Principer, schminsiper måndag, 14 april, 2008

Intressanta frågor från P, och något ska man väl göra för att göra sig av med lite överskottsenergi efter eftermiddagens möte…

1. Hur länge har du bloggat?
I denna form sedan juni 2006. Gjorde ett bloggförsök ett år tidigare som jag la ner eftersom jag inte hittade min röst vid den tidpunkten.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Min bild var starkt präglad av Sigges legendariska blogg, som jag själv följde fanatiskt och var aktiv kommenterare i. Förutom den läste jag inte så många bloggar, och vid det laget när jag började blogga hade han lagt ner sin blogg för länge sedan.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Sigges.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Läser aldrig gamla inlägg, men jag skulle gissa att jag skulle tycka att de var ganska ytliga.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Ett hundratal.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Ingen aning, jag läser allt möjligt. Men de jag förälskar mig i är de som sticker ut ur mängden. Dagboksbloggar är jag inte så förtjust i, dvs om man med dagboksbloggar åsyftar bloggar där folk talar om vad de gör varje dag.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Beiersdorf-bloggen.
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Vet inte om någon är lik mig eftersom jag spretar så förbannat och inte håller mig till en stil. Det får helt enkelt någon annan avgöra.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Vilka räknas som närmaste? Den enda ”närmaste” som läser min blogg är min syster och hon tycker nog inget särskilt tror jag. Inga vänner har fått tillgång till min blogg, förutom de fåtal som jag träffat just via bloggen. Vad de tycker? Ja du, ingenting tror jag. Eller kanske att den är bra? Eller dålig? Jag vet faktiskt inte.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
De tycker att jag visar en sida av mig, men inte hela Å. Men så skriver jag ju inte särskilt mycket om min vardag, utan bara om sådant som min hjärna bearbetar just i det tillfället.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Jag är naken i min blogg. Jag visar och erkänner allt som är jobbigt. Även när jag är en dålig människa. Så några gränser har jag nog inte.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Det finns ingenting som jag inte skulle blogga om, det tycker jag att min blogg visar tydligt.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
I väldigt liten utsträckning. Jag bloggar för att ventilera. Och så särskilt mycket bekräftelse får jag inte.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, om denne är totalt öppen.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja. Och två har faktiskt blivit riktigt nära vänner.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja, har man svårt att ta kommentarer är det nog skadligt.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, faktiskt aldrig.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
För mig finns det inga nackdelar, fanns det sådana skulle jag sluta.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Så länge bloggen fyller ett syfte för mig kommer jag fortsätta skriva. Hur länge det är kan jag inte svara på.
Förändras gör ju min blogg alltid, så det vore väl konstigt om den slutade förändras med tiden.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Ja, att blogga är mer eller mindre ett sätt att göra sin röst hörd och hörda röster påverkar alltid.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Nej. Jag har inte ord för att beskriva vad den betyder och har betytt för mig.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Allt från underhållning till reflektion.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Jag utmanar aldrig andra, så den frågan passar jag på.

Hell has no fury like a woman scorned måndag, 14 april, 2008

Få saker är så svåra att försvara sig emot som rykten. Ingen rök utan eld är ett synsätt som alla följer mer eller mindre, och när då påståenden om någon är helt greppade i luften är det svårt att värja sig totalt. Särskilt när det är något så sensationellt som ”hor”-anklagelser.

Idag hade jag således ett möte med en representant från vår personalavdelning och en ryktesspridare. Vi kan sammanfata det som följer: Jag är ingen man försöker sätta sig på. Leker man med elden kommer man bränna sig. Och jag är ingen liten låga, jag är en stor jävla brasa. Så stackarn fick gå ut ur rummet med tårar i ögonen och svansen mellan benen.

Jag förväntar mig att det ryktet sprider sig lika fort som det osanna.

