Alla hjärtans dag. Idag har jag och mr J hållt ihop i 7 år och 7 månader. Det är ett tag. Eller ingen tid alls. Beror ju helt på vem som uttalar sig…
Jag kommer ihåg vårt första ”alla hjärtans dags firande”. Vi bodde på Irland då. Jag jobbade som servitris och Mr J som diskare i en mycket fin restaurang på ett mycket fint hotell. Alla hjärtans dag firas otroligt stort på Irland och eftersom vår restaurang var den lyxigaste i trakten så var vi så klart fullbokade. Jag var så klart sjuk, ordentligt sjuk. Men jag hade inga fler semesterdagar att ta ut så det var bara att pallra sig till jobbet (Vad då sjukledighet? Fanns inte, sorry…).
Överallt i restaurangen var det dukat två-bord. Jag hade 12 bord att servera. Det är ganska mycket när alla äter 5-rätters. Eftersom jag var sjuk fick jag med jämna mellanrum springa ut i gränden utanför och kräkas, men det var bara att bita ihop.
Mitt i all denna röra så hör jag helt plötsligt ett ooo-aaaa i köket. En bartender (som även extraknäckte som blomsterutkörare) hade en stor bukett i handen. Han räckte över den till mig när jag kom in. Den var från Mr J.
Inatt klockan 00:01 fick jag ett sms. Det stod:
Jag älskar dig min vackra kvinna. Jag saknar dig min blivande fru. Får jag vara din Valentin? Idag år sju plus sju… Din nallebjörn för alltid. Kram/ Gubben
Han har en jäkla förmåga att få mig att le när det är som jobbigast den där Mr J.
DET är hans bästa egenskap.
Jag har gått in här några gånger nu och så gärna velat sagt nånting, men inte riktigt vetat vad jag ska säga. Men stor kram på dig och även om jag inte känner dig kommer jag att tänka på dig. Vet att ett sådant beslut inte är lätt att ta, men bara du följer ditt hjärta är det rätt beslut.
Tack Linda. De få läsare (och kommenterare) jag har värdarar jag högt så välkommen till min lilla skara.