Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Tunga tårar torsdag, 5 juli, 2007

Filed under: Uncategorized — Å @ 8:01 f m

Jag står och diskar och jag hör hur du sitter och gråter i stolen bakom. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag förstår vad min ryggtavla säger när den står där, vänd mot dig, där mina tårar speglas in i kaklet, men från dig.

När jag är klar sätter jag mig på stolen bredvid, tar dig i handen, och så gråter vi tillsammans.
– Problemet Å är att jag vill ha dig, med alla dina fel och alla dina brister så vill jag fortfarande ha dig. Du däremot, du vill inte förlora mig, och det är en jävla skillnad.

Så vi sitter där och gråter, tillsammans, ser in och igenom varandras ögon, kramas, pussas, men mest gråter.
– Jag älskar dig så otroligt mycket, säger jag.
– Jag vet, säger du.
– Det är inte över än, säger jag.
– Nej, säger du.

Så vi åker och köper hamburgare, somnar i varandras armar, och bestämmer oss för att gå på bio ikväll. Allt för att hitta något som ingen av oss är säkra på finns kvar.

Annonser
 

8 Responses to “Tunga tårar”

  1. Nini Says:

    Men men… 😦

  2. trasselfia Says:

    åh gud det gör så ont att nåt så nära kan vara så långt bort

  3. Å Says:

    Nini: Ja.

    Trasselfia: Ja, att gå sönder är bara akt 1 i en pjäs jag egentligen inte vågar se…

  4. Nini Says:

    Det är som med plåster – ryck snabbt så gör det mkt ont men bara en kort stund…

  5. Å Says:

    Nini: Eller så drar man lite långsamt, kanske gör det ondare, men håren och huden sitter kvar.

  6. Nini Says:

    Hud läker, hår växer ut igen men man fixar faktiskt inte smärta hur länge som helst…

  7. trasselfia Says:

    jag tror på att vara långsam så länge det går, men att få ett slut på det när det inte går att undvika.
    jag tror att man måste dra det till sin yttersta gräns för att inte tillbringa sitt liv med att undra vad som kunde hänt.
    men samtidigt måste man nog få ett avslut när det väl är dags. jag fick aldrig ett avslut, och jag tror att det är det enda som hade kunnat rädda mig.

    men jag kommer aldrig att ångra att jag höll fast medan det fanns en chans.

    (jag mindes varför min blogg heter skavsår när jag såg min länk. blod är liv, blod är fint. så länge det inte är för mycket. tack!)

  8. Å Says:

    Nini: Jag vet, men jag är oerhört tålig.

    Trasselfia: Tack för att du förstår, för det är så jag känner.
    (Det var precis så jag tänkte, kul att du tyckte om det)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s