det är tisdagskväll och när jag ringer så svarar han inte. Men jag vill, måste prata med honom så jag ringer om och om igen tills han svarar. Han svarar med en konstig halvviskande röst. Han låter ansträngd, som att han håller tillbaka. Jag frågar vad han gör och han säger att han tittar på fotboll, men något stämmer inte, det ekar, som att han står i ett badrum. Jag är lugn och frågar om någon är där. Och det är det kommer det fram motvilligt, men tydligen ingen som jag känner. Mer information än så ger han inte frivilligt. När han säger att han ringer imorgon istället, för att det passar bättre, så svarar jag med ett tyst okej, för chocken har inte riktigt kommit över mig än.

Hur mycket vill du veta?, frågar han när han ringer dagen därpå.
Hur mycket vill du berätta?, svarar jag.

Så han börjar berätta om allt det där jag inte är beredd att höra än. Om utgång och hemgång och kvinna efter kvinna och om sex och om tröst och om bekräftelse och om egenvärde och om att få utforska det där som han behöver utforska. Jag blir orättvist arg och ledsen och slänger på luren och ringer upp igen och tvingar ur honom mer information än han vill ge och mer än jag egentligen vill höra och jag säger saker som jag vet kommer såra bara för att det gör så ont och jag låter fulheten skölja över mig. Han är förstående och tyst och låter mig hållas och säger bara ifrån när han känner sig trampad på. Då trampar jag ännu mer, för jag vill vara elak.

Fy fan, säger jag. Och jag är skenhelig och falsk och spelar spel som är orättvisa och missvisande. Han säger att han är ledsen att det hela gör mig så ledsen. Jag säger att jag inte är ledsen utan arg. Så kommer orden som är så sanna men som ingen av oss sagt än, och det är inte jag, utan det är han, som säger det. Han säger att det är slut nu, att vi bara är vänner. Jag skrattar sådär som man bara skrattar när det gör ont och tänker, no kidding, dra åt helvete.

Det spelar ingen roll att det är jag som vill att det ska vara slut. Det spelar ingen roll att det är jag som fattat beslutet. Det spelar ingen roll att jag gör samma sak. Faktum kvarstår; mitt ego var inte beredd på att höra att jag är utbytbar, att det finns andra, att andra kan trösta när jag är borta.

När vi har lagt på ringer jag min, han som alltid finns där, han som jag ringer när jag känner mig ful/tråkig/avdankad och som alltid förstår/bekräftar/tröstar. Och han tröstar tills jag somnar, säger de där orden som jag behöver höra.

Samtidigt viskar någon långt där inne, Å, för helvete, du måste ta dig igenom det här själv, med eller utan Någon, annars hittar du aldrig Honom. Men jag lyssnar inte just nu, jag tar den enkla vägen, just för att den är enkel.

Annonser
 

4 Responses to “Allt slår tillbaka”

  1. Jenny Says:

    Tycker visst att du får känna ”fel”, sådär som du känner, tror att det är fullständigt normalt. Och det kommer att gå över, det kommer det, men först måste det vara jobbigt. Tyvärr.

  2. Emma Says:

    Oj vad jag känner igen mig! Att fråga sånt som man inte vill ha svar på, driva på tills hjärtat bankar och ”fulheten sköljer över en”. Och att sen bli avgrundsartat sårad när man inser att man är utbybtbar. Att inse att kärlek mellan två människor inte är unik. Jag insåg men vägrade att acceptera det så jag packade min väska, sa upp mig från jobbet och flyttade till England för att sno tillbaks min man. Det är sällan rätt eller fel är så speciellt tydligt tyvärr.
    Tack för att du delar med dig, jag förstår vad du går igenom!
    Emma

  3. Å Says:

    Jenny: Jo, det är väl så. Men det finns inget som gör så ont som ett sårat ego, och jag är så trött på att ha ont.

    Emma: Tack själv. Nu vill jag ju inte sno tillbaka honom. Jag vill ju bara i min enfaldighet att han ska gå och sörja mig under en ”acceptabel tid” (fråga inte hur länge det är för det vet jag inte ens själv). Och visst vet jag att han sörjer mig trots eller till och med på grund av hans beteende, det vet jag, men…. ja ….men.

  4. Nini Says:

    Det är väl klart som fasen att man vill vara den enda, den ouppnåeliga, den outbytbara även om man är den som lämnat. Det är nog fullkomligt normalt. Dessutom är du inte en tjej som lägger dig ner och dör, du slåss. Så jag är inte förvånad över din reaktion, jag känner igen den…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s