Efter du svarat på det jag frågat och jag blir tyst och fundersam brister det hos dig. Och det brister med all rätta, för jag tar den informationen du ger, som jag ber om, som är det förflutna men som jag för över på nuläge och framtid, och värderar och lägger band på mig själv därefter.
Jag tar dina ord och förvränger dem till mina ord och vad än du säger så blir det fel eftersom du inte säger det exakt som jag vill att du säger det.
Jag blir misstänksam och sluter mig och du blir sårad.
Du måste släppa lite på taget säger du och jag tänker att du har rätt. För jag vet inte vad det här är, jag vet inte var det är på väg, men jag kommer aldrig få veta om jag står med ena foten i dörröppningen. Så nu släpper jag. Nu slutar jag tänka så mycket. Det får bära eller brista. Jag vet fortfarande inte vad jag känner, men det kommer jag inte få veta heller om jag inte vågar känna efter.
Du kan ha rätt förstås.
Ha en bra helg.
Hehe just det.
Hoppas du har rätt förstås skulle det stå. Var inte meningen att starta något igen.
Yesssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss!!
*gör segergester och stuffar rumpan*
*purrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr*
Katten kan inte göra annat än spinna av välbehag…
(being-the-cats-whiskers@hotmail.com)