Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Resan fortsätter måndag, 11 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 12:00 e m

Jag önskar att jag kunde säga att jag har hittat det jag söker efter. Eller att jag har insett att allt bara var en kris och att jag vill glömma, lämna och gå vidare.

Men så är det inte, inte än i alla fall. Det här är tyvärr ingen film. Det här är mitt liv och mina känslor. Jag kan inte snabbspola framåt eller läsa på baksidan av fodralet att allt kommer sluta lyckligt. För jag vet inte.

Men jag är så glad att jag åkte till Rom. Vissa saker klarnade, andra blev grumligare. Men jag känner ändå att jag går framåt, om än sakta. Så jag gör ett bokslut nu, för att få mina tankar att klarna. Det jag vet så här långt är följande:

  • Den andre mannen är inte lösningen eller svaret på mina frågor. Han är en otroligt fin människa, en man jag tror skulle kunna göra mig lycklig för stunden, men en man jag inte vill, har eller kommer få en framtid med.
  • Mr J är den jag älskar. Men jag vet inte hur jag ska kunna hitta min väg tillbaka till honom. Jag har sårat honom så otroligt mycket. Jag vet att han vill att jag ska säga att allt är bra nu; att min resa har kommit till sitt slut och att jag står på ändstationen och väntar på honom. Men jag kan inte göra det ännu. Och jag vet att det sårar honom ännu mer.
  • Jag behöver tid. Jag vet inte hur länge. Jag vet bara att jag behöver få tid att andas, tid att känna, tid att formulera mina känslor så att jag själv förstår vad de betyder. Jag vet att jag inte kan begära att få den här tiden, men jag vet att jag inte kommer vidare utan den.
  • Jag har hittat några behov som jag behöver få uppfyllda. Jag har ett stort underliggande behov att få känna mig som en kvinna, inte bara som en partner. Jag behöver få känna mig uppvaktad, inte bara uppassad. Jag behöver få känna passion men jag vet inte om jag har förmågan att känna den känslan överhuvudtaget längre. Men jag vet att jag inte kan ignorera dessa behov, de måste få ta plats.
  • Jag är inte den jag själv har trott att jag är. Jag vet inte vem jag är, vad jag vill eller vad jag vill sträva mot. Och om jag inte vet, hur ska då jag kunna förklara för Mr J? Därför vet jag att jag måste hitta mig själv först och det får ta den tid det tar.

Är jag orättvis? Är jag elak? Förmodligen. Men jag ser ingen annan lösning just nu…

Annonser