Han är en mycket åsiktsfull och passionerad människa. Det kanske låter som någon annan ni känner?
Summa summarum – när vi inte tycker lika i ett ämne, då jädrans brinner det till. Just nu verkar vi vara i någon form av ”gemensamma värderingar”-testfas. Och nej, vi tycker inte alltid lika.
Så. Vad gör vi? Vi debatterar. Vi försöker övertyga den andre. Och till sist blir vi förbannade.
Låt oss ta ett exempel. Idag var det prostitutionens varande eller icke varande som skulle smältas lagom till frukosten.
Hans ståndpunkt: Prostitution är i grunden fel. Men, det finns undantagsfall, exempelvis i de hypotetiska fall där det finns två jämbördiga samtyckande individer. Att andra (jag i det här fallet) ska bestämma vad
individen tycker är förnedrande, och efter det sätta regler för vad man får
göra och inte, är nervärderande, eftersom det i det hypotetiska fallet till syvende og sidst handlar om individens rätt.
Min ståndpunkt: Det finns inga hypotetiska fall. Prostitution handlar om maktutövande och debatten kring den ”lyckliga” horan är naiv. Det finns inte två jämbördiga individer i något prostitutionsfall, hypotetiskt eller inte. Det finns en säljare, och en köpare, av något som en del väljer att kalla ”en tjänst”. I min värld är sex aldrig en tjänst – det är en intim handling mellan två personer, vare sig det finns pengar inblandat eller inte. Så ja, jag ser ner på detta, och alla liknande fall. Jag ser dock inte ner på de prostituerade, jag ser ner på den accepterade maktstruktur som finns i vårt samhälle och som gör att denna diskussion ens blir aktuell.
Och så där håller det på. Vanligtvis till en av oss bordlägger frågan och kommer överens om att inte vara överens. Sen tas det upp igen när den andre varit och köpt en bok eller liknande som belyser problemet från dennes sida.
Jobbigt? Absolut. Men jag tar hellre än man som vågar diskutera, vågar tvinga mig att spänna min båga och slipa mina argument, än en ja-sägare. Every day of the week, and twice on sundays.
