Jag är en sådandär som förr eller senare får panik för olika saker. Detta är vad jag har panik för just nu:
- Att jag snart fyller 30. Visst, jag ska fylla 29 först, men 30 är alldeles runt hörnet.
- Att jag bor i en etta och att det känns som att jag kommer bo här för alltid eftersom jag köpte den på pristoppen och kontantinsats var sådant som andra hade men inte jag.
- Att halva världen gifter sig/skaffar barn just nu eftersom det får mig att känna mig som att jag har hamnat på en efterkälke och som att jag aldrig kommer komma ifatt.
- Att Han i fortfarande ibland i ena andetaget distansierar sig för att sen i andra prata om vad våra barn ska heta, som om att allt bara berodde på vad Han ville och som om att jag inte hade någon say in the matter.
- Att allt ska gå åt helvete.
Det var väl ungefär det. Men det räcker gott och väl klockan 24 en fredagsnatt.
