Det är när jag ligger i hans knä, halvlyssnandes på Desperate Housewifes, halvlyssnandes på hans andetag, som han plötsligt säger det. Kan vi komma överens om Rebeckah och Benjamin? Jag vänder mig om, tittar på honom som liksom så många innan inte kan titta in i mina ögon utan att fladdra med blicken men som nu ser rätt in i mina, och svarar; men du vill ju inte ha barn? Han tittar åt ett annat håll, svarar Benjamin är inte lika viktigt som Rebeckah, men jag vill att de ska ha judiska namn. Och jag vill att Rebeckah stavas med h på slutet.
Kul hoppas det blir bra förstås. Lite fort frammåt (för mig) men funkar det så funkar det.
Ha en bra dag.
Fint! Det verkar vara en bra man och det ar du vard!
spännande!
BB: Skojar du eller? Han är helt galen. Försöker få honom att lugna ner sig lite men han är alldeles för lik mig på en punkt, han är frukatnsvärt envis och intensiv när han vet vad han vill.
Paula: Eller skrämmande. Jag vet inte.
OMG!!! Där slutade han ifs att likna mig. Men damned, I like him!!
Det är väl den galna biten jag är mest oroad över då..
Ta hand om dig och ha kul.
Det sägs ju att det finns något som heter kärlek vid första ögonkastet… Att man träffar någon och bara ”vet” att detta är den person man skall bilda familj med och leva resten av livet tillsammans med.
Är detta beviset på att det faktiskt händer i verkligheten, månne?
KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!
Wow. Bara så. Wow.
här går det undan! men huvudsaken är att det känns rätt.
Nini: No wonder. Han är ju du. Typ.
BB: Jag klarar mig. Det gör jag alltid…
Alley Cat: Han säger det. Jag säger att han inte vet vad han pratar om.
Maza: Kanske. Om jag får lägga in väggupp.
Pia: Ja.
Egon: Men för att känna något måste man ha tid att känna efter, eller hur?
Bravo! Jag gillar judiska män, har en själv.