Likgiltig. Kommer inte på ett bättre ord. Det finns inget att skriva om för jag måste bry mig tillräckligt mycket om något för att jag ska vilja skriva. Som vanligt är allt rörigt, oroligt, problematiskt. Men, konstigt nog Bryr. Jag. Mig. Inte. Jag bryr mig så lite att jag sedan i söndags har sovit i soffan av den enkla anledningen att jag inte orkar bädda rent i sängen. Jag bryr mig så lite att jag har slutat äta kvällsmat, och ger liksom upp efter lunch eftersom jag inte orkar bry mig om mat. Jag träffar mina vänner, jag gör roliga saker, men jag blir inte längre frustrerad om ingenting händer. Jag bryr mig helt enkelt inte längre om vad jag gör eller inte gör. Jag kan både bli ledsen, och glad, men jag bryr mig inte om vilken känsla som infinner sig. Om det blir bra, eller dåligt.
Kanske borde jag vara orolig. Men ärligt talat bryr jag mig inte.
