Det började som prostatacancer som sedan spred sig till ryggraden. Från lätt-att-bota-cancer till omöjlig-att-bota-cancer. Från oj-då-det-var-nära till jag-beklagar.
Trots att den är så pass sprid har han inga symptom och att den upptäcktes var av ren händelse. Ett enkelt jävla blodprov och sen var det igång.
Operationen han gjorde igår var inte nödvändig, men han valde att göra den ändå. Antar att det finns en mental lättnad i att operera bort det sjuka man kan operera bort, även om det finns sjukt kvar som man inte kan ta bort.
Resultatet av operationen? Ja, han är inte bara steril utan även impotent nu. Kanske även inkontinent, det får tiden utvisa, när katetern tas bort.
Detta fick jag förklara för hans fru igår. Allt utom impotensen. Kände att det var väl magstarkt att på enkel svenska förklara att hon förmodligen får använda en massagestav framöver. Kändes som att det räckte att jag fick jag förklara att cancern fortfarande var kvar även efter operationen, vilket hon inte hade förstått.
Efteråt lämnade jag henne gråtandes i receptionen på Scandic Malmen med en enda tanke i huvudet:
Så jäkla skönt att de inte hann få några barn.
Senaste kommentarer