Sitter vid min mosters köksbord och äter frukost. Det är 17 år sedan jag var här sist, något som påpekats mer än en gång de senaste timmarna. Jag slår två flugor i en smäll den här helgen, besöka moster och kusiner, och gå på 30-årsfest. Det känns bra, jag gillar att vara effektiv.
Runt omkring mig sitter tvillingkusinerna med deras två flickvänner, alla 19, samt lillkusinen med hennes pojkvän, båda 17. Det lyser gud-vad-jag-är-tonårskär-och-vi-hade-sex-i-går-hoppas-ingen-hörde-gud-vad-fin-du-är ur allas ögon, jag bara ler igenkännande och hoppas stilla att alla använder preventivmedel. De ser förjäkliga ut, och alldeles underbart tonårsvackra, i sina myskläder, knullrufs och händer hand i hand.
Vad fort det gick, tänker jag plötsligt. Det känns som nyss jag var där, och ändå evigheter sedan. Inser att när jag var 19, så var tvillingarna 12, lillkusinen 10 och det är en hel livstid och bara en sekund sedan. Tvillingkusinerna tjabblar sådär syskonkärleksbråksaktigt om vems bataljon som är bäst, lillkusinen och hennes pojkvän sitter bara och drömmer sig bort i varandras ögon. Jag äter frukost, moster springer runt som en speedad katt och mitt i allt slår det mig; det är det här som kallas för en familj.