Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Torsdag torsdag, 14 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:25 f m

Jag åker hem till Göteborg imorgon. Mr J:s mamma och hans tre systrar ska komma på besök över helgen och vi har inte berättat något för dem eftersom jag inte vet vad jag vill.

Det ska bli både skönt och jobbigt att åka hem. Jag ser fram emot att träffa mr J. Jag ser inte fram emot våra eventuellt jobbiga diskussioner. Men de måste väl till antar jag. Det är bara så svårt när jag inte vet någonting.

Det ska bli kul att träffa hans familj, men jag känner mig så otroligt falsk och skyldig så jag vet inte hur jag ska kunna se dem i ögonen. Men det är ju inte dem jag har gått bakom ryggen på, jag försöker i alla fall tänka så.

Anywho, jag försöker få upp min lön just nu. I vanliga fall hatar jag sådanan diskussioner men just nu är det skönt att ha en chef att avreagera sig på. Jag drar fram all norsk statistik jag kan hitta, hon kontrar med skitargument. 11% föreslår hon, jag vill ha 20%. Är jag orimlig? Förmodligen? Men vad fan, don’t blame me for not trying.

Annonser
 

Latin my ass tisdag, 12 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 3:19 e m

Det är festtider på gång. Som kvinna och modeintresserad innebär det bara ben. Det är lönlöst att raka benen eftersom det måste göras dagligen (och jag bara skär mig) så jag har valt att vaxa mina. Eftersom jag är ganska klemig när det gäller smärta så går jag till salong, där jag tvingar mig själv att bita ihop och inte gråta.

Nyligen var det dax igen. För första gången på en norsk salong. Priserna var helt ok så jag kikade lite på andra alternativ. Och jag tänkte ”vad fan, hur mycket ondare kan det göra att även vaxa underredet samtidigt”?

Många uppfattar mig som en intelligent kvinna. Tydligen bör detta omvärderas.

Jag började gråta på britsen, så förbannat ont gjorde det. Det var helt klart det mest förnedrande jag varit med om och språksvårigheterna hjälpte inte. Att lämna lite innebär tydligen inte samma sak för mig som för en mycket vacker norsk vaxerska.

Resultatet blev som följer:
Jag ser ut som en prickig korv. En prickig korv med en kort, smal landningsbana.

 

Resan fortsätter måndag, 11 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:00 e m

Jag önskar att jag kunde säga att jag har hittat det jag söker efter. Eller att jag har insett att allt bara var en kris och att jag vill glömma, lämna och gå vidare.

Men så är det inte, inte än i alla fall. Det här är tyvärr ingen film. Det här är mitt liv och mina känslor. Jag kan inte snabbspola framåt eller läsa på baksidan av fodralet att allt kommer sluta lyckligt. För jag vet inte.

Men jag är så glad att jag åkte till Rom. Vissa saker klarnade, andra blev grumligare. Men jag känner ändå att jag går framåt, om än sakta. Så jag gör ett bokslut nu, för att få mina tankar att klarna. Det jag vet så här långt är följande:

  • Den andre mannen är inte lösningen eller svaret på mina frågor. Han är en otroligt fin människa, en man jag tror skulle kunna göra mig lycklig för stunden, men en man jag inte vill, har eller kommer få en framtid med.
  • Mr J är den jag älskar. Men jag vet inte hur jag ska kunna hitta min väg tillbaka till honom. Jag har sårat honom så otroligt mycket. Jag vet att han vill att jag ska säga att allt är bra nu; att min resa har kommit till sitt slut och att jag står på ändstationen och väntar på honom. Men jag kan inte göra det ännu. Och jag vet att det sårar honom ännu mer.
  • Jag behöver tid. Jag vet inte hur länge. Jag vet bara att jag behöver få tid att andas, tid att känna, tid att formulera mina känslor så att jag själv förstår vad de betyder. Jag vet att jag inte kan begära att få den här tiden, men jag vet att jag inte kommer vidare utan den.
  • Jag har hittat några behov som jag behöver få uppfyllda. Jag har ett stort underliggande behov att få känna mig som en kvinna, inte bara som en partner. Jag behöver få känna mig uppvaktad, inte bara uppassad. Jag behöver få känna passion men jag vet inte om jag har förmågan att känna den känslan överhuvudtaget längre. Men jag vet att jag inte kan ignorera dessa behov, de måste få ta plats.
  • Jag är inte den jag själv har trott att jag är. Jag vet inte vem jag är, vad jag vill eller vad jag vill sträva mot. Och om jag inte vet, hur ska då jag kunna förklara för Mr J? Därför vet jag att jag måste hitta mig själv först och det får ta den tid det tar.

Är jag orättvis? Är jag elak? Förmodligen. Men jag ser ingen annan lösning just nu…

 

Idag lyssnar jag på… fredag, 8 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:59 e m

… Anna Ternheim – Shoreline

Om och om och om igen. Go figure.

Flyget avgår 16:45. Vi landar 19:40. Jag räknar inte med att få någon uppenbarelse, jag räknar bara med att jag ska komma lite närmre svaren på mina frågor. Tills dess…

 

Imorgon torsdag, 7 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 4:12 e m

Jag åker imorgon!

JAG åker imorgon!

Jag ÅKER imorgon!

Jag åker IMORGON!

JAG ÅKER IMORGON!

Jag måste ha fått tuppjuck som min syster skulle ha sagt.

 

Innan stormen ökade sin styrka onsdag, 6 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 4:14 e m

Jag skulle möta min fina, fina vän T nere på stan. Jag tog spårvagnen ner, gick av vid Drottningtorget och gick genom centralen mot Nordstan. Precis utanför gångtunneln satt en man med en pappersmugg i handen. Han såg lika eländig ut som jag kände mig. Så jag gick in i Nordstan, till Pressbyrån, och köpte en kopp kaffe och en bulle. Jag gick sedan tillbaka till mannen, satte mig på huk brevid, och gav honom kaffet och bullen.

Först tittade han på mig lite frågande, sedan tog han min hand. Han pussade mig på handen sex gånger, sa Danke, Danke. Jag sa Bitte och Auf Wiedersehen. Jag kände mig ganska nöjd.

En halvtimme senare satt jag i taxin på väg hem, med Mr J skrikandes i luren. Därhemma väntade två sönderslagna garderobsdörrar, en sönderslängd mobil, två krossade lampor och en blodig Mr J. Jag kände mig inte längre så nöjd.

 

Ordning och reda

Filed under: Uncategorized — Å @ 2:09 e m

Vi hade precis en brandövning.

För ett halvår sedan jobbade jag i Göteborg, inom samma företag. Även där hade vi med jämna mellanrum brandövningar. Vår svenske säkerhetschef tyckte det var kul med specialeffekter och hyrde bland annat in rökmaskiner för att ge det hela en verklighetstrogen effekt. Men det hjälpte inte. Vissa gick inte ut utan satt kvar och jobbade, andra gick rätt genom rökridåerna fastän de inte skulle. Få gick ut genom de väl synliga nödutgångarna. Oftast tog det upp emot 20 minuter innan alla var ute ur huset.

Här började det tjuta 13:22. 13:24 var hela huset utrymt. Säga vad man vill, men norrmän slår oss svenskar i det mesta.