Rapport Inifrån

Naken. Ärlig. Ocensurerad.

Insikt fredag, 1 december, 2006

Filed under: Uncategorized — Å @ 11:42 f m

Jag lever för andra människor.

Jag lever inte för mig själv.

Jag har fastnat i gamla, trygga banor.

Banor som jag byggde när jag var otrygg.

Jag är trygg nu.

Jag KAN börja leva för mig själv nu.

Men VÅGAR jag ta det steget?

Annonser
 

En bild säger inte mer än tusen ord

Filed under: Uncategorized — Å @ 10:43 f m

I’m a sucker for words…

Jajamensan. Är du rapp i käften får du mig på fall på en gång, om jag väljer att sänka garden och låter dina ord träffa dvs.

Proffessionellt sett är jag den tuffaste förhandlaren du någonsin kommer möta eftersom jag är extremt strategisk, eftertänksam och spelar efter alla konstens regler och icke-regler. Privat är det annorlunda. När det gäller ämnen jag brinner för så är jag den första att ställa mig i frontledet och skrika. Dessutom håller jag i stort sett aldrig käften. De flesta upplever mig i början som otroligt intensiv och många har tyckt illa om det faktum att jag aldrig är tyst. Jag måste diskutera allt. Jag är inte eftertänksam. Jag säger det jag tänker, utan något filter överhuvudtaget. Ibland blir det dumt, ibland sårar jag andra, men sådan är jag.

Men det finns stunder då jag tystnar, även om det är sällsynt, och det är när någons ord förtrollar mig.

De senaste åren har andras bloggar varit som ett gift för mig. Jag läser allt jag kommer över. Men jag har blivit kräsen. Jag läser oftast bara ett inlägg i en blogg om jag inte gillar det jag läser, sedan återkommer jag aldrig. Men OM jag gillar det jag läser så läser jag allt. Allt! Jag läser alla inlägg och alla komentarer. Jag läser flera gånger. Jag tänker. Och jag kopplar det alltid till mig själv. Jag blir förälskad och förförd av orden. Sen sitter jag lycklig, undrandandes och vill få mer.

Igår var det Jenny som drabbade mig. Och det hårt. Nu sitter jag här förförd, undrandes och vill ha mer. Dessutom med en vetskap om mig själv som jag inte hade väntat mig. Det börjar bli dags för mig att ta tag i något jag har låtit bero alldeles för länge. Det är dags att ta på mig uniformen och ställa mig i frontledet igen. Det är dags att blotta mig och att riskera att allt går åt helvete. För jag kan inte leva såhär.