Som en del av mitt nya chefsskap går jag just nu en ledarskapskurs. Kursen löper över två år och innefattar allt från rena formaliteter som arbetsrätt till mjukare mer insiktsfulla delar som personlig utveckling. Första två kursdagarna avklarades i förra veckan och temat var såklart “jag”. Under två dagar analyserade vi oss själva, med hjälp av varandra.
Tidpunkten kunde knappast vara bättre vald. De senaste månaderna har handlat om jobb och renovering, renovering och jobb. Någonstans där på vägen glömde jag bort Å, och samtidigt glömde jag bort vad jag vill och vad jag mår bra av. Han har försökt att påtala det flera gånger, men jag har inte velat lyssna. Jag har varit trött, stingslig och gått på autopilot. Och min autopilot, den går enligt gamla ritningar.
Helt plötsligt har jag märkt att jag blivit gamla Å, den Å som jag var med mr J, och den Å jag vantrivdes så mycket att vara. Den där Å som isolerade sig själv varje ledig stund, den där som jobbade jämt, den där som tog sina vänner, sin partner och i förlängningen sin lycka, för givet.
Recept för olycka med andra ord.
Så på kursen pratade vi om hur vi är och hur det påverkar oss som ledare och detalj efter detalj började sippra fram. Jag har någon gång, av någon anledning, ritat upp ett mönster för hur jag tror att saker ska vara, och sen har jag själv satt regler och krav på mig själv för att bli det mitt mönster har ritat upp. Det betyder att varje gång jag sätter igång min autopilot, så går jag tillbaka till ett gammalt mönster, som jag för länge sedan trott att jag kasserat.
Nu vet jag det. Nu är bara frågan hur jag programmerar om min autopilot. Och det är vad nästa kurstillfälle ska hjälpa mig med. Synd bara att det är tre månader kvar tills dess, för det känns som att jag skulle behöva den kunskapen just nu.
Vad är det för utbildning! Känns som om du skriver om mig!
Skulle verkligen behöva denna i mitt ledarskap(liv)
För övrigt tycker jag väldigt mkt om din blogg.
/
J