Så det så tisdag, 8 april, 2008

Du säger att du börjar bli trött på inlägg om sex och om borttappad väska och att jag är mycket djupare än så och att jag borde visa det. Jag svarar att jag skriver om det som jag retar mig på eller intresserar mig för och att ord om allt annat bara försvinner. För visst skulle jag kunna skriva om konferens till Vilnius och salsakurs och träffa vänner och sova ensam och köpa saker och dricka vin och att jobbajobbajobba och att längta hem och längta bort, men eftersom det varken besvärar mig eller intresserar mig så finns det inga ord för det. Så bloggen blir enkelspårig, just nu, och den kränger intensivt mot ett ämne, precis som den gjort förr men om andra ämnen, just nu. Om tre månader kommer den inte se alls likadan ut, det vet vi båda två, men just nu är den ganska enkel och straight forward. Och om det är så att mina uppräknanden av män och mina misslyckanden med desamma är skrytandes, ja då får det vara så. För just nu tänker jag på två saker, och bara två saker, i stort sett 100 % av tiden. 99 % på sex, 1 % på borttappad väska. Och då vore de väl förbannat konstigt om jag inte skrev om det.

Men puss på dig i all fall E. Du vet att jag älskar dig på grund av att du inte tycker som jag, inte trots.

Jomensåatt måndag, 7 april, 2008

Väskan är nu nio dagar försenad och jag utsätts för tillfället för sexuella trakasserier och ryktesspridning på jobbet. Livet leker.

Men torkan är över. För den här gången i alla fall. Vi kan kalla honom mr Oh so good (eller nummer 17).

Jag var nervös med all rätta fredag, 4 april, 2008

18:17 sätter jag ner foten på Göteborgsk mark för första gången i år. Den enda packningen jag har med mig bär jag i min handväska och det är med nervösa steg jag går längs med perrongen. Jag ser honom långt innan han ser mig. Han står i slutet av perrongen och tittar bortåt, bärandes den svarta kavajen som han fick i julklapp av mig för några år sedan, en svart skjorta, mörkblå jeans och svarta skor. Skorna är nya, det andra har han burit många gånger under vår tid tillsammans.

Han är skäggig. Eller skäggig är inte rätt ord. Har han har låtit skägget växa till nästan ett jultomteskägg, och de svart stråna blandas upp med några röda slingor. Håret är kortklippt och gråsprängt. Han ser smalare ut än sist men samtidigt lite blekare ut. Men de bruna ögonen ser tryggare ut än någonsin när de spejar ut över perrongen.

Han ser mig inte förrän jag står precis framför honom och jag säger hej. Han kramar om mig, men redan här känner jag att något är annorlunda. Han frågar var jag har mitt bagage och jag pekar på handväskan. Han ler, fast inte med ögonen. Vi går några steg och direkt märker jag att han haltar, så jag frågar om han har ont? Och där börjar berättelsen.

18:22 kommer tårarna. Och det är mina tårar som….faller är inte är rätt ord….strömmar är knappt tillräckligt det heller. Det är som att det inte finns något slut. Jag gråter genom restaurangbesök och genom hela Henrik Schyfferts 90-talsshow. Jag gråter genom promenaden hem. Jag gråter i soffan när vi pratar och jag gråter på väg hem till S för att sova. Jag gråter hela natten, till och med när jag sover, och jag gråter nu, på jobbet. Det är som att det inte finns något slut, för det gör så ont.

För han har varit med om en allvarlig olycka. Han har legat på sjukhus i flera veckor. Han har opererats flera gånger. Han dog nästan. Och än är han långtifrån bra. Men han har inte berättat något av det för mig.

Så jag sörjer. Inte förlusten av min pojkvän, blivande man, eller pappa till mina barn, utan förlusten av min bäste vän.

Att träffa dig torsdag, 3 april, 2008

Vänsterhandens ringfinger har vant sig vid att vara bar och ordet jag istället för vi har numera funnit sin plats på min tungspets.

Att sova mitt i sängen känns inte längre fel och att aldrig komma hem till doften av nylagad mat har bytts från sorg till en vana.

Jag letar inte längre efter din hand när jag sitter i mörkret på biosalonger eller efter din kärleksfulla blick på andra sidan rummet när jag är på en fest.

Min hand drar sig inte längre till den mage där våra barn började och slutade sin resa och jag har glömt bort hur orden jag älskar dig lät när de kom ur din mun.

Det tomrum som du lämnade när jag gick har fyllts av andra handlingar, tankar och jag får inte längre impulsen att ringa dig så fort något roligt har hänt.

Men ändå är jag nervös för att träffa dig ikväll. Eller kanske just därför.

JAG BLIR GALEN! onsdag, 2 april, 2008

Jag kom hem i fredags. Jag har dock fortfarande inte fått tillbaka min väska. Och nu läser jag det här.

Jag kommer aldrig mer få tillbaka min väska. Det inser jag nu.